062. Colby O'Donis feat. Akon - "What You Got"

En sak jag stör mig på är män som gillar moderna r'n'b-sångare med väldefinierade muskler och såväl sexuella över- som undertoner. Snälla, stå för er latenta homosexualitet. Det är ok. Skäms inte. Men snälla... projicera den inte på mig. Det är helt ok att du gillar manliga r'n'b-sångare som sjunger om vad de vill göra med tjejer. Det är helt ok att du tycker de är skitsnygga. Det är till och med helt ok att du önskar att det vore du som var deras sexobjekt. You're here, you're queer, I'm used to it.

Men stå för det då. Projicera den inte på oss. Det finns någon sorts myt om att det är tjejer som älskar slick, långsam, erotisk, icke-dansant soul. I själva verket vet jag ingen av mina tjejkompisar som lyssnar på typ R Kelly, Jaheim, D'Angelo, Maxwell eller för den delen deras äldre och mindre vältränade motsvarigheter Barry White, Teddy Pendergrass och Luther Vandross. Däremot en hel del killkompisar. Och ingen vågar stå för det till 100%. Visst kan de säga att det är bra musik och så. Men hela tiden måste förförarknepet slängas fram. Typ "den här spelar jag när jag drar hem en tjej."

Newsflash: när man blivit "hemdragen" så gör sliskig r'n'b/soul varken till eller från. Det är inte jag som hamnar i the mood. Om du behöver den för din egen skull, för att våga vara erotisk, vågad, fantasifull, förförisk, whatever - visst. Men stå för det då. Säg inte att den är ett knep för att få en tjej att vilja ha sex med dig. Erkänn att den är en audiell förutsättning för att du ska våga slicka fitta.

För sanningen är den att hur mycket såna trånande r'n'b-män till synes sjunger för tjejer så är och förblir deras fans (i synnerhet i Sverige) män. R Kelly är naturligtvis det bästa exemplet. Han är utan tvekan för hipsterkillar i övre 20-årsåldern vad Ulf Lundell är för deras pappor. De har bara inte insett och erkänt det.

Enter Colby O'Donis. Enligt alla källor är han puertoricansk newyorkare. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att han är resultatet av att en ondskefull Professor Hojo-typ korsat en syrian med en zigenare och med sedvanlig matematisk logik fått två minus att bli ett stort plus. Colby är alltså (trots allt) fruktansvärt snygg, men det stannar inte där. Han är snäll också. Han är den där killen i blattegänget som de andra tråkar för att han inte följer med när de andra ställer till med bråk, han som älskar den där tjejen som de andra drar över och kastar bort. Han är New Yorks Darin helt enkelt.

"What You Got" kom några månader innan han fick sina fem sekunder i hela världens rampljus när han la en galet snygg gästvers på Lady GaGas "Just Dance". Jag kapitulerade direkt när jag hörde den för första gången och såhär nästan två år senare är jag fortfarande fast. Den lilla djävulen på ena axeln väser naturligtvis åt mig att jag borde ha vuxit ifrån låtar där söta pojkar beskriver flickor som sötare än äppelpaj, men den här gången vinner den lilla ängeln.