I hela mitt liv har jag matats med mantrat att killar ställer upp för varandra medan vi tjejer bara backstabbar varandra. Jag har egentligen aldrig ifrågasatt det och mina egna motsatta erfarenheter har jag mestadels bara bortförklarat som någon sorts belägg för att jag är annorlunda och därmed bättre.
Men jag ska nu ta några exempel hämtade ur min och min pojkväns vardag.
1) När jag har presenterat min pojkvän för mina tjejkompisar har de genomgående varit beskyddande gentemot mig. Några har till och med varit lite ifrågasättande gentemot honom och försökt förhöra sig om vad han kan ge mig. De har pratat varmt om mig, höjt mig till skyarna och varnat honom för vad de kommer göra om han sårar mig.
När min pojkvän har presenterat mig för sina killkompisar har de genomgående varit inställsamma och flörtiga gentemot mig. Det är uppenbart att flera inte alls respekterat den (förvisso outtalade) tvåsamhet som är kutym i de flesta samhällen. Jag har dessutom vid åtskilliga tillfällen fått höra massor av anekdoter om min pojkvän, alla avsedda att förlöjliga och ringakta honom. Lite för att visa att "han kanske är ett catch nu, men du skulle sett honom förut".
2) Jag skrev en grej på facebook för någon vecka sedan. Budskapet var att jag kände mig så jävla snygg. Responsen var fruktansvärt unison - ett antal killar som gillade och höll med och massor av tjejer som instämde och gav mig en massa komplimanger. När min pojkvän (på min "order") skrev en snarlik grej gillade en del av hans tjejkompisar det, men hans killkompisar kom omedelbart med en massa sarkastisk kritik av hans känsla och därmed hans utseende.
Naturligtvis kommer folk att avfärda detta som manlig jargong och att det finns en djupare vänskap dold därunder, men jag tvivlar. Min pojkvän (som är snygg, vårdar sitt utseende och klär sig både snyggt och medvetet) erkänner själv att ingen kille i hans kompiskrets någonsin gett honom en komplimang för hans utseende, såvida han inte har varit riktigt deprimerad.
3) Jag och mina tjejkompisar behåller kontakten även om någon skaffar ett förhållande. Vi har kommunikation och vi ses. Kanske ses vi inte lika mycket som när alla är singlar, men ändå. Däremot är min pojkvän, hans killkompisar och mina killkompisar inte alls sådana. När de skaffar ett förhållande är det som att de går i idé. De hör aldrig av sig till sina vänner, de slutar att umgås och blir kort och gott helt annorlunda som personer. Det här gäller i bägge riktningar. När jag och min pojkvän blev ihop fortsatte jag ha ungefär lika mycket kontakt med mina tjejkompisar. Flera av mina killkompisar (dock inte alla) blev däremot betydligt mer sparsamma med sin kommunikation gentemot mig. Och min pojkvän har minskat kontakten med massor av vänner.
Och naturligtvis kommer någon idiot till kommentator säga att det är pga dominanta bitchar som förtrycker stackars män. Men utan att vara någon biolog så bör väl mängden ryggrad rent statistiskt vara hyfsat jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Eller?
Det här var tre exempel på att en vanlig syn på manlig och kvinnlig vänskap inte riktigt stämmer. Vad är dina erfarenheter av det? Och då menar jag inte vad du har för allmänna teorier om män och kvinnors vänskap utan just DINA EGNA erfarenheter. Lite mer empiri vill jag alltså ha.
Ge mig.
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
Kan inte bidra speciellt mycket empiriskt eftersom jag aldrig varit i en situation där det skulle märkas ifall någon "backstabbade" mig eller inte. Eller jo, en kompis, och det är en kille (jag med). Hur som helst, för varje kommentar åt det ena hållet så finns minst en annan åt det andra hållet. =)
SvaraRaderaAnvänder du inte msn längre förresten?
Om jag tillåts sträcka ut begreppet "min erfarenhet" till att också gälla sådant jag tycker se omkring mig, dvs ett slags direkt erfarenhet av människor i min närhet, så blir nog min dom följande: tjejer har oftare djupare vänskaper med sina goda vänner än killarna med sina motsvarande relationer, däremot verkar tjejer också kunna gå längre i en motsatt elak riktning om de känner sig svikna, hotade eller inte gillar någon. Typ som att killar softar mer överlag, det får inte bli för jobbigt nära inpå och inte för jobbigt bråkigt/elakt.
SvaraRaderaNaturligtvis ganska generaliserande. Jag är nog ganska "kvinnlig" i den här frågan och gillar att snabbt lära känna någon bättre. Är ju roligare och mer givande så. Kan vara svårt ibland dock. I och för sig har jag fler nära killkompisar än tjejkompisar, men ur det kan man knappast dra slutsatsen att de är lättare att bli nära vänner med. Det kan ju ha (och har säkert) flera andra naturliga orsaker.
Och slutligen: jag kan mycket väl tänka mig att det stämmer att killar överlag är mindre hänsynsfulla när det gäller (andras snygga) tjejer. Typ att de (jag vill helst inte säga vi!) gärna framstår som snygga och coola även inför en kompis flickvän eller ragg. Det tycker jag mig tyvärr ha haft första hands-erfarenhet av. Vet iofs inte om tjejer funkar likadant där, det kan jag itne svara på.
Att killkompisar slutar höra av sig när de skaffar flickvän råder det ingen tvekan om i min erfarenhet heller. Däremot brukar de komma tillbaka inte bara när de blir singlar igen utan efter de där första månaderna. Då tycker jag det brukar bli ungefär samma frekvens på både kommunikationen och umgänget.
SvaraRaderaför mig skulle det kännas bisarrt att uppmuntra någon som skryter om sitt utseende. sarkastisk kritik var helt på sin plats där tycker jag. antar att det finns en tydlig skillnad mellan manlig och kvinnlig kultur på den punkten.
SvaraRadera/M
W: Jo, jag använder msn. Är inne åtminstone några kvällar per vecka. Vad heter du där?
SvaraRaderaMartin Janzon: Visst är det härligt att resonera i termer av killar och tjejer och sen se sig själv som någon sorts undantag som plockar det bästa ur två världar... :)
B: Jag vet inte riktigt om jag håller med där. Många förhållandekillar är försvunna för alltid känns det som.
M: Det är väl ändå en väldig skillnad mellan att anse sig vara snygg och att känna sig snygg. Om någon vän till dig känner sig jätteglad, jättekär eller någonting annat positivt, tycker du det känns självklart med sarkastisk kritik då?
Nej, absolut inte. /M
SvaraRaderaVad menar du? Absolut inte någon skillnad mellan att anse sig vara snygg och att känna sig snygg eller absolut inte komma med sarkastisk kritik om någon är jätteglad.
SvaraRaderaSjälv har jag alltid hängt mest med tjejer. Jag klarade aldrig riktigt av den jargongen som killar ofta har. Det jag tycker är den stora skillnaden är inte huruvida killar eller tjejer ÄR mer omtänksamma, utan vilken typ av gruppnormer som existerar inom den heterogena gruppen. Jag kan tycka att den könsrollen som existerar ger tjejer mer krav på att vara "snälla" och killar mer "tyckna" både internt i gruppen och mot utomstående. Gruppen skapar ju sina egna normer samtidigt som dessa reflekterar vilken typ av krav samhället ställer.
SvaraRaderaJu äldre jag blivit desto mer har jag umgåtts mer med killar. Delvis för att jag hittat fler killar med liknande intressen, men också för att jag umgås i mixade grupper och där uppstår andra normer.
Jag menade att jag absolut inte skulle komma med sarkastisk kritik bara för att nån kände sig glad eller kär. att skriva att man känner sig snygg är en (illa) dold form av skryt; jag hade med andra ord inte reagerat positivt på det. det kan nog stämma som olof skriver att det i allmänhet finns mer krav på att vara "snäll" bland tjejer, en norm som är lika svårbegriplig för mig, kan jag gissa, som normen bland killar att lägga band på sina känslor är för dig. /M
SvaraRaderaOlof: Hur känner du att din och dina nyare killkompisars relation är uppbyggd då?
SvaraRaderaM: Så... hur reagerar du om din flickvän inför en romantisk middag ute på restaurang har gjort sig i ordning rätt länge, verkligen gjort sig fin och sen framför spegeln utbrister "alltså, jag känner mig så snygg just nu"? Vad säger du till henne då?
inanna: Mer som det jag har med mina tjejkompisar men fortfarande känner jag att en viss sorts jargong är nödvändig. Alltså vi verkar ha behovet att upprätthålla någon form av maskulin heterosexuell syn på tjejer tex. Men den tar formen av ett ironiserande distanserat sätt mer. Att man driver med den för att kanske slippa prata om känslor kring förhållanden den osv. Men ju närmare vi kommer desto mer bryts detta ner. Vi känner inte behovet att ironisera längre desto bättre vi känner varandra. Dessutom så tror jag den manliga vänskapen håller på att ändras lite.
SvaraRaderaI och med koncept som "guy love" och "bromance" blir det mer okej för killar att prata om känslor så länge det sker på ett okej sätt, med andra ord inte för mesigt.
hade såklart instämt. det jag försöker säga är att det är mer accepterat/acceptabelt för en tjej att uttrycka sånt, eftersom de har närmare till att uttrycka känslor överhuvudtaget. för en kille, däremot, att säga det eller t.o.m. ta steget och skriva det på sin blogg vore ett stort övertramp mot självdisciplinens norm. Jag tror du ska se de sarkastiska kommentarerna i ljuset av det. Det kanske är så att för killar bör inte känslouttryck vara ett mål i sig utan enbart acceptabla om de är av intresse eller underhållningsvärde för andra. Det har sina fördelar men är såklart ett problem på många sätt.
SvaraRaderaOm jag ärligt ska analysera mitt eget synsätt så blir slutsatsen ungefär så. Inte säker på hur mycket sanning det är i det egentligen
/M
Olof: Det låter komplicerat.
SvaraRaderaM: "för killar bör inte känslouttryck vara ett mål i sig utan enbart acceptabla om de är av intresse eller underhållningsvärde för andra"
Jag tror att du ringade in en stor anledning till varför självmordsstatistiken är så mycket högre för män än för kvinnor.
Olika kultur i olika sammanhang av människor skulle jag vilja säga. Jag har kompisar där den "rå-men-hjärtliga" jargongen gäller likaväl som jag har kompisar där vi både kramas och pratar känslor. Det som jag märkt är att jag sällan lär känna människor och prata lika öppet och intimt om saker som tidigare. Detta beroende både på mig själv och de människor jag lär känna.
SvaraRaderaNågot som jag lagt märke till hos tjejer är en...tävlingsinstinkt som jag hade missat förut. När en bekants arbetskamrat tog med sig en fantastisk marsipan tårta till fredagsfikat innebar detta stora problem för de andra. Nu gick det ju inte att köpa en vetelängd ifrån bageriet längre utan nu blev ens tur till fredagsfikat ännu en källa till ångest. När jag bakade till fredagsfikat på mitt jobb fick jag mottaga de grabbiga trackaserierna "tur att du kan baka, så ful som du är får du aldrig en kille annars", "är det inte lättare att bara komma ut" samt den goa "vet din sambo om din operation?" Nästa vecka bjöds utan ångest på den vanliga vetelängden från närmsta bageriet.
Ungefär så, ja. Skulle dock säga att män har en tendens att svina sig och trycka ned varandra öppet, medan kvinnor föredrar att arbeta i det fördolda. En kliché, och därmed sann. Jag hade en kompis som inte stämde överens med detta alls, men han hängde sig på julafton. Själv försöker jag undvika umgänge i görligaste mån, men min sambo är väldigt social av sig, och min arbetskollega/chef har adhd, så jag biter tappert samman tills det kvällnas och jag kan lägga mig med en bok. Kvinnofolk har jag helt gett upp. Visst för att sex kan ha sina poänger, särskilt för en man med min potens, men det är knappast värt att lyssna på en kvinna ens en halvtimme för lite fitta. Fuck you all.
SvaraRaderaJag håller inte med JN, jag tycker lätt att det är värt en halvtimme!
SvaraRadera/M
Oskar: Vad är det du har ändrat jämfört med tidigare? Tävlingsinstinkt har väl alla? Det är väl bara grenarna som skiljer människor åt.
SvaraRaderaJohannes Nilsson: Jag blir väldigt nyfiken på varför du har en sambo? Hur tänkte du?
M: Det vete fan om det är värt att lyssna på någon i en halvtimme för att få ligga.
Behöver någonstans att bo. Sambo = samboende. Vi har inget förhållande.
SvaraRaderaJag hade en liknande diskussion igår med ett gäng tjejkompisar där alla utom jag tyckte att tjejer snackar så mycket skit om varandra medan killar är mycket rakare. Att vara rak innebär tydligen att man slåss istället för att prata vilket inte är hur jag skulle definiera rak. Jag fattar inte heller varför så många tjejer inte ser att killar också snackar massa skit om folk? Och varför de hela tiden ska upphöja killars beteenden och nedvärdera sitt eget? Jag blir så jävla irriterad på det.
SvaraRaderaTycker din bild stämmer väl. Jag har aldrig haft någon tjejkompis någon längre tid eftersom det blir känslor och shit, en kliché jag också står för, framförallt vi killar är i 9 fall av 10 oförmögna att "bara vara vänner" med brudar vi inte tycker är våldsamt oattraktiva av ett eller annat skäl, men utöver den selektiva, pragmatiska manschauvinismen (instrumentellt kränkningsskydd egentligen) hyser jag inga illusioner om snubbars kvaliteter som handlande parter i en relation. Vi skvallrar och gnäller, kräver, bryter upp och backstabbar som fan, men vi blundar för det och förtränger det. Skitlöjligt tycker man in hindsight, men man är ju en del av det där infernot medan det pågår trots allt, så jag kastar inte första stenen.
SvaraRaderaFinns såklart ett par undantag, men även de kan man råka i drama-konflikter med. Tror killar kan vara mer toleranta inför "övertramp" t.ex. missbruk och kriminalitet, dvs. vi tar i första hand hänsyn till sfärens/relationens inre normer och först i andra (tredje, fjärde) hand samhällets. Enda fördelen (med att hänga med andra män) kopplad till lojalitet jag kan komma på just nu faktiskt.