Då kommer vi till listans första guilty pleasure. Det här är ingenting jag är stolt över att jag gillar, men när jag ska sammanställa 00-talet så går det inte att komma ifrån högstadietidens absolut största och bästa festlåt.
Texten är egentligen pinsamt dålig och den framförs av två usla vokalister. Men när man är full med andra 14- och 15-åringar och sitter där i en soffa och flörtar med en 18-årig kille (vad fan gjorde han på våra fester egentligen, varför var han inte på krogen?) så funkar den utmärkt. Som obligatorisk allsång var den bäst.
Och beatet. Jävlar. I händerna på någon mer framstående MC hade det här kunnat blivit riktigt stort.
Jag nöjer mig med en kort text och låter istället musiken tala. Martin - dags för första femman?
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
Hoho. Vad man tycker om den här låten är nog ganska beroende på vilka minnen man har av den. Du tänker på glad allsång back in the days, jag tänker på snusförstörda kepsbönder och en högstadietid jag bara vill tänka tillbaka på när jag vill minnas skolans två snyggaste tjejer, aldrig annars.
SvaraRaderaBeatet är förstås väldigt smittande och allt sånt där, men låten är bara alltför efterbliven i övrigt. Inte fint Fiddyefterbliven eller Daniel Johnstonefterbliven, utan på det dåliga sättet. Beatet räddar hela grejen från att vara katastrof och lyfter det nästan till att bli bra. Nästan. 2/5.
Nu åker jag till Barcelona. Det är möjligt att det blir ett gäng låtar att ta igen när jag kommer hem. Hoppas de är bra...
Martin: Anade nästan det. Nåja... första tvåan var ju också nåt. Ha det bra i Barcelona.
SvaraRadera