095. Aphex Twin - Avril 14th

När folk frågar mig om vem som är min absoluta favoritartist brukar jag svara att det är Aphex Twin. I ärlighetens namn har Björk fler fantastiska låtar än Aphex Twin, men ingen artist har lika många bra låtar som herr Richard D James. Första gången jag hörde honom var när jag såg videon till Come To Daddy på MTV. Jag tyckte det var jättekonstigt och sjukt men jag blev jätteglad nästa gång jag såg den. Det fanns någonting där som jag gillade även om jag inte riktigt förstod vad det var. Den andra låten jag hörde med honom var Windowlicker - även den på MTV. Här insåg jag vilken underbar melodi det var, samtidigt som jag irriterade mig på att det inte gick att dansa till den.

(Jag hade naturligtvis fel, det går alldeles utmärkt att dansa till den. Man måste bara kapitulera för naturlagarna i Aphex Twins kaotiska universum.)

Sakta men säkert började han bli en artist jag blev mer och mer nyfiken på och när jag väl hade hittat Alberto Balsalm från skivan I care because you do var jag helt såld. Jag laddade ner allt han hade gjort vilket är väldigt, väldigt mycket. En hel del av det var bara konstigt, annat var förvirrande, men en hel del var direkt lysande.

Skivan Drukqs släpptes i den här vevan och i ärlighetens namn (såhär åtta år senare) så höll den inte samma kvalitet som hans 90-talsskivor. Han följde visserligen upp Drukqs med den helt briljanta 26 Mixes For Cash som får min röst som den bästa skivan som släppts under 00-talet. Problemet är att i stort sett alla låtarna på den är från 90-talet.

Ett tag var jag rädd att listan skulle bli helt utan Aphex Twin. Den dansanta Run Jeremyremixen på Windowlicker gav visserligen den låten en helt ny dimension, men det kändes som fusk. Inte heller Analord-serien levde upp till topphundranivån. Många bra låtar, absolut - men inte några topphundralåtar.

Så plötsligt tonade en pianomelodi upp i mitt huvud. Avril 14th är den bästa låten på Drukqs och den bästa låt Richard D James gjort på hela 00-talet. Här låter han sin obegränsade förmåga att skapa de vackraste melodierna någonsin få fritt spelrum. En del av charmen med mycket IDM-musik är ju att man gör en vacker melodi och sedan kamouflerar den. Problemet var att Aphex Twin kamouflerade sina melodier för bra, förutom just på Avril 14th.

Det är egentligen en bagatell, det kan säkert bara vara något som han improviserat fram på några minuter, spelat in och sedan inte gjort något av. Men det säger också något om hans storhet. Den tar inte över. Den väcker inga känslor, men den förstärker dem. Ungefär som alkohol.