lördag 31 oktober 2009

062. Colby O'Donis feat. Akon - "What You Got"

En sak jag stör mig på är män som gillar moderna r'n'b-sångare med väldefinierade muskler och såväl sexuella över- som undertoner. Snälla, stå för er latenta homosexualitet. Det är ok. Skäms inte. Men snälla... projicera den inte på mig. Det är helt ok att du gillar manliga r'n'b-sångare som sjunger om vad de vill göra med tjejer. Det är helt ok att du tycker de är skitsnygga. Det är till och med helt ok att du önskar att det vore du som var deras sexobjekt. You're here, you're queer, I'm used to it.

Men stå för det då. Projicera den inte på oss. Det finns någon sorts myt om att det är tjejer som älskar slick, långsam, erotisk, icke-dansant soul. I själva verket vet jag ingen av mina tjejkompisar som lyssnar på typ R Kelly, Jaheim, D'Angelo, Maxwell eller för den delen deras äldre och mindre vältränade motsvarigheter Barry White, Teddy Pendergrass och Luther Vandross. Däremot en hel del killkompisar. Och ingen vågar stå för det till 100%. Visst kan de säga att det är bra musik och så. Men hela tiden måste förförarknepet slängas fram. Typ "den här spelar jag när jag drar hem en tjej."

Newsflash: när man blivit "hemdragen" så gör sliskig r'n'b/soul varken till eller från. Det är inte jag som hamnar i the mood. Om du behöver den för din egen skull, för att våga vara erotisk, vågad, fantasifull, förförisk, whatever - visst. Men stå för det då. Säg inte att den är ett knep för att få en tjej att vilja ha sex med dig. Erkänn att den är en audiell förutsättning för att du ska våga slicka fitta.

För sanningen är den att hur mycket såna trånande r'n'b-män till synes sjunger för tjejer så är och förblir deras fans (i synnerhet i Sverige) män. R Kelly är naturligtvis det bästa exemplet. Han är utan tvekan för hipsterkillar i övre 20-årsåldern vad Ulf Lundell är för deras pappor. De har bara inte insett och erkänt det.

Enter Colby O'Donis. Enligt alla källor är han puertoricansk newyorkare. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att han är resultatet av att en ondskefull Professor Hojo-typ korsat en syrian med en zigenare och med sedvanlig matematisk logik fått två minus att bli ett stort plus. Colby är alltså (trots allt) fruktansvärt snygg, men det stannar inte där. Han är snäll också. Han är den där killen i blattegänget som de andra tråkar för att han inte följer med när de andra ställer till med bråk, han som älskar den där tjejen som de andra drar över och kastar bort. Han är New Yorks Darin helt enkelt.

"What You Got" kom några månader innan han fick sina fem sekunder i hela världens rampljus när han la en galet snygg gästvers på Lady GaGas "Just Dance". Jag kapitulerade direkt när jag hörde den för första gången och såhär nästan två år senare är jag fortfarande fast. Den lilla djävulen på ena axeln väser naturligtvis åt mig att jag borde ha vuxit ifrån låtar där söta pojkar beskriver flickor som sötare än äppelpaj, men den här gången vinner den lilla ängeln.

fredag 30 oktober 2009

Överkorsad geting

Väldigt många människor ser föraktfullt på onenightstands. Som att det är smutsigt och opersonligt och vidrigt att ha sex "utan känslor". Excuse me, men när slutade kåthet att vara en känsla? När slutade impulser och spontanitet vara känslor? När slutade nyfikenhet att vara en känsla? Onenightstands kan vara det bästa sexet som finns. Vetskapen om att den andra inte har en massa förutfattade meningar om hur man är och vetskapen om att man inte kommer ses mer kan släppa ut känslor och beteenden som man knappt ens visste fanns där. Sexet kan bli totalt förutsättningslöst och därmed ibland helt fantastiskt.

Men det betyder tyvärr inte att det alltid blir så. Alltså, det sägs ju alltid att sex handlar om samarbete, om empati, om connection, om ömsesidighet osv... Visst finns det poänger i det, men ärligt talat - ibland är det lika mycket bullshit som när vuxna alltid sa "det är inte en persons fel att två bråkar" när man var liten. Killen som fick äran att följa med mig hem inatt var riktigt RIKTIGT dålig. Han var rolig, charmig och rätt snygg. Jag hade inte druckit bort mitt omdöme utan visste vad jag gjorde.

Men jävlar. Alltså, ibland när man pratar om att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan är dålig, då kan jag hålla med. Någon borde fan lära alla killar hur man slickar fitta. Jag förväntar mig inte att alla ska vara fantastiska, men det måste ju finnas en miniminivå. Och ärligt talat, jag är rätt trött på att behöva förklara för killar hur de ska göra. Är det så jälva svårt att fatta att poängen inte är att kittlas eller att försöka sprida ut maximal salivmängd över maximal yta? Två ledord: intensitet och fokus.

Tyvärr slutade inte katastrofen där. Jag började suga honom och visst, han blev riktigt hård, men det var som att den inte blev större av det. Lite tjockare kanske, men inte det minsta längre. What's up with that liksom? Den slutgiltiga katastrofen var dock när han fumlar på en kondom, samtidigt som jag smeker hans kulor. Vad gör snubben då? Jo, han kommer. Han kommer i en halvpåsatt kondom.

Där och då ville jag bara sparka ut honom och ringa knullakuten men han erbjöd sig att massera mig i väntan på ny erektion. Tidigare på dagen hade jag varit på massage, men då var det sån där helvetesmassage som gör ont som fan tills det är klart, sen är man i himmelriket. Nu fick jag en underbar massage. Otippat är bara förnamnet. Jag låg där och bara stönade och hoppades att han inte skulle få stånd igen så massagen tog slut. Hur kan en kille som är så bortkommen när det gäller sex vara så duktig på massage? Obegripligt.

Iaf så lyckades jag avstyra hans försök till mer sex och eftersom han inte verkade vara intresserad av att gå så fick jag honom till att skeda mig till sömns. Det var helt ok faktiskt.

På morgonen så hade vi sen faktiskt sex. Inte lika katastrofalt som hans tungäventyr, men verkligen otillräckligt. Tänk dig typ att du varit hungrig en hel dag. På kvällen skriker magen och någon håller fram en tallrik sushi och sen kastar bort den. På morgonen därefter är du så hungrig att du håller på att gå under. Då får du ett litet kex till frukost. Så kändes det.

Följaktligen ringde jag knullakuten så fort jag fått ut honom ur lägenheten. Nu känns allting bra igen. Och få saker kan få mig att känna mig lika nasty som att he legat med två olika killar samma dag. Och klockan är bara halv två på eftermiddagen. Kanske dags för personligt rekord?



Tack Parisa för bilden.

063. Sally Shapiro - He Keeps Me Alive

Som Annie fast ännu bättre. Allt det där som St Etienne försökt göra men aldrig lyckats med. Låten Robyn (luv ya) önskade att hon hade gjort.

Referenserna haglar, de kommer automatiskt när en så här perfekt poplåt dyker upp. Men egentligen handlar ju allt bara om de kristallklara syntarna, pianot halvvägs in, stråkarna och så vocodern mot slutet. Den enda invändningen är att texten känns rätt ostig.

torsdag 29 oktober 2009

Vad har det med homosexualitet att göra?

Hittade överraskande nog en väldigt konstig text i Aftonbladet:
I gaytidningen QX nya nummer är Nystrand en av flera kändisar som tar av sig kläderna. Samtidigt får han flera frågor om vad han har för kopplingar till homosexualitet.
Han berättar att han kysst en kille i samband med att han lekt sanning eller konsekvens och att han rakar bort allt sitt kroppshår, allt!

Kan någon förklara vad raka bort allt kroppshår har med homosexualitet att göra? Handlar inte bara det om att inte vara äcklig?

064. Erlend Oye - There Is A Light That Never Goes Out (A capella) vs Royksopp - Poor Leno (Silicone Soul's Hypno House Dub)

Att ha med en mashup på listan kändes både rätt och fel. Rätt eftersom det var den genre som åtminstone under första halvan av 00-talet kändes som mest 2000-tal. Fel eftersom det ju inte handlar om en låt utan om två eller flera.

Våren 2004 var Erlend Oye en av hörnbitarna i pusslet "hur vi får indiemänniskor att börja lyssna på house och techno". Hans späda röst över fantastiskt bra electrohouse var kanske inte lika genrebrytande som det kändes då och är väl i ärlighetens namn ett ganska bra exempel på det jag kallar konsensuspop. Egentligen borde jag hata det, men det går inte. När Erlend Oye är som bäst, som här... (eller på "Sheltered Life"), då är det bara att kapitulera. Det är ytterst sällan någon lyckas göra en ännu bättre cover på en låt som redan är inskriven i musikhistorien men alla The Smiths-fan som inte förstår att det här är ett exempel på det kan äta mitt bajs. För när Erlend klämmer i med "such a heavenly way to die" och låter Poor Leno ta för sig så är det så uppenbart att det var så det var menat att vara. Morrissey/Marr råkade bara spela in den låt som sedan urminnes tider alltid varit ämnad för Erlend Oye att sjunga.

onsdag 28 oktober 2009

00-talets bästa album

Så här ser min lista över de 20 bästa albumen på 00-talet.

1) Aphex Twin - "26 Mixes For Cash"
2) Aril Brikha - "Ex Machina"
3) Boards Of Canada - "Geogaddi"
4) Isolée - "Rest"
5) Lindstrom & Prins Thomas - "Lindstrom & Prins Thomas LP"
6) M.I.A. & Diplo - "Piracy Funds Terrorism"
7) Björk - "Vespertine"
8) Four Tet - "Rounds"
9) Fennesz - "Endless Summer"
10) Metro Area - "Metro Area LP"
11) Plaid - "Double Figure"
12) Michael Mayer - "Fabric Live 13"
13) Aphex Twin - "Chosen Lords"
14) Burial - "Untrue"
15) Studio - "Yearbook 1"
16) Nas - "God's Son"
17) Richard Davis - "Details"
18) The Rapture - "Echoes"
19) Junior Boys - "Last Exit"
20) Boards Of Canada - "The Campfire Headphase"

Precis utanför: DJ Shadow - "Live! In Tune & On Time", Eminem - "Marshall Mathers LP", The Knife - "Silent Shout", Fennesz - "Venice", Jay-Z - "The Blueprint" & The Avalanches - "Since I Left You".

Hur ser din lista ut?

Håll käften jävla fetto!

Något som jag irriterar mig fruktansvärt på är all hyckleri kring vikt. När någon är fet är det en massa hyschhysch - man ska inte säga något, för personen kan ju bli sårad. Men när någon är smal - då är det plötsligt fritt fram att kritisera.

Inte nog med det, att modeller är smala ses alltid som ett problem - att det skulle vara ett osunt ideal. Och så fort en fet modell visas upp, då är det en massa hyllanden. Inte ett ord om att det skulle vara ett osunt ideal.

Varför är det sunt med en plufsig mage men osunt med en platt mage?

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag tycker fett är äckligt. Inte fett som i fet mat utan fett som i feta människor. Jag tycker det är fult. Smalhet är snyggt. Muskler är snyggt. Sen gäller det bara att hitta den rätta proportionen.

Jag äter i normala fall en ordentlig frukost, en rätt lätt lunch och sen en ordentlig middag. Jag äter sällan mellanmål, gör jag det så blir det i regel någon frukt. På kvällen äter jag i stort sett aldrig om det inte är i nåt socialt sammanhang. Jag undviker socker, fett och snabba kolhydrater så gott det går. Jag har inga problem med att dricka alkohol, även om jag inte behöver speciellt mycket för att bli full. Jag räknar inte kalorier eller points eller något annat. Är det något jag är sugen på så äter jag det. Jag spyr inte upp maten. Jag har inga problem med att äta i andras sällskap.

Låter det här fel?

Sen tränar jag. Förut tränade jag varje dag, nu blir det nog 5-6 gånger i veckan. Mest handlar det om löpning och crosstrainer, men också en hel del simning. Jag försöker variera mig så mycket det går eftersom jag lätt blir uttråkad. På sommarhalvåret däremot försöker jag springa varje morgon eftersom det är ett underbart skönt sätt att starta dagen på.

Låter det här fel?

Personligen tycker jag att det låter bra. Då är frågan - varför stör sig då folk på min vikt? Jag har just nu ett BMI omkring 18. Med precis samma livsstil hade jag i högstadiet och början av gymnasiet ett BMI på omkring 17. Jag har varken då eller nu haft några negativa konsekvenser av att vara smal. Jag har inte haft några problem med att orka saker. Jag är energisk av mig. Jag har inte haft några smärtor eller annat. Min mens har varit väldigt oregelbunden och ja, min vikt kan vara en del i detta. Men ärligt talat så tror jag inte jag är ensam om att inte se en frånvarande mens som ett problem.

Jag går inte runt och kritiserar feta människor till höger och vänster. Ändå så måste en massa feta och "normalviktiga" människor kommentera mig. Handlar det (som vanligt) om att rättfärdiga sitt eget svullande och slappande? Eller vad handlar det om.

För övrigt - är det något jag verkligen föraktar med Sverige och svenskar så är det denna sjuka dyrkan av normalitet.

065. M.A.N.D.Y. vs Booka Shade - "Body Language"

Vissa låtar är för bra för sitt eget bästa. "Body Language" är helt klart en sån. Att para minimalistisk house med en blippig melodi är briljant bara det, men att sen spela det hela med ett sånt där fantastisk bloppljud som annars bara återfinns i idm-världen är makalöst. Resultatet blev att jag lyssnade på den x antal gånger om dagen i två-tre år, hade den som väckningssignal på mobilen och... tja... tröttnade är väl fel ord, men den förlorade åtminstone lite av sin glans. Och eftersom konkurrensen är så mördande så hamnade den på plats 65. Det finns en miljard remixer och mashups men jag tycker fortfarande att "originalet" är bäst.

Ställningen

Om man skulle säga att missionären är ens favoritställning uppfattas man av många som tråkig, förutsägbar och väldigt Svensson. Personligen tycker jag det är väldigt konstigt eftersom åtminstone 80% av alla jag frågat sagt att bakifrån är favoritställningen. Jag har hittills aldrig haft sex med en kille som inte tagit initiativ till doggystyle redan första gången. Missionären däremot har varit mer sparsam. Jag tror aldrig någon kille ens har fört det på tal, typ sagt "kan du inte vända dig så kör vi missionären". Och endast en handfull killar har kommit medan vi kört missionären, medan betydligt fler har stått på knä bakom min rumpa, hållit hårt om min midja och frustande tömt sig.

Min favoritställning just nu är en variant av missionären. Jag ligger på rygg och har benen högt. Gärna en kudde under rumpan. Sen sitter killen nedanför mig och knullar mig. Det blir en suverän vinkel, kuken träffar g-punkten hela tiden och både han och jag kan använda fingrarna. Det går även att svanka och gå upp i brygga om det skulle bli för skönt. Dessutom kan man faktiskt ligga och flörta med varandra under tiden och det är sjukt underskattat. Den här ställningen är faktiskt också den absolut bästa för analsex tycker jag.

Doggystyle däremot känns dels väldigt uttjatat. Been there, done that, bought the t-shirt typ.

Men framför allt känns det som en ställning där man på gott och ont är fruktansvärt utlämnad till killen. Visst, är han duktig och empatisk så kan det vara fantastisk, men är han inte det...

tisdag 27 oktober 2009

066. Timbaland - The Way I Are (Crookers Remix)

Timbaland var den första hiphop/r'n'b-producenten jag älskade. Det hade nog att göra med att han för tio år sedan kändes rätt ensam om att få in electro och technoinfluenser i sina låtar. Därför blev ingen gladare än jag när han kom ur den kreativa koman efter Aaliyahs död.

Vägen till The Way I Are som jag betraktar som hans kreativa peak på senare börjar uppenbarligen med Justin Timberlake-låten My Love. Där testar han precis samma typ av electroinfluenser som i The Way I Are. Där och då kändes My Love som en fantastisk låt, men idag känns den tydligt daterad och detta pga just The Way I Are.

Att skriva en hyllande text om en av de senaste årens största kommersiella hits och mest spelade låtar känns lite löjligt. Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte tröttnat på den. Och jag vet inte om det är ett utslag av någon sorts snobbism som gör att jag föredrar Crookersremixen, men jag tycker faktiskt den är ett snäpp bättre än originalet. Kanske beror det på att jag har lite svårt för Keri Hilson och att Crookers faktiskt fokuserar sin remix på exakt de beståndsdelar som gjorde originalet fantastiskt. Förutom det faktum att det hugger till lite i hjärtat när Timbaland använder uttrycket "Baby Girl" om någon annan än Aaliyah så är det här en perfekt låt.

måndag 26 oktober 2009

067. Name The Pet - Get On The Bus

När jag för första gången hörde Get On The Bus i vintras visste jag direkt att det var en svensk låt, detta trots att jag hörde den spelas på ett dansgolv i Jerusalem av en dj som jag tror var från Belgien. Men det är någonting i den som gjorde att jag genast visste. Och trots det älskade jag den.

Texten är precis som i all bra dansmusik irrelevant. Det handlar om hur den framförs. Hon har ett fruktansvärt skönt förkylningssug i rösten som passar den karga electrofonden som kuken i fittan. Jag älskar monotonin i riffet, jag älskar hur hon dansar runt i videon och hur hon inte verkar bry sig om att hon inte ser så bra ut utan bara röjer loss. Mer sånt.

Tragiskt nog (men föga överaskande) har hon sen gått in i ett electroclashpopträsk och bara släppt skit därefter, men det förtar inte storheten i Get On The Bus. Det här är en fantastisk låt, fylld med hjärta och själ, trots att den egentligen mest är kall och hård.

söndag 25 oktober 2009

068. Daddy Yankee feat. Glory - Gasolina

First of all... jag kan inte spanska. Det lilla jag förstår av texten är att hon vill ha mer bensin och att bensin inte syftar på bensin utan är en metafor för något annat, förmodligen kuk, sperma, knull eller något snarlikt.

Nog om det. Gasolina är utan tvekan den smutsigaste låten på den här listan. Andra låtar kan vara porrigare eller mer erotiska, men det här är nog den låt som fått flest människor att knulla på 00-talet. Plocka en pojke och en flicka som aldrig sett varandra förut, ge dem alkohol och spela Gasolina för dem och jag lovar att de kommer knulla. Det går dessutom inte att dansa till den utan att det blir porrigt. Tro mig, jag har försökt - men det blir ändå bootyshaking mot närmsta killes skrev.

Rent musikaliskt är den också fantastisk. Glorys refrängröst är underbar, det standardiserade reggaetonbeatet funkar perfekt och Daddy Yankee är bara för härlig när han låter som en latinamerikansk fotbollskommentator.

Gårdagens bästa skratta-så-det-sprutar-vin-genom-näsan-replik

"Snälla, kan inte du sluta gnälla om att jag röker? Klagar jag på att du bara knullar fula killar? Sköt ditt liv så sköter jag mitt."

lördag 24 oktober 2009

069. Isolée - Beau Mot Plage

I sina bästa stunder känns Isolée som 00-talets Autechre. Lika skruvat fantastiska, bara lite mer (på både gott och ont) mänskliga och dansanta. Beau Mot Plage är deras näst bästa låt - ett mästerligt stycke minimal som är så sprängfylld av idéer att maximal vore en bättre genrebenämning.

fredag 23 oktober 2009

070. Fuck Buttons - Sweet Love For Planet Earth

Istället för att skriva något som ändå inte får någon annan att älska Sweet Love For Planet Earth så citerar jag en vit rappare i en låt som ligger högre upp på den här listan...
If you don't do fuckin drugs, fuck you
If you don't do ecstasy fuck you
If you don't pop mushrooms fuck you
If you aint on a tab of acid fuck you

Att ha och att inte ha "det"



Först två saker...

1. Blop-bodi-blop-bodi-blop-slingan i versen är lysande till skillnad från den aptrista dööh-dööh-dööh-slingan i refrängen.

2. Massor av människor har säkert redan tänkt tanken, men textraden "I'm tryin to find the words to describe this girl without being disrespectful... damn girl... damn you's a sexy bitch..." är utan tvekan årets bästa dumkåtline. Han verkligen försöker...

Sen kommer vi till videon. Ett möte mellan ibizahouse och knull-r'n'b innebär naturligtvis att det ska vara en massa lättklädda tjejer i videon. Inget konstigt där. Det som däremot är rätt fascinerande är att såväl Akon och David Guetta trots försök till förbrödring ändå ser ut som de pojkar av två totalt olika världar som de trots allt är.

Titta på hur Akon beter sig. Visst ser han glad ut, men han rör sig naturligt bland alla tjejerna. Oavsett om det stämmer eller inte så ger han sken av att förmodligen fått ligga med fler vita tjejer än någon annan före honom. Han vet om sitt värde och är förmodligen övertygad om att alla där vill ligga med honom och han bryr sig inte om det beror på hans leende, hans charm, hans kropp eller hans pengar. Inget konstigt, det kommer med territoriet.

Sen tittar ni på David Guetta. Jag kan tänka mig att någon tänkt tanken "fulsnygg á la Owen Wilson" inför den här videon, men det är önsketänkande. Han är fulful. Titta på hur han går, hur han rör sig och framför allt hur han ler. Det handlar inte om att han trivs i situationen. Det gör ju även Akon. Skillnaden är att David Guetta ser ut som ett barn på Disneyland. Där Akon utstrålar "jävlar vad jag fortfarande gillar det här..." utstrålar David Guetta "oh mamma... jag kommer få ligga!". Det är först när han hamnar bakom skivspelarna som han får lite pondus.

Vad är hela grejen med house/technokillar och deras avsaknad av sexuell magnetism? Det här är ingen unik video, tvärtom innehåller var och varannan housevideo ett antal skitsnygga tjejer samt artisten i fråga som alltid ser ut som att "ja ja, jag kommer ändå inte att få ligga med någon här, jag står stilla och försöker så cool ut trots att jag är och förblir en tönt tills inspelningen är klar, sen kan jag åka hem till studion."

Jag vill också ha något att kolla på!

torsdag 22 oktober 2009

RATEYOURDATE.COM

Ibland beskriver man människor med siffror. "Han är en riktig tiopoängare". Typ så. Personligen gillar jag det, men det blir lite för otydligt. Jag har utarbetat en metod för att beskriva kvaliteten på killar. Det handlar om tjugo egenskaper, som var och en ger en summa mellan 0 och 10. Totalt kan man alltså hamna mellan 0 och 200. Nu är sannolikheten att någon hamnar över 150 rent försvinnande låg, och de som hamnar under 50 finns förvisso, men ingen bryr sig om dem. Så i praktiken hamnar alla mellan 50 och 150. En kille som kommer upp i 150 (eller högre) är alltså i det närmaste perfekt och en sådan jag skulle vilja kalla för en 100-procentare. Det jag gör rent matematiskt är att dra av 50 från summan - då får man en summa som med största sannolikhet hamnar mellan 0 och 100. Sen sätter vi dit ett %-tecken.

Klart?

Ok, då börjar vi.

1) ANSIKTE
Ansiktet är naturligtvis viktigt. Det här handlar om ren estetik. Huruvida någon har bra eller dålig syn, luktsinne etc är irrelevant. Det handlar både om beständiga värden (typ fina kindben) och om mer dagsaktuella värden (t ex snyggt trimmat skägg).

2) KROPP
Samma sak här - vi pratar ren estetik. Hur snygg är kroppen. Om musklerna går att använda till att lyfta en massa saker eller bara finns där och ser snygga ut spelar ingen roll för mig. Kroppsbehåring ger minus, liksom 99% av alla tatueringar. Hudfärg kan också påverka, liksom längd.

3) KUK
Det här handlar om både estetik och bruksvärde. Idealiskt sett är den lång, kraftig, rak, har fin form, lagom mycket ådring och fin färg. Samt naturligtvis inget hår.

4) STIL/KLÄDER
Kläder, skor, frisyr, doft - känslan som allt sådant inger. Idealet för mig är en kille som utstrålar ledig elegans.

5) KÅTHET
Här handlar det om 100% tjugofyrasju för att komma upp i en tia. Inte att vara jättekåt hemma vid sin dator utan även när man är lite krasslig, när det finns yttre omständigheter som stör, två-tre timmar in i sexet, fem sekunder efter att han kommit och efter att nyhetens behag försvunnit. Min erfarenhet är att väldigt få killar är speciellt kåta när det verkligen gäller.

6) SEXUELL NYFIKENHET/EXPERIMENTLUSTA
Viljan att testa nya saker och att inte vara fast i normer om hur saker och ting ska vara eller göras när det gäller sex. Rynkar han på näsan när jag ber honom slicka mig i stjärten så får han inte så höga poäng här. Om han fixar att ha en trekant med mig och hans något mer välutrustade bästa kompis och inte är rädd för lite kroppskontakt med honom, då blir det högre.

7) SEXUELL EMPATI & LYHÖRDHET
Visst - kommunikation är viktigt när det gäller sex, men det finns få saker som är mer avtändande än att behöva ge upprepade instruktionener ungefär som om man vore mellanstadiefröken med en adhd-unge. Tankeläsning uppskattas.

8) SEXUELL SKICKLIGHET
Här gäller det att få till det. Att kunna hantera sina verktyg och sina egenskaper rent praktiskt. Att kunna få mig att komma gång på gång på olika sätt. Att kunna överrumpla mig. Överraska mig. Få mig att slappna av. Få mig att älska livet.

9) INTELLIGENS
Jag älskar smarta människor. Folk som drar (korrekta) slutsatser. Folk som kan se igenom dimridåer. Intelligens är sexigt.

10) BILDNING/ALLMÄNBILDNING/SAMHÄLLSKOLL
Viktigt för att man ska kunna prata om allt möjligt och inte bara på en ytlig nivå utan kunna fördjupa sig.

11) MUSIKSMAK/INTRESSE FÖR MUSIK
Att verkligen passionerat älska musik ger pluspoäng. Sen blir det naturligtvis inte så höga poäng om passionen handlar om dansband och hårdrock. Ju mer man synkar med mig desto bättre.

12) ÖVRIG POPKULTURELL SMAK/INTRESSE FÖR POPKULTUR
Samma här som med musiken. Alternativa "festivalfilmer", halvkassa fantasyböcker, pyssliga äventyrsspel eller plattformsspel är sånt som ger bonus.

13) HUMOR
Dels naturligtvis att dela min humor - att tycka liknande saker är roliga, men framför allt att kunna göra mig glad, få mig att skratta.

14) HUMÖR
En tia till en person som alltid är glad och positiv även om det kan döljas bakom en cynisk fasad ibland.

15) SPONTANITET/GALENSKAP
Högt betyg för folk som av avslappnade och vågar göra annorlunda saker och som gör det spontant. Därmed inte sagt att psykopater får tior. Men ni fattar nog vad jag menar.

16) TRYGGHET/FÖRTROENDE/PÅLITLIGHET
Stabilt psyke och självförtroende är viktigt. Jag vill inte behöva vara någon mamma åt någon. Viktigt att han är förtroendeingivande och att det verkligen går att anförtro sig åt honom.

17) SOCIAL KOMPETENS
Socialt inkompetenta människor är bland det värsta som finns. Enough about that.

18) EKONOMI/OBEROENDE
Jag har inget behov av en rik kille som ska bjuda mig på saker. Jag har så jag klarar mig. Problemet är snarare om killen inte har råd eller tid med saker. Det blir rätt snett om jag ska bjuda hela tiden. Den här punkten handlar i grund och botten om frihet att kunna göra det man vill göra. Och där kan ekonomin stå i vägen.

19) SJÄLVDISCIPLIN
Handlingskraft uppskattas. Jag har själv bra självdisciplin och jag har svårt för killar som inte har det.

20) CHARM/UTSTRÅLNING
Eller "det". Det här är väl den där bonusgrejen. Det som kan väga upp för andra saker.


Så där... det där var mina 20 punkter. Det finns några problem med den här metoden. Den första är att de här 20 punkterna naturligtvis inte är lika betydelsefulla. Vissa är viktigare än andra. Så egentligen borde man ha ett system för att vikta de här (vilket jag kommer göra när jag lanserar min sida rateyourdate.com) punkterna.

Det andra problemet är att slutsumman inte säger någonting i sig själv. Det är först i relation till andra som den blir relevant.

Nu ska jag jämföra min bfbf-kandidat med en kk som jag träffade en del förra våren och sen träffade strax efter att jag kom hem till Sverige igen, men som jag bestämt mig för att inte träffa mer. Förhoppningsvis får bfbf-kandidaten högre poäng, annars är min metod helt åt helvete.

1) Ansikte
BFBF - 9
Fd KK - 6
Här vinner BFBF klart. Modellsnyggt ansikte mot ett mer alldagligt och hårdare ansikte.

2) Kropp
BFBF - 7
Fd KK - 10
Inte så mycket att säga om. BFBF har en schysst kropp, fd KK ser ut som en grekisk gud.

3) Kuk
BFBF - 8
Fd KK - 9
Fantastiskt bra kukar bägge två. Långa, kraftiga och snygga. BFBF får poängavdrag för att hans inte är helrakad.

4) Stil/kläder
BFBF - 7
Fd KK - 4
BFBF klär sig snyggt och medvetet, men lite trist. Fd KK klär sig rätt oinspirerat.

5) Kåthet
BFBF - 7
Fd KK - 9
BFBF är helt klart en kåtbock, men fd KK är ett monster.

6) Sexuell nyfikenhet/experimentlusta
BFBF - 6
Fd KK - 8
Den här är svår att bedöma. Det är möjligt att BFBF ska ha högre poäng, men just nu har han inte visat mer än så. Fd KK är överlag väldigt experimentell, men har samtidigt några riktiga no-no's.

7) Sexuell empati/lyhördhet
BFBF - 7
Fd KK - 3
BFBF har bra empati överhuvudtaget. Fd KK kör sitt race.

8) Sexuell skicklighet
BFBF - 5
Fd KK - 8
Bara att konstatera att fd KK's egna race dock funkar väldigt bra. BFBF är lite för försiktig. Förhoppningsvis lossnar det.

9) Intelligens
BFBF - 8
Fd KK - 4
BFBF är en smart kille. Fd KK är visserligen rätt street-smart, men intelligent? Nej.

10) Bildning/allmänbildning/samhällskoll
BFBF - 8
Fd KK - 3
Högskoleexamen vs hoppa av gymnasiet.

11) Musiksmak/intresse för musik
BFBF - 6
Fd KK - 6
BFBF älskar musik passionerat, dock handlar det mest om klassisk musik, jazz, indiepop och gammal soul. Fd KK gillar techno och hiphop, dock sällan samma som jag gillar.

12) Övrig popkulturell smak/intresse för popkultur
BFBF - 8
Fd KK - 3
BFBF har tokbra koll på film och litteratur, samt en imponerande tv-spelssamling. Fd KK är mer mainstream och har nog inte läst en bok i hela sitt liv.

13) Humor
BFBF - 8
Fd KK - 6
BFBF har en underbar torr humor med mycket cynismer och ironier. Me like. Fd KK kan vara helt sanslöst kul med grova grejer, men överlag är han tråkigare.

14) Humör
BFBF - 7
Fd KK - 3
Jag har aldrig sett BFBF annat än pigg och inspirerad. Fd KK har verkligen humörsvängningar.

15) Spontanitet/galenskap
BFBF - 4
Fd KK - 8
Är det något som är lite av en nackdel med BFBF så är det att han kanske är lite för "normal". Fd KK är å andra sidan för mycket vilket oftast är bättre.

16) Trygghet/förtroende/pålitlighet
BFBF - 8
Fd KK - 2
BFBF känns instinktivt som en bra kille. Fd KK är ingen bra kille. Så enkelt är det.

17) Social kompetens
BFBF - 6
Fd KK - 5
BFBF är supertrevlig och vet hur han ska bete sig i alla situationer, men kan vara lite försiktig. Fd KK däremot är en ångvält. Ibland funkar han perfekt, ibland blir det pinsamt.

18) Ekonomi/oberoende
BFBF - 3
Fd KK - 8
BFBF är student. Enough said. Fd KK har en helt annan ekonomisk situation.

19) Självdisciplin
BFBF - 7
Fd KK - 2
BFBF är disciplinerad och plikttrogen. Fd KK är en impulsmänniska.

20) Charm/utstrålning
BFBF - 8
Fd KK - 9
BFBF är verkligen charmig, han har något mystiskt över sig som man vill tränga in i. Fd KK däremot har en snarast djuriskt aggressiv utstrålning som det är svårt att motstå.

Totalsumma:
BFBF: 137 (137-50 = 87-poängare...)
Fd KK: 116 (116-50 = 66-poängare...)

Slutsats: 21 poängs skillnad. Jag gör helt rätt som undviker fd KK och träffar BFBF. Metoden har klarat ett första försök till falsifiering.

071. Aril Brikha - For Mother

Mammalåtar är överlag en sällsynt dålig genre. Den mest psykopatiskt hatiska rappare blir plötsligt schizofren (på ett dåligt sätt) och visar upp någon sorts mammakärlek som inte bara är så äcklig att man vill kräkas utan dessutom så galet insiktslös eftersom sagde rappare inte skulle blivit psykopatiskt hatisk om mamman varit en bra mamma. Jag kan förstå folk som skriver generande naiva kärlekslåtar eftersom förälskelse kan göra en blind, men relationen till ens mammma har man ju distans till. Den om någon måste man ju ha dissekerat och analyserat till leda om man är en tänkande människa. Det äckligaste är att artister i sin mammakärlek tar upp helt sjuka saker och gör de till bra. Typ "vi var så fattiga för pappa hade lämnat oss så vi hade inget att äta, så du gav oss bajs och när jag åt bajset blev jag kladdig i ansiktet och du torkade av mig med dina salivkladdiga fingrar och jag kan fortfarande känna lukten och smaken av din saliv, jag älskar dig mamma".

Lyckligtvis finns det människor som gör mammalåtar utan att blanda in onödiga saker som ord. Som Aril Brikhas "For Mother".

Jag hatar min mamma. Jag vet att det låter fjortisaktigt och patetiskt, men jag ska försöka nyansera bilden. Om vi börjar med att skilja mellan känsla och förnuft så kan jag rent förnuftsmässigt respektera henne. Jag är den jag är till stor del pga henne och jag gillar huvudsakligen den jag är. Fine.

Sen kommer känslan. Och där är det kompakt hat som dominerar. I hela mitt liv har hon behandlat mig utan tillstymmelse till känsla. Jag har ett minne från när jag var hos min dagmamma. Jag är osäker på min exakta ålder men det är innan jag började skolan. Jag hade suttit och pysslat och fixat i en oändlighet med en teckning till min mamma, men precis innan hon skulle komma och hämta mig hade en pojke rivit sönder den. Jag var hysteriskt ledsen. Min mamma kommer plötsligt och ser mig ligga på golvet och snorgråta á la Helena Bergström och det hon gör är att säga åt mig att jag kladdar ner mina kläder och att jag måste lära mig att säga ifrån. En annan mamma hade kanske kramat om mig och sagt att man kanske kunde laga teckningen. Eller att den var fin ändå. Min mamma brydde sig inte om teckningen.

I mina tankar har jag dödat henne så många gånger att jag tappat räkningen. Jag har knivhuggit henne, jag har strypt henne med ståltråd, jag har förgiftat henne, jag har knuffat ner henne från en hög höjd, jag har svält ihjäl henne, jag har bränt ihjäl henne, jag har sparkat ihjäl henne, jag har dränkt henne...

Jag har aldrig någonsin tänkt en sådan tanke om min pappa. Honom har jag alltid älskat. Det går inte en dag utan att jag önskar att det var min mamma som hade dött istället för min pappa.

Många gånger har jag försökt hålla tillbaka mitt hat mot mamma. Jag har spelat med. Spela med är rätt uttryck, för det har blivit en förutsägbar charad av hennes och min kontakt. Men nu orkar jag inte mer. I måndags kom droppen.

Jag kommer flytta utomlands om ca två månader för att praktisera på ett företag som min pappa jobbade på och var delägare i (vilket i praktiken innebär att jag är delägare när arvsskiftet är klart på pappret). Det kommer ge mig en erfarenhet som är grymt bra när jag sen söker in till en utbildning på en av världens främsta business schools. Någon som tycker att det är en dålig idé?

Min mamma tycker det. Hon sa rakt ut att det var patetiskt av mig att gå i pappas fotspår. Att han inte kommer tillbaka för att jag gör det. Att jag inte behövde bevisa min kärlek till honom. Att jag borde hitta min egen väg istället.

Jag har haft ångest i flera år för vad jag ska syssla med. Jag älskar att skriva, jag älskar musik, jag har funderat på att ägna mig åt det på något sätt. Samtidigt har det alltid känts för futtigt. Och om man inte blir bäst på det, så blir det rätt pinsamt.

Självklart är jag påverkad av pappa i mitt beslut. Men och? Vem påverkas inte av sin omgivning? Jag har fascinerats av hans värld i hela mitt liv. Strikt formalitet, påklistrad, proffesionell trevlighet - jag respekterar det väldigt mycket mer än den självupptagna inneslutnings/uteslutningskrets som alla kulturmänniskor ingår i.

Jag vet inte många andra i min ålder som har lika tydliga planer för framtiden som jag. Av dem är det ingen annan som siktar lika högt som jag. Och ingen har lika realiserbara planer som jag. Jag föreställer mig att de flesta mammor skulle vara stolta över sina döttrar om de tagit tag i sina liv och gjort upp en sådan plan, trots att de drabbats av det jag drabbats av. Men inte hon.

Att hata sin mamma är fruktansvärt jobbigt. Inte minst eftersom jag själv har så många av de sidor och egenskaper som hon besitter. Jag kan vara lika kall och cynisk som hon är. Jag kan vara lika medvetet elak som hon. Jag kan vara lika omedvetet elak som hon. Det enda som gör mig till en bättre människa än hon är att jag inte gillar de sidorna hos mig.

För mig är "For Mother" en soundtracket til en novell jag skrev när jag gick på högstadiet. Jag önskar att jag hade den kvar, i såna fall skulle jag lagt ut den här. Den handlade om en dotter som planerade och genomförde ett mord på sin mamma och var den enda skolgrej jag någonsin lämnat in som inte har fått MVG. Det i sin tur berodde nog främst på att det också var den enda skolgrej jag någonsin lämnat in som inte hade belysts av mammas kritiska ögon innan jag lämnade in den.

När jag hör "For Mother" bubblar hatet mot min mamma upp, men samtidigt kanaliseras det in till något mer konstruktivt. "For Mother" är för mig vad Snickerboa är för Emil i Lönneberga. Och när den till sist tar slut är jag lugn och harmonisk igen. Och för det mesta har jag ett ondskefullt leende. Och en plan...

onsdag 21 oktober 2009

072. Ying Yang Twins - Wait (The Wisper Song)

Lika härligt som sex för det mesta är i verkligheten, lika risigt är det i regel när det ska skildras eller gestaltas i musik, film och litteratur. Missförstå mig inte nu, det finns massor av bra musik som jag uppfattar som sensuell och erotisk (t ex Aril Brikha, Isolée, Swayzak och Booka Shade), men då handlar det i regel om en försiktig, puttrande, nafsande erotik. Det är inte råknull direkt. Ren och ogenerad kåthet är det få som lyckas förmedla utan att det blir pinsamt.

Många brukar framhäva R Kelly som den främste inom området, men jag skulle vilja hävda att inga har gjort det bättre och mer översexuellt än Ying Yang Twins. Där R Kelly ofta urartar till buskis är Ying Yang Twins så genuina att det kokar över.

Texten till "Wait (The Whisper Song)" är uppenbart skriven av en sprängkåt kille med ena handen på kuken. Känslan den väcker är ungefär densamma som den jag fick av diverse adhd-killar på msn på den tiden då sex var nytt och främmande och c6 kändes fräscht. Ni vet den där gränslösa kåtheten som inte ger vika för petitesser som anständighet, sociala koder, gravitationen och tid/rumkontinuiteten.

Över ett briljant minimalistiskt beat viskrappas den fram. Det låter enkelt, men få saker är svårare än att viskrappa. Om ni inte tror mig så föreslår jag att ni lyssnar på remixen där bland annat Missy Elliot och Busta Rhymes misslyckas å det grövsta. Jag menar inte att Missy Elliot och Busta Rhymes inte har någon kåthet i kroppen, men ska man framstå som desperat så måste man ge sig hän något helt fullständigt för att det inte ska bli pinsamt. Man måste våga släppa fotfästet.

Ying Yang Twins vågar göra det. För dem handlar allt bara om att få uttrycka sina mest trängande känslor. Allt annat är oväsentligt. Resultatet är lysande.



För övrigt väntar jag på att någon akustisk gitarrmänniska ska ta sig an den här.

Fittklåda

I natt vaknade jag med en kliande fitta. Inte på det där retsamt sköna ge-mig-kuk-annars-dör-jag-sättet. Eller jo, så också. Men den känslan var helt klart underlägsen känslan av men-trä-på-en-kondom-gjord-av-sandpapper-först-och-knulla-mig-hårt-djupt-långsamt-och-länge-känslan.

Svampinfektion är så vidrigt. Men det är inte det värsta. Nej, det värsta är att den jävla skit som finns på apoteket tar ett antal dagar på sig för att få bort den. Hur kul är det att ha svampinfektion till typ söndag?

Nu har jag äntligen fått tag i min husläkare och har en tid där i eftermiddag. Och om hon inte skriver ut diflucan till mig kommer jag strypa hennes barn.

Helt seriöst tycker jag det är sjukt att man ska behöva boka tid hos läkare, gå och göra en undersökning och sen vara utlämnad till läkarens godtycke när man av erfarenhet redan vet exakt vad problemet är och exakt vad som hjälper bäst.

Sen kommer nästa grej. Jag och bfbf-kandidaten skulle setts igår, men jag ställde in eftersom jag inte var klar med min inlämningsgrej. Vi sa att vi skulle ses idag istället. Vad fan ska jag säga? Och hur?

"Hej. Du har gjort mig så kåt så mina trosor blev så våta att jag fick svampinfektion. Så du får nöja dig med avsugning och analsex."

Jag har aldrig berättat för någon kille att jag haft svampinfektion så jag vet inte hur killar uppfattar det. Mina fördomar om de flesta killar säger mig att reaktionen blir ungefär densamma som om jag skulle säga att jag har rabies eller ebola.

tisdag 20 oktober 2009

073. Psychonauts - Hips For Scotland

Hösten 2003 tillbringade jag till stora delar i en risig liten lägenhet i en förort söder om Stockholm. Lägenheten tillhörde en kille som vi kan kalla för Psycho. Psycho var gammal nog att få köpa ut åt mig, själv var jag tretton och hade förlorat oskulden några månader tidigare. Psycho var kompis till en kompis brors kompis (eller nåt sånt) och mitt första besök i hans lägenhet gjorde jag i sällskap med min kompis. Vi skulle hämta en alkoholbeställning. Lägenheten låg i ett jättehus som snarast såg ut som ett hotell från helvetet. En nedkissad hiss som stannade halvvägs, evighetslånga korridorer och knarkare som hängde i trappuppgången. Jag var inte bekant med begreppen social turism eller slumming då, men jag fascinerades något oerhört av miljön. Det här var ju som att gå rakt in i en hiphoptext.

Psychos lägenhet var nog inte större än 20 kvadratmeter och det är än idag en gåta för mig hur den kunde vara så stökig med tanke på att han knappt hade vare sig möbler eller prylar. En madrass på golvet, en sönderhoppad soffa, en tv, en ps2, en dator och ett par högtalare ur vilka ett abstrakt dubbeat puttrade ut.

Psycho själv såg nästan lika risig ut han. Mager, otvättad och orakad. Ändå hade han någonting. En blick som vittnade om att han ägde världen, även om världen kanske bara var en liten knarkbubbla. Min kompis ville komma ifrån där så snabbt som möjligt och när han frågade om vi ville betala i natura gav hon honom sina hundralappar, tog sin påse och gick. Själv kommenterade jag att det faktiskt hette in natura och inte i natura. Men jag betalade kontant även jag och efter att ha fått hans mobilnummer inför framtida transaktioner och hans löfte om att även kunna fixa fram annat gjorde jag min kompis sällskap och stack.

Jag tror inte att jag insåg att jag blivit blixtförälskad förrän långt senare. Festen jag var på kändes så fruktansvärt tillrättalagd och trevlig och fin och barnslig och vanlig och falsk jämfört med den misär jag sett tidigare på dagen. Jag hade känt mig så levande där. Så jag slängde iväg ett sms till honom.

Vi messade i några dagar. Det här var första gången jag intresserade mig för någon som var märkbart äldre än jag. Det kändes konstigt, pirrigt, farligt och allmänt jättespännande. Ingen fick veta någonting och nästan en vecka efter första besöket satte jag mig på tunnelbanan igen.

Vi knullade inom två minuter från det att jag kom innanför hans dörr. Vi knullade på hans soffa, hans madrass, på golvet, mot väggen, mot fönstret, på toalettstolen, i badkaret. Jag hade haft sex tre gånger i mitt liv innan jag träffade honom och det hade varierat mellan ok och bra. Nu var det plötsligt så där fantastiskt och underbart som all porrkonsumtion hade utlovat. Det skulle dröja någon vecka innan jag sov över första gången hos honom, men varje dag åkte jag direkt till honom efter skolan.

Vi gjorde inte speciellt mycket förutom att ha sex. Det fanns liksom inte så mycket annat att göra. Det fanns aldrig något ätbart i kylskåpet så jag minns hur jag varje dag frossade i mig mackor när jag kom hem till mamma på kvällen. Men det gjorde ingenting. Sexet var en helt ny värld för mig och lika ivrig som han var att få in mig i den världen var jag att upptäcka varje hörn av den.

Vi kysstes och hånglade. Han hade rätt kallt i sin lägenhet men vi var nakna i stort sett hela tiden ändå. Ibland fick han psykbryt och började skrika och svära av till synes ingen anledning, men för det mesta var han hur cool som helst. Än idag har jag aldrig träffat en lika outtröttlig sexgalning som han.

"Hips For Scotland" var en av många fantastiska låtar som brukade strömma ut ur hans högstalare. Jag har fortfarande svårt för att lyssna på den utan att höra hans flämtande andetag efter att han kommit, utan att se hans outgrundliga ögon framför mig, utan att förnimma hans bultande hjärta tryckt emot mitt. Det händer att jag saknar honom. Då lyssnar jag på "Hips For Scotland" och drömmer mig tillbaka till en tid då allt var lite enklare och jag var lite naivare. "Hips For Scotland" är en perfekt låt att nostalgiskt drömma sig tillbaka med. Och eftersom jag inte träffat en enda människa som hört den förut så antar jag att du som läser det här inte har några nostalgiska minnen till den. Därför är min uppmaning enkel. Spela den här nästa gång du haft sex, när ni ligger där och flämtar och bara skrattar åt hur sjukt skönt och bra livet kan vara. Gör den till "er låt". Den förtjänar det.

00-talets bästa filmer

Helt omotiverat kommer här nu min lista på de tio bästa filmerna från 00-talet.

(reviderad efter att jag kom på att jag glömt Irréversible)
1) Ghost World
2) Eternal Sunshine Of The Spotless Mind
3) Irréversible
4) The Squid & The Whale
5) Kill Bill, vol 1
6) Spirited Away
7) Donnie Darko
8) Crouching Tiger, Hidden Dragon
9) Pans Labyrint
10) Lost In Translation

Precis utanför: Death Proof

Hur ser din lista ut?

If I Was A Boy, pt 2

Fortsättning på ett tidigare inlägg. Ni får gärna kommentera hur det känns att göra såna här saker och vad det är som gör att ni gör dem. Tack.

8) Dra mammaskämt och få andra att tycka att man är rolig. Pappaskämt har inte fungerat lika bra.

9) Ha en tjejkompis, umgås mycket med henne, vinna hennes förtroende, bli ihop med en annan tjej, fullständigt ignorera tjejkompisen eftersom hon bara betydde någonting när jag var singel.

10) Ha sex med en tjej, intala mig att "den samtidiga orgasmen" är själva definitionen av perfekt sex, utbrista "fan vad skönt!" när den inträffar, rulla av med ett förnöjt leende och fullständigt missa det faktum att tjejen tycker att du slutade just när det roliga började och hon hade velat hålla på i timmar till. Känna mig som kungen av sex.

måndag 19 oktober 2009

074. Bola - Magnasushi

Jag vet inte vad en magnasushi är, men det känns som att det skulle kunna vara en 36-bitarshistoria som man svullar i sig på fyllan strax innan solen går upp och man somnar ensam, lycklig och fullständigt besegrad. Lämpligt nog är det ungefär samma betydelse Magnasushi haft i mitt liv. I en genre som allt som oftast handlar om att tränga ihop så mycket absurda och suspekta ljud som möjligt på så litet utrymme som möjligt så att allt krockar och de fantastiska melodierna kan döljas av knaster och störande element så vågar Bola här göra något storslaget, något episkt. Det här skulle kunna vara musiken till eftertexterna i filmen om mitt liv. Jag skulle kunna tänka mig att ha den som musik på min begravning. Den är känslosam, den är hård, den är skoningslös. Den tränger sig på, den vägrar att släppa taget, den får mig att gråta och le. Och när den sakta tonar ut undrar jag hur i helvete jag kunde vara så puckad att jag inte gav den en bättre placering än 74. Skam.

If I Was A Boy

Om jag vore en kille skulle jag...

1) Moona. Fatta vad häftigt att kunna visa röven för folk som en förolämpning eller som humor och inte som en sexuell inbjudan. Egentligen är det så sjukt hur sexualiserad kvinnokroppen är jämfört med manskroppen. Föreställ dig en naken man i en trappuppgång. Det är pinsamt för honom. Folk skrattar. En naken kvinna istället - då är det synd om henne. Hon kanske blir våldtagen. Vilket för oss in på nästa punkt.

2) Gå kvällspromenader utan att oroa mig för att bli våldtagen. Det känns som en häftig grej.

3) Jag skulle olla allting. Typ ditt ölglas. Sen när du ska dricka så säger jag "jag har ollat ditt glas". Alla fattar att det är humor. Alla tycker att det är äckligt men också roligt. Alla fattar att det inte har med sex att göra. Det är en sak som tyvärr inte funkar att göra som tjej. Om jag skulle säga till någon att "jag har klittat ditt glas" eller "jag har blygdat ditt glas" så skulle de flesta inte ens förstå vad jag syftade på. Dessutom är jag fullt övertygad om att om jag avslöjade för en kille att jag kört upp hans ölflaska i fittan så skulle han med stolthet i blicken dricka upp den.

4) Jag skulle (ivrigt uppbackad av mina polare) börja ragga på en 19-årig tjej på tunnelbanan, trots att hon har musik i hörlurarna, blicken fokuserad på sin Nintendo DS och med hela kroppen visar att hon inte är intresserad av någon annan människa än sig själv. När hon dissar mig ska jag kalla henne för jävla hora. Bara för att känna hur det känns. Och för att jag kan.

5) Börja dejta en tjej. Höra henne säga att hon inte orkar med ett seriöst förhållande men tycker att det vore kul med en kk, men vara totalt oförmögen att ta in den informationen och istället tolka precis allting som att hon i själva verket vill skaffa barn och gifta sig med mig. Därefter skulle jag freaka ut och inte klara av att träffa henne mer eftersom hon kväver mig.

6) Vakna fem minuter innan jag måste sticka, turkduscha, slänga på mig kläderna och rusa iväg och sen sitta och snacka skit om en tjej som är ostylad.

7) Vara ärlig om hur många jag har haft sex med och mötas av beundran, avundsjuka och/eller respekt istället för förakt och frågan "varför?".

Jag skulle vilja förstå hur allt sånt här känns för killar. Vilka mekanismer det är som får er att känna/tänka/göra såna här saker. Och snälla, ni killar som läser det här - hoppa över "dra inte alla killar över en kam"-kommentarer. Förklara istället för mig hur ni funkar.

En sång för Martin

söndag 18 oktober 2009

Inanna's MY NEW BFBF (s01e04)

Vi hördes inatt. Han var full, jag var full. Vi möttes nere vid porten eftersom koden inte funkar mitt i natten. Sexet som skedde strax därefter går kanske inte in i historieböckerna, men däremot kändes det skönt att vakna upp intill honom. Tävlingen "vem kan ligga kvar i sängen längst" är helt klart en kul bakislek - tyvärr förlorade jag eftersom min blåsa var sämre än hans så jag var tvungen att suga av honom. Om det någonsin funnits en tävling som jag stått ut med att förlora så var det nog den.

Att suga av någon när man är bakfull är egentligen rätt sjukt. Man vill så gärna, men kan så lite. Jag brukar vara rätt stolt över min sugförmåga, men när jag är illamående så finns det helt klart begränsningar. Å andra sidan är det kul att tvingas experimentera lite. Kan man inte gå ner till roten av problemet får man ju ta genvägar. Han verkade trivas i alla fall.

På lördagkvällen diskuterade jag och en kompis kuksugning. Hon sa att hon var väldigt bra på det och att alla killar hon sugit av sagt att hon var den bästa de haft. Jag måste säga att jag tror aldrig jag hört en tjej säga att hon inte är väldigt bra på att suga kuk. Då undrar jag - är det så? Eller är det något som alla killar säger till varenda tjej som tar hans kul i munnen utan att tugga sönder den?

(Förmodligen är det väl ungefär som med alla killar som tror att de är så fantastiskt duktiga på att slicka men som knappt hittar klittan trots att man ger dem kompass och karta. Eller såna som man önskar att de inte hittat klittan eftersom de uppenbarligen inte vet hur de ska hantera den. Det sjukaste är nog alla killar som läst att ett bra knep är att gå igenom alfabetet med tungan. Den som gav det rådet är det skottpengar på.)

Kanske är jag i själva verket dålig på att suga kuk? Det tror jag iofs inte, jag är ändå en av dem som suttit med heatherideepthroat på datorn och övat med en banan i åratal. Men jag kan inte veta och det känns som att jag inte har några avsikter att ställa upp i en komparativ vetenskaplig studie den närmaste tiden.

Det skedde naturligtvis en hel del vaginal penetration också. Han kan sina grejer helt klart. Fast den största positiva överraskningen var ändå att det var så kul att ligga i sängen utan att ha sex med honom. Vi tillbringade flera timmar från det att vi vaknade till att jag gick upp utan något sex (annat än att massera varandra för att trycka till den andras urinblåsa och sådant). Mestadels bara låg vi och snackade, hånglade, brottades (han misslyckades med att kasta ut mig från sängen) och hade allmänt kul.

Jag hoppas att jag längtar till morgondagens seminarium för att det är kul att sitta och dryga sig med honom och inte för att något annat håller på att hända.

Inanna säger:
jag har börjat kk:a med en kille i min klass... än så länge har han inga sidor jag stör mig på... det är lite otippat


Parisa säger:
nice
inget mer än kk?


Inanna säger:
förmodligen kommer jag tycka att han är tråkig inom några veckor
alltså, jag är för skadad emotionellt just nu för att vilja ha ett förhållande... jag går hos psykolog regelbundet... det vore inte schysst mot killen


Parisa säger:
nej okej


Inanna säger:
men alltså... kompis och kk på samma gång vore idealet just nu


Parisa säger:
känns svårt


Inanna säger:
ja, det känns lite som att leta efter drömkillen utan att man blir kär i honom...


Parisa säger:
exakt


Inanna säger:
å andra sidan är det bättre att leta efter en sån kille för då blir man inte sårad... blir man kär så blir det typ en bonus... letar man efter kärleken så blir man mest besviken och sårad


Parisa säger:
det är en sjuk smärta verkligen


Inanna säger:
ja... och det värsta är känslan av att det är man själv som orsakat det hela...
oavsett om man råkat ut för värsta playern så är det jag som har släppt in honom i hjärtat


Parisa säger:
verkligen
man klandrar sig själv i slutändan


Inanna säger:
jag har inte vågat riskera något sånt på flera år
senast jag var ihop med en kille var sommaren 07

075. Justus Köhncke - Timecode (Marits För Smet Mix)

Justus Köhncke var en av alla de där coola tyskarna som släppte fantastisk musik på Kompakt under 00-talets första halva. Han förklarade i en intervju i någon svensk musiktidning att han egentligen inte kände sig innovativ utan bara försökte få sin musik att låta som Metro Areas "Miura". Sett ur det perspektivet är hans "Timecode" en av 00-talets mest intressanta plagiat. Det här är nämligen nu-disco fullt i klass med Metro Area och Lindstrom & Prins Thomas. Funkigt och futuristiskt är bara förnamnet.

Vid den här tiden var Erlend Oye världens trendigaste dj när han sjöng covers av diverse hits över fantastisk house och techno. Idén spred sig över världen och kom naturligtvis även till Sverige. Här fanns Emil Arvidson, den dj och skribent som kanske mer än någon annan försökte sprida Kompaktreligionen. Vid hans sida fanns (då) fantastiska indiegudinnan Marit Bergman och influerad av Oye sjöng hon in Pet Shop Boys "Rent" över Justus Köhnckes "Timecode".

Även om avsikten bara var att ha något överraskande att spela på någon klubb någon gång så blev resultatet magiskt. Trots att jag älskade "Timecode" från första gången jag hörde den så blev Marits version den självklara så fort jag hört den. Och faktiskt så har jag inte lyssnat på originalet en enda gång sedan den här versionen kom. Varför lyssna på något nästan perfekt när man kan lyssna på det perfekta?

lördag 17 oktober 2009

076. Four Tet - Unspoken

En artist som jag verkligen tycker synd om är DJ Shadow. Hans 90-talsgrejer är stundtals helt briljanta. Lost & Found, Stem/Long Stem, Organ Donor, In/Flux, Midnight In A Perfect World, What Does Your Soul Look Like... listan kan göras lång på låtar han gjort som verkligen känns tidlösa.

Sen hände någonting. Det är fascinerande hur en briljant artist plötsligt bara tappar "det". Jag är rätt övertygad om att det som hände var att internet dök upp. Plötsligt var hela grejen med att ha 300 miljarder skivor hemma inte längre så jättetufft eftersom vem som helst kunde ladda ner lika mycket. Han tappade sin edge. Och även om "Live! In Tune And On Time" var ett fantastiskt sätt att presentera en greatest hits-samling på så kommer man inte ifrån att han peakade 1996.

Kieran "Four Tet" Hebden är inte bara gammal klasskompis till dubstepmästaren Burial utan också en person som för all framtid kommer leva med stämpeln FOLKTRONICA på pannan. Frågan är om något genrenamn har låtit lika töntigt?

Nåja, musiken han gjort har ofta varit riktigt bra - idm men influenser från akustisk musik funkar nästan lika bra i praktiken som i teorin. Låtar som She Moves She, My Angel Rocks Back And Forth, samarbetet med Burial och remixerna på bland annat Aphex Twin, Radiohead och Sia är några av ljusglimtarna.

Men i mina ögon kommer jag minnas honom för att han med Unspoken gjorde 00-talets bästa DJ Shadow-låt. Jag är övertygad om att första gången DJ Shadow hörde Unspoken måste han ha tänkt "vilken skiva var det jag hade med den här på?". Om man maler ner DJ Shadows Endtroducing-skiva och pressar ihop resultatet på nio och en halv minut så får man "Unspoken". Bättre omdöme kan knappast en låt få.

fredag 16 oktober 2009

077. Slagsmålsklubben - Sponsored By Destiny

Att kalla sig för Slagsmålsklubben är ett bra sätt att få mig att inte lyssna. Som namn betraktat är det bara så töntigt. Det är en sak att vara oseriösa och plojjiga, men att låta det synas i namnet är rent idiotiskt. Jag har den största förståelse för alla som inte har gett dem en chans.

Innan jag hörde den här låten fanns det bara en förmildrande omständighet beträffande Slagsmålsklubben. Albumtiteln "Sagan om konungens årsinkomst" är den roligaste albumtiteln någonsin. Sällan har någon tryckt in så mycket samhällskritik i en så kort oneliner.

Men rent musikaliskt dröjde det till 2007 innan jag och Slagsmålsklubben klickade. Det var fredag- eller lördagkväll. Jag var hemma hos en kompis och gjorde mig iordning inför en fest. På tv-n var det nåt risigt fredags/lördags-tv-program med annars fantastiska Johanna Koljonen som programledare. Jag tjatade om att ha det på eftersom jag förväntade mig att hon skulle säga nåt lika smart som det hon brukar skriva. Nåja, plötsligt bara skriker jag: "Det är ju Videotown!"



Jag bara tokstirrade eftersom det nästan kändes som att någon kommit in med en kamera och filmat hemma hos mig. Dessvärre syntes den långhårige snyggingen inte till i den här sekvensen, men den fick mig ganska snabbt att vråla "höj ljudet!"

Jag älskade det jag hörde. Skruvat på alla tänkbara sätt. Hårt och briljant. Som musiken till ett tv-spel som jag i ärlighetens namn nog inte skulle gillat att spela, men som jag skulle fängslas av när min bror spelade det.

"Sponsored By Destiny" hette låten och det var första gången jag verkligen gav Slagsmålsklubben en chans. Hade jag vetat att det var Slagsmålsklubben hade jag nog lyssnat lite mer kritiskt. Nu bara dansade jag till de fantastiska tonerna och önskade att jag varit där.

Mer än två år har gått sedan dess och jag har flera gånger försökt att trivialisera "Sponsored By Destiny". Men det är en fantastisk låt, det kommer jag inte ifrån. Dansant bitpop har aldrig låtit bättre. Och den där nördkänslan som ofrånkomligt tränger sig på när man gör bitpop håller de i schack på ett mästerligt sätt.

torsdag 15 oktober 2009

Inanna's MY NEW BFBF (s01e03)

Jag fick ligga natten till idag. Och i morse. Jag vet inte om liggandet var så fantastiskt, men det var helt klart skönt och det gjorde underverk i alla fall. Och gav mersmak.

Jag kanske är orättvis nu mot vissa läsare, men halvtaskiga hantverkare med slagborr känns alltid bättre än fantastiska konsthantverkare med stjärnmejsel. Han tillhörde helt klart den första kategorin. Med lite träning kan han nog bli precis vad mina kroppsöppningar behöver.

078. J-Kwon - Tipsy

Teen drinking is very bad....
Yo, I got a fake id though..
Inget intro känns lika mycket högstadiet som "Tipsy". Hela våren i åttan var det här signaturmelodin till varenda fest. Det var liksom startsignalen. "Teen drinking is very bad" var standardfrasen både på festen och dagen efter. Jag och en pojkvän jag hade då hälsade till och med på varandra så.

En av de mest uttjatade flosklerna om hiphop är att det bara handlar om beats och rhymes. I själva verket handlar det nästan alltid mest om melodier och harmonier precis som inom all annan musik. Men här är det verkligen bara beats och melodier.

Beatet är briljant. Hårt, funkigt, våldsamt dansant och allmänt briljant. Ackompanjerat av endast en minimalistisk syntbasslinga bildar det en fantastisk grund att bygga ett mästerverk på.

J-Kwon kommer inte gå till historien som någon större lyricist direkt. Men det behövs inte heller. Idén att räkna upp (och senare ner) och därefter bara fortsätta att rimma på sista siffran är lysande. Vissa har svårt för det här med 30 rim i rad på samma stavelse, men jag älskar det. Och man kan ju inte annat än fånle när man hör rader som:

1, here comes the 2 to the 3 to the 4
Everybody drunk out on the dance floor
Babygirl ass jiggle like she want more
Like she a groupie and I aint even on tour
Maybe cause she heard that I rhyme hardcore
Or maybe cause she heard that I buy out the stores
Bottom of the 9th and a nigga gotta score
If not I gotta move on to the next whore
Jag tror att det faktum att J-Kwon själv bara var 17 när "Tipsy" kom bidrog till det faktum att han lyckades skapa den perfekta låten för alla dessa ff-fester där inredningen blir förstörd, saker blir stulna, slagsmål utbryter mellan bjudna och objudna gäster och 13-åringar blir knullade av 17-åringar. Och ärligt talat - folk kan snacka hur mycket som helst om coola klubbnätter - ingenting kan någonsin kännas lika magiskt som de där första ff-festerna.

onsdag 14 oktober 2009

079. Malawi Rocks feat. Dihanne Moore - Something To Smile About (François K Dub)

I LCD Soundsystems "Losing My Edge" försöker James Murphy visa att han varit först med allting, så han drar till med att han stod där i dj-båset med Larry Levan på Paradise Garage. Det blir inte så värst mycket coolare än så. Grejen är naturligtvis att det gjorde han ju inte. En som däremot gjorde det var François Kevorkian som verkligen varit med från dag ett. Han är en av de där som alltid glöms bort när housemusikens historia skrivs trots att han var med before house was house. Kanske handlar det om att han inte passar in i housemusikens officiella historieskrivning som svart gaymusik. Kanske handlar det om att han fortfarande vid 55 års ålder levererar, till skillnad från de övriga från den tiden som inte gjort något vettigt sen mittenn av 80-talet.

Sedan ganska många år tillbaka driver han varje måndag en klubb som heter Deep Space på Cielo i New York. Min kusin drog mig dit en kväll förra hösten och jag blev kvar där. Varje måndag gick vi dit. Det finns ingen annan klubb jag älskat lika helhjärtat som Deep Space. För det mesta var det François Kevorkian som spelade, men ibland var det andra likasinnade. Där spelades house, afrikanskt, disco, r'n'b, samba, hiphop, reggae, techno, salsa, drum'n'bass - ja allt möjligt. Dock lyckades han få allting att låta som dub. Fantastisk, pulserande, dansant dub.

Om du någonsin är i New York en måndag så rekommenderar jag att du tar dig till den ärligt talat skitsnygga klubben Cielo där Deep Space äger rum, för en upplevelse du aldrig kommer att glömma. Vem vet, om du ber snällt kanske spelar han sin remix på "Something To Smile About" för dig. Det gjorde han för mig.

Inanna's MY NEW BFBF (s01e02)

Snart dags att träffa snygga killen i klassen för öldrickning på lokal och förhoppningsvis mer.

Wish me fuck.

tisdag 13 oktober 2009

080. Benny Benassi - Satisfaction

Min musikaliska ömma punkt är mörka elektroniska låtar som funkar när man är ensam hemma och ligger i sängen och egentligen borde sova. Men det är klart, jag gillar ju riktigt cp-störd fyllebröldunkadunka också. Ni vet när man hoppar, skriker, dansar och till och med ser det bra i "Boten Anna". När kåtheten dessutom slår till - då finns det ingen bättre låt än "Satisfaction". Det finns ingen låt jag hellre dansar till strax innan stängningsdags. Visst kan man hålla på och köra popping och locking och bootyåttor och annat även till den här, men framför allt handlar det om att hoppa och skrika rakt in i högtalaren, skrika till djn att man vill suga av honom för att han är bäst i världen och bara bete sig som om man var tolv år och full för första gången igen.

måndag 12 oktober 2009

081. Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr

Det är lätt att glömma bort det efter den halvrisiga filmatiseringen, men boken "Låt den rätte komma in" var och är faktiskt en fantastiskt bra svensk rysare. Inte på något sätt skrämmande, bara en väldigt stämningsfull hybrid mellan socialrealistisk barndomsskildring och vampyrhistoria.

En av de bästa sakerna med den är att den inspirerade Markus Krunegård att skriva texten till "Jag Är En Vampyr". Få protesterar nog när jag hävdar att "vem blir inte ful i 60 watts ljus" är en av 00-talets mest briljanta textrader.

Men det är intensiteten som är grejen. Drivet. Tempot. Att han dissar de förväntade gitarrerna och faktiskt gör en elektronisk och rytmdriven låt. Och att man kan skråla med till den när man är full eller duschar.

Det finns något fantastiskt med indiepopkillar som bestämmer sig för att öka tempot, låta en ensam dunk-dunk-dunk-rytm få härja fritt. Det blir ofta väldigt bra. Som Håkan Hellströms "Ramlar", Jakob Hellmans "Stora Havet" eller introt till Pulps "My Legendary Girlfriend". Men "Jag Är En Vampyr" är nog den bästa i genren. Sättet den bara ökar och ökar och ökar på ett sätt som aldrig görs inom pop utan är förbehållet episk house och trance. Det är pop enligt houseformulan. Fler borde följa exemplet.

söndag 11 oktober 2009

082. Alizée - Moi... Lolita

Om jag ska ligga med en tjej så ska jag göra det med Alizée.

Min första kontakt med Alizée var när en kille angav henne som svar på frågan "vilken kändis skulle du helst vilja ligga med". Själv fattade jag ingenting, men en bildgoogling senare var jag nästan lesbisk.

Det går inte att komma ifrån att Alizée inte bara har ett fruktansvärt snyggt namn utan att hon också utan större konkurrens är 00-talets snyggaste kvinnliga artist. I spelningen från Top Of The Pops längst ner i det här inlägget glänser hon till och med i kläder som skulle kunnat komma från en vårrea på Indiska.

Nåja, den här listan handlar om 00-talets hundra bästa låtar - inte om hur snygg någon är. Följaktligen är inte Pharrell Williams med på listan. Men Alizée är där. Och det har hon "Moi... Lolita" att tacka för.

Det här är en fantastisk poplåt. Jag kan inte mer franska än att jag förstår att titeln betyder "Jag... lolita" (eller betyder den rentav "Mig... lolita"?), men det behövs inte mer. Och visst - 99,99% av alla artister skulle aldrig klara av att sjunga en låt som "Moi... Lolita" utan att det skulle bli konstigt och obehagligt eller mest bara löjligt, på samma sätt som det kändes löjligt redan från början när Britney kom och skulle vara oskuldsfull.

Men Alizée har de där rådjursögonen. Hon har världens finaste ansikte. Och hon ser verkligen både å ena sidan fullständigt oskyldig ut, samtidigt som hon ser ut precis som att hon vet vad hon gör.

Det är som sagt svårt att skriva om låten "Moi... Lolita" utan att haka upp sig på Alizées utseende. Det är trallig pop, med en fantastisk vers och en briljant refräng. Den förmedlar glädje och renhet, enkelhet och kärlek. När livet är som bäst är det som "Moi... Lolita". Obegripligt, men underbart.

Videon


Live på Top Of The Pops

Vuxenpoäng

Jag har samlat vuxenpoäng idag. Det började med att jag skulle till tvättstugan. Jag hade bokat tid (+1 VP) från kl 11:00 och reglerna är såna att om man inte har börjat tvätta 30 minuter in på sitt pass så får någon annan ta maskinerna. Jag kommer ner ca 11:20 och någon har redan börjat tvätta i mina maskiner. Där och då skrev jag "en arg lapp" (+5 VP). Resultatet dröjde inte länge. Kanske en tjugo minuter senare kommer en granne och ber jättemycket om ursäkt och förklarar att hon hade tagit fel på datumen när hon bokade. Jag skäller inte ut henne, jag är inte grinig utan jag mesar ut och säger att det är ok (+2 VP).

Lite senare träffar jag en kompis som har sambo och gravidmage. Enbart att umgås med en sån person går en del av vuxenauran över till mig (+1 VP). Men det slutade inte där. Nej, först åkte vi till IKEA (+1 VP) och sen storhandlade vi (+3 VP).

Totalt: +13 VP.

Nu ska jag lägga mig och spela tv-spel innan jag hamnar i soffan med kaffe, kaka och korsord framför en brittisk deckarserie.

Inanna's MY NEW BFBF (s01e01)

BFBF är en förkortning för Best Fuck Buddies Forever. Om jag ska uttrycka det kort så är jag ute efter en person som kan vara både en bästis och en fantastisk kk på samma gång. Jag är dock INTE ute efter en pojkvän.

Jag saknar att ha någon att ligga med precis när som helst. En kuk, en tunga och några fingrar som bara är ett sms bort. Så visst, jag vill ha en kk. En kk kan vara lite hursomhelst. Han behöver inte vara gudomligt snygg men jag måste tända på honom. Och han måste ha en hel del kunskap, initiativförmåga, uthållighet, lekfullhet och nyfikenhet när det gäller sex.

Sen söker jag en bästis också. En killbästis. Han måste vara intelligent, han får inte vara en sån jag skäms över att bli sedd med på stan, han måste ha humor, han måste vara cynisk, han måste ha distans till sig själv så det går att driva med varandra, han måste vara allmänbildad och han måste åtminstone delvis dela musik-, film-, spel- och/eller litteratursmak med mig.

En tänkbar BFBF måste alltså kombinera de här två sidorna. Samtidigt måste han vara en sån som inte blir kär i mig eller som jag blir kär i. Att hitta en sådan kille är min målsättning för hösten.

lördag 10 oktober 2009

Katharsis

När jag har kollat runt bland bloggar hittade jag en hel del tankar om prostitution och porr som fått mig att börja tänka. Som det här påståendet:

"...eftersom porr ofta är en utlösande faktor både till att någon köper sex och till sexuellt våld. Därifrån kommer mycket inspiration och omfattande porrsurfande har en klart avtrubbande effekt på många. Jag har i en tidigare blogg skrivit om att många former av vuxenporr borde förbjudas utöver barnporr. Såna som skildrar sexuellt våld, våldtäkt, incestlekar, det som är förbjudet att göra ska inte vara tillåtet ens som onanistimulans eftersom det just är avtrubbande och kan leda till att man omsätter fantasin i verklighet."


Jag har väldigt svårt för folk som bestämmer sig för vad jag ska få titta på eller inte titta på. Precis som de flesta andra människor konsumerar jag porr och om jag ska sammanfatta mina kriterier för porr som får igång mig totalt så blir det ungefär så här:

En eller helst flera män, stora och vältränade med stora kukar som sätter på en ung, smal tjej. Sexet är hårt och brutalt, utan tendenser till ömhet, gärna kombinerat med förolämpande tal och utstuderad förnedring. Munknull och hård analsex är måsten. Det får gärna framstå som att hon egentligen inte vill ha sex utan tvingas till det.

MEN... det betyder INTE att jag vill tvingas till sex. Det betyder inte att jag vill bli våldtagen. Det betyder inte att jag vill ha sån sex i verkligheten. Att bli munknullad är bara obehagligt tycker jag. Jag kan suga djupt, absolut, men då ska det vara jag som har kommandot. Munknull är för mig bara äckligt eftersom jag då inte kan kontrollera kräkreflexerna. Och analsex kan vara skithäftigt, absolut, men det är ändå bara en krydda. Jag vill dessutom inte alls ha lika "spontant" och abrupt analsex i verkligheten som jag vill se på skärmen. Och jag har ännu inte träffat en kille som i den sexuella situationen har lyckats knäcka mig verbalt.

En av mina absoluta favoritböcker alla kategorier är Bret Easton Ellis "American Psycho". Dels för den absolut tidlösa skildringen av märkeshysteri och ytlighet, men framför allt för de totalt skoningslösa och galet perverterade våld- och våldtäktsscenerna. Jag blev verkligen alldeles varm i kroppen när jag läste den första gången och jag kan fortfarande bli det.

MEN... det betyder INTE att jag på något sätt gillar våld. Jag tycker våld i verkligheten är fruktansvärt obehagligt, jag får en klump i bröstet och mår fysiskt illa när några börjar slåss.

Jag lever ett ganska lugnt liv. Jag sitter hemma och läser och skriver, jag lyssnar på musik, jag umgås med vänner, jag pluggar, jag tränar. Med undantag att jag på sistone haft alldeles för lite sex så är jag någorlunda nöjd med hur jag lever mitt liv. Och all porr, all sexistisk hiphop, all våldslitteratur, alla blodiga tv-spel - den finns där och kryddar mitt lugna liv så jag inte behöver jaga en massa extremkickar.

Faktum

Insikt: Personer som säger att de läser mycket "faktaböcker" brukar i regel komma med de mest galna slutsatserna.

Idol eller hora?

Jag har en granne som är kanske 30-40 år gammal. Jag har bara sett henne två gånger. Hon ser väl helt ok ut för sin ålder. Kanske till och med rätt bra.

Vad jag däremot har sett hur många gånger som helst är alla killar som ringer på (eller kommer ut genom) hennes dörr. Unga killar, medelålders killar, svenska killar, utländska killar, stora killar, små killar. Några gånger har jag delat hiss med hennes besökare. De är alltid ensamma, är alltid tysta och påfallande ofta har de en ensam liten svettpärla på pannan.

Min första tanke när jag väl lagt ihop ett och ett var att antingen är hon hora eller så är hon min idol. Sen började jag fundera. Varför kan hon inte vara bäggedera?

Vi tänker oss att det inte är pengar inblandat. Hon får besök av en massa olika killar. Hon knullar med dem. Hon gillar det. Är det orimligt? Jag kan en dag som denna absolut tänka mig att göra precis likadant. Ta en nummerlapp och kom och knulla mig. Typ så.

En gång har jag legat med två killar på samma dag, den ena på eftermiddagen, den andra några timmar senare. Och absolut, jag kände mig som jordens jävla slampa den kvällen. Mestadels på ett positivt sätt. Visst kan jag tänka mig att göra det igen. Men kanske inte dag efter dag efter dag.

Fast är det orimligt att någon annan med starkare sexdrift än jag gör det? Dag efter dag? Och om hon då gör det - är det fel av henne? Och vem har rätt att sätta sig till doms över hennes val?

Och OM hon tar betalt - varför är det då fel? Vad är det som gör att hon i såna fall måste räddas, medan hon inte behöver räddas om hon inte tar betalt?

Överlag har jag svårt för människor som vet bäst om andra människors liv. Jag är nog liberal i grund och botten och därmed tycker jag att alla borde ha rätt att sälja och köpa det de vill, så länge det görs av fri vilja. Sen är inte jag så naiv att jag inte fattar att väldigt många som prostituerar sig mår väldigt dåligt och gör det av fel orsaker. Men det gäller rätt många lokalvårdare, personliga assistenter och restaurangbiträden också.

Jag tycker det finns ett feltänk i hela sexköpsförbudet, nämligen att det förutsätts vara män som köper sex av kvinnor. Låt vara att en överväldigande majoritet av all prostitution är just män som köper sex av kvinnor. Men det betyder inte att all prostitution är sådan. Och då är frågan vad det är man lagstiftar om. Är en kvinna som köper sex av en man mansförtryckande? Är en man som köper sex av en man mansförtryckande? Är en kvinna som köper sex av en annan kvinna kvinnoförtryckande?

Sexköpsförbudet cementerar en ganska sjuk syn på sex, nämligen den att det bara är män som är beredda att ta till tämligen desperata åtgärder för att få sex. Det känns följaktligen som att feminismen biter sig själv i svansen.

Jag har själv (beroende på hur man definierer det) köpt sex. Jag och min kusin var i Dominikanska Republiken för ett år sedan och på en klubb som visade sig vara en strippklubb började såväl manliga som kvinnliga strippor att dansa. En kille visade sig inte bara ha en galet snygg kropp, han hade dessutom en kuk som var så galet stor att jag trodde det var nåt tricks. Jag var verkligen tvungen att känna på den. Men det krävdes ett antal dollarsedlar för att jag skulle få göra det.

Jag köpte tillträde till hans kropp. Var jag mansförtryckande? Var jag kanske rentav nykolonialistisk? Möjligt, det får andra avgöra.

Jag vet bara att jag efteråt ångrade att jag inte hade betalat honom fler dollarsedlar för att följa med till mitt hotellrum, för en sån kuk är jag helt övertygad om att jag aldrig kommer att se. Å andra sidan hade det känts väldigt konstigt att ha sex med någon som egentligen inte vill det utan bara gör det för pengarna. Fast det är klart, han kanske hade velat det ändå? Nåja, i ärlighetens namn gör han nog större nytta som onanifantasiobjekt. Det finns ändå gränser för hur stor en kuk kan vara och ändå funka praktiskt.

Fast det hade varit häftigt att testa...

Mer läsning - varsågod.

083. Justice - Waters Of Nazareth

Att säga att jag hatar Kanye West känns både fjortisaktigt och fel. Fjortisaktigt eftersom uttalat hat är väldigt töntigt (man ska liksom smida sina hämndplaner i det dolda och sen sätta dem i verket, inte snacka en massa). Fel eftersom det inte är hat jag känner. Däremot känner jag förakt för honom och det han symboliserar. Visst har han gjort bra låtar. Jag älskade "Through The Wire" när den kom. "Heartless" var ytterst nära att komma med på min lista och hade nog gjort det om det inte vore för den här händelsen. Och "George Bush doesn't care about black people" är legendariskt.

Idioten

Idioti kan vara charmigt ibland, men oftast blir man bara sur. Justice och hela Ed Bangergrejen var så fruktansvärt rätt och coolt där och då. Att "We Are Your Friends" hade vunnit en European Music Award för bästa video kändes som en seger för något som jag propagerat för i åratal. Beviset för att jag hade rätt. Och så kommer fyllot upp på scenen och snackar en massa skit om hur mycket bättre hans idag bortglömda video med Pamela Anderson är. Detta trots att han inte ens sett "We Are Your Friends".

Det mest patetiska är dock inte detta. Det mest patetiska är att han efter att ha betett sig så vidrigt gentemot Justice går och baserar en låt på Daft Punk. Jag kan inte komma på någonting som har känts så falskt under hela 2000-talet som detta. Det här får uppgifterna om irakiska massförstörelsevapen att framstå som ärligt. Det är så uppenbart att Kanye West aldrig skulle ha dissat Justice på det där sättet om han bara hade haft lite koll och inte levt i sin amerikanska hiphopbubbla. Att dissa Justice och sedan sampla deras andliga föregångare (vars Rollin & Scratchin helt klart kan ses som en föregångare).

Men nog om idioten. "We Are Your Friends" kommer jag avhandla senare (läs: högre upp). Nu handlar det om en annan Justicelåt, nämligen "Waters Of Nazareth". Förutom att titeln låter fantastiskt tuff är det här något av det hårdaste man kan ha i hörlurarna. Distad fransk mangeldisco var någonstans där 05-07 verkligen the shit och ingen låt var bättre än "Waters Of Nazareth". Jag har aldrig varit någonstans där jag hört den ute och när jag varit på hemmafester och plockat fram den har alla mest bara gnällt. Men i hörlurarna har den gjort underverk. Jag blir lite tuffare, lite hårdare, lite mer aggressiv. Som träningsmusik är den fantastisk.

fredag 9 oktober 2009

084. Tiga & Zyntherius - Sunglasses At Night

Jag vet inte om det är en spegling av madonna/hora-grejen men om jag ska hårddra det så faller jag för två typer av killar. Den ena är den hårda, tuffa killen - rebellen, ofta halv- eller helkriminell. Det finns en lockelse i det farliga och ja, jag är medveten om det självdestruktiva i att falla för såna killar. Utseendemässigt snackar vi mycket muskler.

Den andra typen är den metrosexuelle killen. Modemedveten, stilren, lugn, cool, ofta nördig utan att vara töntig. Han är alltid smal. Alltid.

Idealmänniskan i den sistnämnda gruppen är Tiga. Sedan jag för första gången hörde hans och Zyntherius (Jori Hulkkonen) fantastiska cover av "Sunglasses At Night" har jag varit besatt av honom. Eller ok, de senaste åren har väl besattheten avtagit något i takt med att hans musikaliska kvalitet sjunkit något. Men under mitten av 00-talet var han fantastisk.

Sunglasses At Night är en cover på en rätt typisk 80-talsdiscolåt med Corey Hart som även han verkar ha varit en snygging på sin tid. Dock är Tigas och Zyntherius version fruktansvärt överlägsen.

Genom hela 00-talet har Tiga levererat fantastiska covers och remixer. De egna originallåtarna däremot har inte hållit samma kvalitet. Det här är en förmåga som sällan upphöjs. Många artister prisas för sin originalitet, men ärligt talat, förmågan att kunna förgylla någonting som redan är mycket bra till att bli perfekt är värd minst lika mycket beröm.

Tigas röst är en av mina absoluta favoritröster. Jag är fullt övertygad om att han skulle kunna sjunga vilken sång som helst och det skulle fortfarande låta ypperligt. I synnerhet när han har producenter som Jori Hulkkonen eller Jesper Dahlbäck i ryggen.

Antirasism?

Bloggaren Tonårsmorsa uppmanar alla att lägga upp videon till Artister mot nazisters "Det här är ditt land".

Seriöst? Ok att jag är emot rasism, men herregud... lite kvalitet kan man väl ändå begära. Jag lägger upp den här istället.



Nobelpriset borde ha gått till den amerikanska väljarkåren

Barack Obama får fredspriset?


Det är intressant hur mycket det skiljer mellan litteraturpriset och fredspriset när det gäller synen på vad en vinnare förväntas ha presterat. När det gäller litteraturpriset så har man i regel en lång och gedigen karriär bakom sig och priset är något av ett "tack för trogen tjänst"-pris.

Men fredspriset? Här verkar det räcka med en avsikt, ett strävande, en målsättning.

Vad egentligen är det som Barack Obama har åstadkommit för freden i världen. Hmmm... det enda jag kan komma på är att han efter nio månader INTE har förklarat att han är ute på gudomligt uppdrag och gått i korståg mot 1 fantastiljon muslimer. Det är visserligen berömvärt, men är det fredspriskvalitet?

Skulle man översätta fredspriset till litteraturpriset så är det som om priset skulle gå till någon som klivit upp till Bonnier och sagt "jag har en skitbra idé till en bok" och sen i vaga ord presenterat sin idé. Inte en enda skriven rad.

Och ärligt talat - minskad militär närvaro i Irak är ju något alla ställer upp på såvida man inte som Bush hade målat in sig i ett hörn där. Och ökad militär närvaro i Afghanistan - vad gör det för freden?

Men om man nu tycker att Barack Obama är så fantastisk att han är värd ett fredspris - är det då HAN som ska få det? Jag tycker i såna fall att det borde delas ut till den amerikanska väljarkåren. Det är trots allt de som har presterat. Obama har bara utlovat saker. Ge priset till alla amerikaner som gick och röstade.

torsdag 8 oktober 2009

Nobelpriset

Först och främst, ett stort GRATTIS till Herta Müller.

Hittills har jag haft två irl-diskussioner och en msn-diskussion med idioter som "inte kan förstå" var Nobelpriset i litteratur "alltid går till någon som ingen hört talas om". Jag ska försöka sammanfatta min ståndpunkt i frågan.

Det är väldigt fascinerande att så många anser sig vara litteraturvetare. Bara en liten påminnelse: att du kan betala räkningar betyder inte automatiskt att du har stor insikt i nationalekonomi och att du kan göra en sås utan att den skär sig (seriöst, hur fan gör man???) betyder inte automatiskt att du har stor insikt i kemi. Jag tror de flesta är med på det resonemanget.

Hur kommer det sig då att så väldigt många tror sig vara litteraturvetare? Att deras uttalanden har något av värde beträffande Nobelprisvinnare? Nobelpriset är inget branschpris. Det är ingen Oscarsgala där döda knarkare får postuma pris för att de överspelat seriefigurer så till den milda grad att småflickor gråter pojkbandstårar och småpojkar styvnar som om de hade en actiongubbe i röven, så bolagen ska kunna casha in ännu mer på det. Nobelpriset utdelas av experter. Och ärligt talat - några deckare i hängmattan i somras gör inte dig till någon expert.

Personligen har jag inte läst Herta Müller trots flera års uppmaningar från min mor. Och så sent som i måndags sa hon att jag borde göra det så fort jag blev klar med Thomas Pynchons "Buden på nummer 49" eftersom (nu citerar jag) "det finns risk för att hon tar slut snabbt i bokhandeln om några dagar". Undrar om mamma har någon insiderkälla eller om det bara handlar om insikt? Nåja, jag har inte varit på läshumör de senaste dagarna så Pynchon ligger kvar i badrummet och Müller står kvar i mammas bokhylla.

Personligen hade jag önskat att Haruki Murakami hade vunnit, men jag utgår ifrån att Peter Englund o co vet vad de gör. Och ja... jag hade stått ut med en seger för Joyce Carol Oates också, trots min infantila inställning för två år sedan.