064. Erlend Oye - There Is A Light That Never Goes Out (A capella) vs Royksopp - Poor Leno (Silicone Soul's Hypno House Dub)

Att ha med en mashup på listan kändes både rätt och fel. Rätt eftersom det var den genre som åtminstone under första halvan av 00-talet kändes som mest 2000-tal. Fel eftersom det ju inte handlar om en låt utan om två eller flera.

Våren 2004 var Erlend Oye en av hörnbitarna i pusslet "hur vi får indiemänniskor att börja lyssna på house och techno". Hans späda röst över fantastiskt bra electrohouse var kanske inte lika genrebrytande som det kändes då och är väl i ärlighetens namn ett ganska bra exempel på det jag kallar konsensuspop. Egentligen borde jag hata det, men det går inte. När Erlend Oye är som bäst, som här... (eller på "Sheltered Life"), då är det bara att kapitulera. Det är ytterst sällan någon lyckas göra en ännu bättre cover på en låt som redan är inskriven i musikhistorien men alla The Smiths-fan som inte förstår att det här är ett exempel på det kan äta mitt bajs. För när Erlend klämmer i med "such a heavenly way to die" och låter Poor Leno ta för sig så är det så uppenbart att det var så det var menat att vara. Morrissey/Marr råkade bara spela in den låt som sedan urminnes tider alltid varit ämnad för Erlend Oye att sjunga.