lördag 11 december 2010

005. Lifelike & Kris Menace - Discopolis

Elektronisk musik i allmänhet och housemusik i synnerhet har klarat sig förvånansvärt bra ifrån kritik om sexism, detta trots att väldigt mycket elektronisk dansmusik marknadsförs med halv- eller helnakna gogodansande tjejer och att många texter mest består av korta sexuella uppmaningar. Kanske beror det på att folk lever kvar i myten om att elektronisk musik skapas av nördar som inte får ligga till skillnad från hiphop som skapas av galningar som inte borde få ligga?

Nåja, denna utvikning är avsedd för att presentera en av mina favoritvideor, till en av mina absoluta favoritlåtar någonsin - "Discopolis" av Kris Menace och Lifelike. Videon går (som du kan se nedan) ut på att modellen Lily Tenue går omkring i slowmotion iklädd en tämligen minimalistisk outfit. Och SOM hon gör det. Man kan tala om objektifiering i all evighet - för mig är hon en gudinna. Jag vill vara henne. Subjektifiering helt enkelt. Jag vill gå precis sådär, lika långsamt, lika rumpflashande, till lika bra musik.

Musiken bygger till viss del på en sampling från Kanos gamla italohit "Another Life", men här sätts den enkla tretonsmelodin i ett sammanhang som är helt makalöst. Melodislingan som i versionen nedan kickar igång efter ca 50 sekunder är å ena sidan episk och euforisk på gränsen till sprickfärdig av endorfiner - men samtidigt hjärtskärande och nästan ångestframkallande. Den uttrycker och omfattar begreppet kärlek klarare än någon annan låt. Utan ett enda ord.

tisdag 7 december 2010

Meet the parents

Har tackat ja till att fira julafton med pojkvän, pojkväns föräldrar, pojkväns syster, pojkväns svåger och pojkväns systerbarn. Kanske nån till.

Hur gick det till egentligen?

Och vad ger man i julklappar?

måndag 6 december 2010

Can't get you out of my mind...

Hela dagen har jag försökt få in frasen "medium size dick with a big dick attitude" i alla tänkbara och otänkbara sammanhang. Det har gått sådär. Ring inte mig om ni behöver onelinerhjälp till era stand-up-manus.

söndag 5 december 2010

Daft Punk-debatten



I fredags morse la jag märke till ett nytt inlägg hos den eminenta bloggen Världshistoriens 101 bästa fransmän. Daft Punk på sjuttiosjunde plats. Sedan dess har jag inte kunnat tänka på någonting annat. Fredagmorgonens träningsrunda blev inte bara försenad eftersom jag var tvungen att göra en playlist med Daft Punk-låtar, den blev också tämligen ofokuserad och misslyckad. Fredagens föreläsare gjorde visserligen sitt bästa för att dämpa mitt intresse för hans ämne och det är därmed möjligt att Gabriel Larssons text inte bär hela skulden till att jag för första gången inte fick ihop allting i skallen, men detta var ändå bara början. Jag har ägnat helgen åt att trakassera vänner med Daft Punk-frågor. Jag har läst och läst och läst. Och framför allt har jag spelat Homework och Discovery back to back. Jag har dansat till dem. Jag har läst till dem. Jag har badat till dem. Jag och pojkvännen har legat och myst och knullat till dem. Jag har tränat till dem. Resultatet av denna komparativa analys kommer i slutet.

För det första - att skriva "Daft Punk" istället för Guy-Manuel De Homem-Christo och Thomas Bangalter känns väldigt tveksamt. De är människor - två individer - och när ni dessutom gör poänger av deras individuella prestationer så bör de omnämnas som två namngivna personer. Samma sak med platsen. 77? Det måste rent krasst betyda att inga andra musikmänniskor är med på resten av listan. För seriöst - vilka har varit bättre eller haft ett större inflytande än Daft Punk? Detta är dock bara två lite mindre parenteser.

Vad som är betydligt värre är textens fokus. Att avfärda den epokgörande skivan Homework med bisatsen "Visst är det bra, jag menar: ”Da Funk”! ”Alive”! ”Around the world”!" är inte bara föraktfullt utan även ett tecken på en fullkomligt barock brist på insikt i Bangalter & De Homem-Christos genialitet. Låt oss börja från början.

"Daft Punks ”Homework” kom 1997 och många skulle kanske säga att detta stilbildande album, som blev det stora publika genombrottet för den franska house-vågen, är deras bästa."
Det stora publika genombrottet för den franska housevågen? Ursäkta mig, men vilken fransk housevåg fanns innan Daft Punk? Jag har inte hittat något annat än totalt finesslösa Motorbasslåtar Eller har jag missat något? Tipsa mig gärna om relevant fransk house pre-Da Funk.

För man kommer inte ifrån Da Funk på något sätt. Det är en låt som än idag lyser som en fyrbåk över musikvärlden - en av de kanske tio bästa låtar som någonsin gjorts - och förmodligen den mest betydelsefulla inom all form av elektronisk musik under min livstid.

Till att börja med sjuder den av originalitet. Visst går det för ett initierat öra att höra influenser (och Daft Punk skäms ju inte heller för att namedroppa dem) men Da Funk är ändå en låt som delar in all elektronisk dansmusik i ett före och ett efter. Att dra ner tempot till strax över hundra bpm i en tid då alla andra tyckte house gick för långsamt redan från början (och ville att allt skulle gå i 160 bmp) var lika delar galenskap och genialitet. Resultatet är svårslaget - en funkbomb utan dess like. Låten är helt instrumental, vilket även det både var och är sällsynt när det gäller musik som samtidigt försöker vara tillgänglig. Ljudvalen - denna ack så viktiga konst inom elektronisk musik (och ack så pinsamt ignorerad av alldeles för många musikskribenter med ena foten i sextiotalssoulen, andra foten i den brittiska indiepopen och tungan ordentligt inkilad mellan skinkorna på Andres Lokko) - är inget annat än briljanta. Vi pratar wah-wah-gitarrer som låter som en klossig nintendofunk långt innan någon tänkt i termer som bitpop, chipmusik och blipblop. Men det är också melodier av Guds nåde, ett hi-hatarbete av yppersta världsklass och ett tidigt bemästrande av vad som snart skulle visa sig vara Daft Punks främsta gren - den fantastiska effekt som uppstår när man plockar bort och sen lägger tillbaka basen. Här lades grunden till den filterhouse som sedermera blev det franska soundet.

Da Funk var också låten som förpassade frågan "går den att spela på ackustisk gitarr?" till soptippen och ersatte den med frågan "går det att dansa till den spelad baklänges?". Och visst gick det ypperligt.

Det dröjde två år från Da Funk till dess att Homework släpptes med resultatet att Homework var en ytterst mogen debut. Här finns effekter och tekniker som inte bara var nya för världen i början av 1997 utan dessutom hade bemästrats till fullo. Jag har lyssnat oerhört mycket på elektronisk dansmusik och kan bara konstatera att i stort sett allt intressant som skett efter våren 1997 bär en större eller mindre tacksamhetsskuld till en eller flera av alla dessa trender som Daft Punk skapade med Homework. Ta bara Justice, Surkin, sebastiAn, Mr Oizo mfl - hela deras sound är ju egentligen bara en uppdaterad kopia av låtar från Homework, kanske framför allt Rollin & Scratchin och Rock'n'Roll. Samtidigt som hela den filtrerade franska housen bär ett stort arv från lekfulla låtar som Phoenix, Fresh och Around The World.

För här kommer det kanske mest märkvärdiga och fascinerande med Homework. Samtidigt som skivan spretar åt väldigt olika håll finns det ändå hela tiden något omisskännligt Daft Punkigt över varenda litet fragment av ljudbilden. Och även om inte alla låtar är fantastiska så innehåller skivan fler fantastiska låtar än kanske något annat elektroniskt album utanför IDM-världen.

Alive är utöver Da Funk min absolut favorit. En låt av såna episka proportioner och med så starka ta-över-världen-vibbar Hitler förmodligen visslade den i duschen. Revolution 909 är inte bara en fantastisk titel utan ett storslaget indoor-outdoor-arbete. Teachers är en fantastisk namedroppinghistoria som fler än jag borde använda som lärobok. Att det finns musikbloggare som inte hört Joey Beltram liksom...

Där Homework är en bomb från klubben är Discovery en eftergift åt indiepopmänniskor i randiga tröjor, glossiga inredningsmagasin, reklambyråer och chai latte. Vi pratar verser och refränger. Bort med det där kantiga. Bort med det mörka. Bort med det hårda. Jag säger inte på något sätt att Discovery är en dålig skiva. Det jag säger är att den inte påverkat världen med tillnärmelsevis samma magnitud som Homework. Detta beror främst på att den riktade sig till helt andra än Homework gjorde. Homework revolutionerade klubbmusiken. Discovery revolutionerade ingen musik alls eftersom ingen kunde gå vidare därifrån. Jag menar, hur många "sold your guitars and bought turntables" (för att citera James Murphy)? Inga. Kanye då, invänder någon. Jo visst, men kändes inte hela black-america-discovers-the-club-grejen som något som borde skett redan 20 år tidigare. Hiphouse någon? Att den kanske största inspirationen för Discovery var Aphex Twins Windowlicker förstärker bara känslan av att Discovery hamnade någonstans i trädtopparna.

För övrigt håller jag helt med om att Face To Face är Discoverys höjdpunkt. Jag kan dock räkna upp en handfull Homeworklåtar som är bättre (i tur och ordning Da Funk, Alive, Revolution 909, Around The World, Fresh). Lägger man dessutom till låtar som Musique och remixerna på Mothership Reconnection (Scott Grooves), Disco Cubizm (I:Cube) och Life Is Sweet (Chemical Brothers) så inser man snart att Discovery nog mer är att betraktas som en parentes i Daft Punks historia. Låt vara en väldigt fin och helgjuten sådan.

onsdag 1 december 2010

006. Firefox AK vs Laid - Once I Was Like You

I hård kamp med "Silent Shout" (The Knife), "Stora Havet" (Jakob Hellman) och "Snorkelmannen" (Jesper Dahlbäck & Cari Lekebusch) vågar jag utnämna denna låt till min absoluta favoritlåt när det kommer till svenska låtar. Till en början var det mest den stegrande musiken och Andrea Kellermans vackra röst som fick mig på fall, men i efterdyningarna av min pappas död började texten tränga in i mig.

I envy your gaze
And the light air surrounding you
Once I was like you

But people say that I'm different now
They say that I might be from the moon

Strange that it seems
Little did I know that it was true
Strange that it seems
Little did I know that you knew too

Guide me to cloud nine
I can feel it fading
My dreams are gone
I contemplate and interrogate
Until there's nothing left


Jag vet inte vad jag ska säga om den här låten mer än att den för förkroppsligar halvåret efter pappas död för mig. Än idag börjar jag gråta så fort jag hör den. Vilket inte hindrar mig från att spela den i stort sett dagligen.

007. LCD Soundsystem - Tribulations (Tiga's Out Of The Trance Closet Mix)

Någon gång under hösten 2002 hjärntvättades jag till den grad att jag nästan helt slutade lyssna på hiphop och annan elektronisk musik. Det var enbart newyorkisk punkfunkdiscohouse som gällde. Jag tiggde till mig mp3-or från en hipsterkusin, jag importerade skivor, jag gjorde precis allt för att få tag i musik som gjorts av någon som en gång handlat toalettpapper i samma affär som James Murphy. Att min födelsestad New York var världens bästa stad hade jag alltid haft på känn, men det var här som allting föll på plats. DFA Records var allt jag hade drömt om. Senast jag dj-ade körde jag ett tvåtimmarsset med enbart DFA-material och jag kan inte föreställa mig något som gör mig gladare.

I centrum för hela DFA Records och all punkfunkdiscohouse stod naturligtvis James Murphys eget skötebarn - LCD Soundsystem. Debuten - Losing My Edge - har ältats i evigheter, men det går inte att komma ifrån att det är en av de mest intelligenta texter som någonsin skrivits. Och de avslutande raderna där Murphy i närmast panik namedroppar sin hipster-kanon blev för mig en perfekt ingång till musikhistorien.

LCD Soundsystem har öst ur sig fantastiska låtar. Beat Connection, bägge versionerna av Yeah, Daft Punk Is Playing At My House, All My Friends och kanske framför allt Someone Great är alla sådana som varit med i diskussionen inför den här listan. Tribulations var det dock aldrig någon tvekan om.

Jag älskade omedelbart originalet, vilket kom i min ägo några dagar innan en månadslång Thailandsvistelse. Jag spelade den mer än någon av er kan föreställa sig, men den fortsatta att hålla - månad efter månad.

Så kom remixen.

Tiga är inte bara 00-talets snyggaste man utan kanske även den bäste remixaren om man nu kan kalla honom det. För när han remixar handlar det inte så mycket om att förändra musiken som att han sjunger in den med sin egen omistliga röst. Och när han tog sig an Tribulations, döpte sin remix till "Tiga's Out Of The Trance Closet Mix" och tog i från tårna var det bara att kasta in handduken och inse att 00-talets sämsta musikordvits stämmer. Tiga är guld.

008. Khonnor - Megan's Present



Jag upptäckte Khonnor på precis samma sätt som alla andra - genom tv-programmet This Is Our Music. Bilden av en 17-årig enstöring mitt ute i ingenstans som gjorde världens bästa IDM (ja, jag kommer alltid att kalla det för IDM) var oerhört stark. För mig blev han frälsaren, den där som gav mig rätt. Han som visade att min musik var den bästa. Hans konsert på Debaser Medis (med Radio Dept. som förband) var den första konsert i genren jag bevittnade och jag blev förälskad i honom.

Så här i efterhand uppfyllde Khonnor inte alla profetior jag och andra uttalade vid hans genombrott. Han blev inte den nye Aphex Twin eller den nye Christian Fennesz eller den nye något annat heller. Han blev en skiva som bleknade i efterhand och en del nya skivor som inte stack ut så värst mycket.

Men framför allt blev han IDM-genrens kanske bästa one-hit-wonder under 00-talet. "Megan's Present" var inte bara det där löftet som aldrig infriades - det var en fullständigt perfekt låt på alla tänkbara sätt. Bruset, antydningarna till musik och sedan - efter lite mer än en halvminut - de där stora tonerna. Musiken är inte sådär tillkrånglat svårtillgänglig som den ibland kan vara utan tvärtom fruktansvärt lättillgänglig. Och Khonnor själv sjunger som en gud.

Men det bästa kommer drygt halvvägs in i låten. En metamorfos av yppersta världsklass. När Khonnor sedan förkunnar att han är i livets tidigare stadier vill jag bara krama om honom, stänga in honom hemma hos mig och aldrig släppa ut honom. Och byta namn till Megan...

(Tyvärr finns inte låten på youtube och jag har letat som en galning på mina datorer men jag har den ingenstans, förutom då på en cd som ligger någonstans i en flyttkartong i källarförrådet. Så ni får klara er med den felstavad spotify-version.)
Khonnor – Megan's Present
Khonnor - Megan's Present

söndag 21 november 2010

Söndagskvällsdesperation

Lite toalettartiklar i badrummet. Några underkläder i en byrålåda. Ett storpack med kondomer i hans storlek i sängbordet. Några envisa rödvinsstänk på en matta i vardagsrummet. Lite nya böcker och spel som han lånat ut till henne eller övertygat henne att införskaffa. På det hela taget inte mycket att orda om.

Det var dock inte så mycket att han rent fysiskt förändrat hennes hem som att han omdefinierat precis allting där. Hallmöbeln som hon inte längre kunde sätta sig på för att ta på eller av skor utan att förnimma hur hon red honom där. Vardagsrumssoffan som hon inte kunde lägga sig i utan att känna smaken av hans sperma, precis som när hon sög av honom den där första gången. Köksbordet, kylskåpet, diskbänken, fönsterkarmarna, badkaret, byrån, balkongräcket och allt det andra som de knullat på eller mot. Alla hade de sina egna historier som ständigt gjorde sig påminda. Det var som att hon inte kunde tvätta händerna utan att känna hur vattenkranen tryckte mot hennes svanskota när han slickade henne. Inte laga mat utan att tänka på vilka matvaror de lekt med.

Värst av allt var naturligtvis sängen. Hon kunde inte lägga sig där utan att hans ande hemsökte henne, stressade henne, plågade henne, gjorde allt utom att hålla om och skeda henne med sina starka armar, sin varma kropp och sin hårda kuk.

Hennes självständighet som hon betraktat som ett stabilt bygge hade raserats fullständigt och hennes förtvivlan visste inga gränser. Hon ville skrika, men hon visste inte om hon skulle skrika åt honom att försvinna eller om hon skulle skrika åt honom att komma hit och knulla henne. Hårt, djupt och länge som bara han kunde.

tisdag 2 november 2010

Statsvetenskap på hög nivå

Inanna säger:
vad tycker hon om hobbes då?
Turdy säger:
Intressant.
Även om jag nog är mer inspirerad av honom i min åskådning 0)
=)
Inanna säger:
ok... hur vill du att samhället ska styras då?
Turdy säger:
Vill bara poängtera att jag inte har Hobbes som åskådning vad det gäller samhällsstyrning.
Men jag är i grunden libral.
Men har även drag av "ekonomism" i mig.
Inanna säger:
vänta tio minuter
Turdy säger:
ok
Inanna säger:
så du är liberal men tror ändå på att människan är självisk och att alla krigar mot alla?
det är ärligt av dig...
Turdy säger:
jag har inte hobbes syn på människan
Inanna säger:
vad har du hobbes syn på då?
Turdy säger:
staten.
Inanna säger:
om du inte har den på människan eller på hur samhället bör vara
ok
Turdy säger:
att människor accepterar att underordna sig lagarna om de får beskydd.
Inanna säger:
typ maffian...
Turdy säger:
haha. japp.
Inanna säger:
finns väl flera som förklarat maffiaproblemet just utifrån hobbes
att man underordnar sig alternativa lagar eftersom de står för det "riktiga" beskyddet
Turdy säger:
problemet med maffian är ju att de utgör både hotet och skyddet.
Jo det stämmer ju.
Inanna säger:
precis som staten gjorde förr i tiden...
jag tänker på feodaltiden
Turdy säger:
Om maffian kan agera så har ju inte suveränen kontroll.
Därmed faller dennes legitimitet.
Inanna säger:
precis
Turdy säger:
Men när det kommer till den moderna demokratiska staten och hur den bör fungera är jag i grunden liberal.
Själv då?
Dina åskådningar
Inanna säger:
jag är elitist... jag har fått nog av idioterna
av "verklighetens folk"
Turdy säger:
Vad ser du som elitist vara önskvärt då?
=)
Inanna säger:
hur menar du?
Turdy säger:
Vad vill en elitist?
Eller har du det mest som ett synsätt? =)
Inanna säger:
elitister vill väl massor av olika saker...
jag tänker att de stora problemen med demokratin är populism och kortsiktighet
jag kan väl säga att jag inte gått speciellt långt i mina tankar
mest pga att jag ser hur orealistiskt mitt alternativ är i 00-talets västvärld
men jag skulle vilja avskaffa principen om allmän och lika rösträtt
Turdy säger:
Ja. Det var bra som det var innan 1919
Inanna säger:
nej, absolut inte
Turdy säger:
Hehe.
Inanna säger:
jag menar inte att det ska bygga på ekonomiska meriter eller kön
utan på kunskap
Turdy säger:
hsp?
Inanna säger:
nej...
jag har ingen idé om hur man rent praktiskt ska lösa det...
men ämnesokunniga politiker som valts av okunniga väljare känns som ett rätt kasst alternativ
Turdy säger:
Jag tycker att vi i Sverige inte har haft så mycket problem på den fronten.
Även om 70-talet och Palme var lite småfarlig.
USA däremot. Big problem!
Inanna säger:
ok
tänker du på tea party och hela den kristna högern eller tänker du större än så?
Turdy säger:
Maktdelningssystemet
Inanna säger:
du vill ha parlamentarism?
Turdy säger:
I alla fall att de har en budgetlag som tvingar dem att finansiera sina utgifter.
Inanna säger:
:)
Turdy säger:
Så typisk nätdiskussion.
Inanna säger:
ja...
Turdy säger:
Man börjar snacka om sex men så glider man in på politik.
Inanna säger:
i min idealvärld så styrs samhället av ledarna för alla de stora magikerakademierna...
Turdy säger:
Haha. Något ifrån Harry Potter?
Inanna säger:
möjligen kan några stormästare från riddarordnarna och köpmannagillena vara med också...
ett "de äldstes råd"
fantasy öht...
jag tycker Väktarrådet i Iran har det coolaste namnet av alla
skulle Nationaldemokraterna gå till val på att byta namn på regeringen till Väktarrådet skulle jag rösta på dem...
Turdy säger:
Jo. Det låter lite cool.t
De har ju även nationalgardet
Är det inte så det heter?
Inanna säger:
möjligt
är dåligt insatt
Turdy säger:
Islamiska revolutionära gardet
Inanna säger:
vi borde ha fler garden i sverige
inte medborgargarden dock
men kungabarnen borde ha varsitt garde
Ärkebiskopen borde byta namn till överstepräst
och alla kvinnliga präster borde vara prästinnor
Turdy säger:
jag tycker ärkebiskop låter bättre
Inanna säger:
Ärke- låter risigt
Allting som är ärke- är ju dåligt
Turdy säger:
Statsminister borde istället heta...
Führer
såklart
Inanna säger:
Framför allt borde man återerövra det gamla fina antika ordet diktator från alla dåliga tyranner
Imperator är annars en bra titel
Turdy säger:
Kejsare =)
Inanna säger:
fast då är ju det mongoliska ordet Khan bäst
Turdy säger:
Kahn Reinfeldt
Inanna säger:
precis
eller Fredrik Khan
Turdy säger:
Haha.

Elvis och misogynin.

Serien Elvis har äntligen lämnat tidningen Metro. Det finns så många som har kritiserat den serien att jag egentligen borde låta bli. Men jag måste.

Det stora problemet är inte att serien överlag inte är rolig. Det finns massor av såna serier. Och talang saknas uppenbarligen inte helt och hållet. Det finns en enrute-strip där Elvis sitter nere i en brunn och med tårar i ögonen tittar uppåt samtidigt som hans sambo tittar ner där uppifrån och säger nåt i stil med "Äh, ryck upp dig." Än idag är det en briljant bild och kommentar. Om någon har den någonstans så får ni gärna maila den till mig. Jag har inte hittat den på nätet och jag har inte lust att läsa igenom alla hans böcker för att eventuellt hitta den.

Nej, det stora problemet är skildringen av deras förhållande. Äldre/sämre sit-coms bygger väldigt ofta på att mannen är rolig/knäpp/fumlig medan kvinnan är korrekt och aptrist. Tänk King of Queens, According to Jim, Everybody Loves Raymond eller varför inte Svensson Svensson. Men Elvis tar det här konceptet ett steg längre. Här handlar det om psykisk nedbrytning och förtryck.

Tony Cronstams Elvis-alter ego skulle kunna vara en charmig loser om det inte vore för att hela serien är skriven på ett så kärlekslöst och ytligt sätt. Framför allt beror det på karaktären Hedvig som känns så stereotyp att jag tvivlar på att Maria Cronstam verkligen finns. Jag är helt övertygad om att pseudonymerna "Tony och Maria Cronstam" i själva verket är en täckmantel för en misogyn tankesmedja. Seriöst - finns det någon karaktär i serier, film, tv, spel, musik, böcker etc som väcker lika mycket spontant kvinnohat? Jag kan själv erkänna att jag vid åtskilliga tillfällen efter att ha råkat (ja råkat - Elvis är lite som barnporr, man söker inte upp det, men det går inte att låta bli att titta när det finns där) läsa en Elvisstrip spontant tänkt "Kvinnor är helt störda i huvudet". Tänk då vad som händer i huvudet på killar? Föratt inte tala om störda killar? Störda våldsbenägna killar med dålig seriesmak?

Det skulle inte förvåna mig om serien Elvis ligger bakom en ansenlig del av de där kvinnomorden som Aftonbladet tar upp då och då.

söndag 24 oktober 2010

Mikropenis, pt 2

Plastik Fantastik säger:
en vännina knullade med en kille en gång på fyllan och hon kände inte ens kuken. Damn!
Undrar om han led av det
det var inte bara fylla nämligen
Inanna säger:
haha
alltså, jag har aldrig varit med om det på det sättet....
visst har jag varit med killar som inte varit så stora, men inte så små
Plastik Fantastik säger:
nej jag tror få har det
Inanna säger:
men det går ju att knipa rätt bra
Plastik Fantastik säger:
ah
Inanna säger:
fördelen med en stor är ju att man bara kan slappna av och njuta av turen
med en mindre kan man inte bara vara passagerare, då är man typ bilskollärare
Plastik Fantastik säger:
haha well put
Inanna säger:
haha, jag vet... jag blev skitnöjd när formuleringen dök upp i hjärnan

lördag 23 oktober 2010

Fredagsmys

Vi samlades i ett stilrent Hornstullskök kring en nyinköpt orange Le Creuset-gryta fylld med Boeuf Bourguignon. Fyra par i olika faser. Värdparet som var nyblivna sambor, ett gift par som äntligen fått barnvakt, ett fortfarande nykärt par och så vi då. Par var nog att ta i. Vi gillade att ligga med varandra. Han var sugen på att gå på parmiddag med sina vänner och jag hade inget bättre för mig.

Lägenheten var helt klart i min smak. Ett par Murakamiromaner i bokhyllan, Super Mario Galaxy 2 i spelhyllan, ett välfyllt barskåp och pikanta detaljer som avslöjades när jag snokade igenom badrumsskåpet.

Det var ett förvånansvärt homogent sällskap, omkring eller strax under de trettio, någonstans i gränstrakterna mellan kulturkoftorna och reklamskäggen. På sistone hade de alla varit i Barcelona och/eller Berlin, gått över från dagens till rosévin, lyssnat oerhört mycket på Robyn och den fule killen i Snook samt slutat säga "bra där" och börjat säga "jag gillart".

En spotifylista plöjde på och jag kunde inte låta bli att bryta mot den heligaste av alla sociala umgängeskoder i Sverige, nämligen att plocka bort låtar från värdparets spotifylista. Å andra sidan kan jag inte stillasittande se på när folk spelar country offentligt. Det är aldrig ok, inte ens om man kallar det för americana.

Jag blev naturligtvis noga förhörd av de övriga tjejerna i sällskapet - hur hade vi träffats, hur hade jag gjort för att fånga honom, hur stod jag ut med vissa aspekter av hans personlighet, hur var han i sängen och så vidare. Jag flydde försiktigt ut till killarna och började prata om Super Mario Galaxy 2 med värden, varpå han förklarade att det tillhörde hans 8-årige varannanveckason från ett tidigare förhållande. Epic fail...

Det började blandas drinkar och ett frågesportsspel plockades fram. Jag lottades i lag med sällskapets enda mamma och i takt med att vi blev fullare och fullare tog vi hem en strålande seger. Här någonstans började också den kanske mest tankeväckande diskussion kring porr jag varit med om på sistone. Jag vet inte hur vi hamnade där, men till skillnad från när man annars hamnar i diskussion kring porr och någon sätter agendan genom att framstå som helt okunnig så blev den här diskussionen betydligt mer initierad. En kille förklarade att porren förändrats för varje årtionde. På 80-talet var porr fortfarande något sällsynt och svåråtkomligt, vilket gjorde att det räckte med vanligt sex med snygga aktriser. På 90-talet ökade tillgängligheten med kabelkanalerna och då blev analsex svaret på hur man skulle sticka ut i porrträsket. I början av 00-talet gjorde deepthroatandet stor comeback men det övergick sedan till de senaste årens munknull- och gaggingfixering. Jag vet inte om han rent empiriskt hade rätt, men det faktum att jag kunde se en röd tråd mellan min tidigare analsexvurm och min passion för 90-talistisk Warp-electronica och PS1-rollspel från Square var helt klart glädjande.

Frågan var dock vad 10-talet skulle landa. De flesta enades om att 10-talet skulle bli fittans årtionde med fistfucking (enhands eller tvåhands) som favoritpraktika. Jag och min lagkamrat trotsade majoriteten och slog ett slag för kuken i fokus. Mastodontkukar och cbt med andra ord.

Man kan lätt tro att en sån här kväll skulle urarta i en vild gruppsexorgie men det blev istället en lugn och väldigt trevlig natt som inte slutade förrän jag somnade under ett tämligen misslyckat (uppenbarligen) försök till fyllesex hemma hos mig vid sextiden i morse. Så kan det gå...

onsdag 20 oktober 2010

Sopp eller snopp

[På allmän begäran är en inbäddad video borttagen]

1) Om jag skulle träffa en sån här kille IRL tror jag att jag skulle gå längst fram i Prideparaden efteråt.

2) Kan vi inte enas nu - stor kuk = ta bort förhuden, liten kuk`= låt den vara kvar.

3) Hur kommer det sig att man ALLTID hamnar på sånt man inte vill se när man letar efter porr på kvällen?

Om inbäddningen inte funkar, testa den här länken eller den här.

Balil - "Parasight"



Ibland finns det ingenting som är bättre än 90-talstechno. Just nu är det ibland.

söndag 1 augusti 2010

Manifest mot musikköp!

Det finns ett tydligt samband mellan artister och knark. Jag säger inte att alla artister använder knark, men en klar majoritet gör det. De finansierar sitt missbruk genom skivintäkter, konserter och annan kommersialisering av musiken. Många av dem har börjat sin musikkarriär med visioner om att ägna sig åt nyskapande musik, men har sedan av producenter, managers och skivbolagsfolk lockats att kompromissa med sina ideal och ställa upp på en krassare kommersialisering av musiken.

De levererar utslätad hitlistemusik som de själva innerst inne föraktar. Utåt sett försöker de leva upp till myten om "den lyckliga artisten", medan de innerst inne är fast i ekorrhjulet. Mer pengar till mer knark behövs, så de levererar mer utslätad hitlistemusik, som får dem att må ännu sämre och så behöver de ännu mer knark för att stå ut så de levererar ännu mer utslätad hitlistemusik för att ha råd.

För artisterna är det här vägen till undergången. Många knarkar ihjäl sig eller tar livet av sig. Andra överlever, men har men för livet. De kan inte ägna sig åt ickekommersiellt musicerande utan drabbas av svår ångest. Åter andra drabbas av artiststigmat - oavsett vad de företar sig i fortsättningen kommer allmänheten aldrig att se dem som något annat än artister.

Allt det här bygger på en krass ekonomisk verksamhet. Internationella ligor, s.k. skivbolag, lockar unga, intet ont anande människor att bli kommersiella artister. Med löften om guld och gröna skogar lockas de unga till vad som i bästa fall blir stora scener och dyrt knark och i värsta fall blir att harva på familjeprogram i TV och finlandsfärjor och punda fultjack. Allt detta för att skivbolagen ska tjäna pengar. Det här handlar om en konspiration gentemot en hel ungdomsgeneration, en ohelig allians mellan skivbolag, tv-produktionsbolag och kvällstidningar, tydligast synliggjord i tv-program som Idol.

Att kriminalisera musikförsäljning är något som många förespråkar, men jag menar att det är att slå på de som redan ligger. Offren här - de kommersialiserade artisterna - skulle bara drabbas hårdare. Istället skulle jag vilja kriminalisera musikköp. Det är någonting grundläggande fel i ett samhälle där en hel vuxenvärld försöker pracka på ungdomar en syn på musik som en vara - någonting man kan köpa och äga.

Musik är någonting fint som sker mellan en artist och en lyssnare. Musik kan lindra smärta, musik kan sprida glädje, musik kan som ingenting annat FÖRSTÅ en människa. Att därför reducera musik till någonting materiellt som kan säljas och köpas på en marknad är följaktligen kränkande för den som skapar musiken. Visst finns det artister som säger att de trivs med att sälja musik - men handen på hjärtat - är de verkligen ärliga mot sig själva och oss andra? Myten om den lyckliga artisten är så stark att vissa artister till och med tror på den själva.

Vi 90-talister är den första generationen sedan skivindustrins genombrott för vilka musik är någonting fint och inte bara en kommersiell vara. Vi lyssnar på musik, vi lever av och för musik och vi tar oss till den gratis - varför måste ni pervertera vår syn på musik med era unkna kommersiella idéer?

För artisternas och ungdomens skull - FÖRBJUD MUSIKKÖP!

söndag 25 juli 2010

Happy fucking birthday

Tänk dig att du befinner dig på ett födelsedagsfirande. Du har en revolver med sex skott. Med varje skott kan du bara skjuta ihjäl en person, så totalt kan du skjuta ihjäl sex personer. Inget fusk med att ställa dem på led eller annat. Sex personer som ska dö. Men vilka sex - och i vilken ordning. Vem ska dö först (dvs, vem MÅSTE till varje pris dö), vem ska dö näst först osv...

Ok, det här är personerna.

1) Personen som säger 'dig har jag inte sett sen du var så här liten' trots att han stirrade på din urringning på din pappas begravning för 2 1/2 år sen.

2) Personen som undrar vad du gör nuförtiden men inte lyssnar när du svarar.

3) Personen som gör allt för att få sina barn att framstå som så lyckade och framgångsrika. Nämen, pluggar din son på... vad hette det.. högskola? Oj vad fint! Södertörn? Ja, det ska ju vara bra.

4) Personen som säger "nu reser vi oss upp och sjunger 'ja må de leva' ".

5) Personen som omedelbart invänder och föreslår att vi ändrar texten från 'uti hundrade år' till 'många lyckliga år'.

6) Personen som tror att han är rolig när han försöker dra igång en andra vers genom att sjunga "och när de har levat..."

7) Personen som inte förstått innebörden av ordet fyrfaldigt i uttrycket fyrfaldigt leve.

8) Personen som tror att han är först i världen med att utbrista hipp hipp hora hora hora hora.

9) Personen som måste följa upp det fyrfaldiga hurrandet med ett ba-da-pa-pa-pa-paaaa.

10) Den feta bakande personen som blir förnärmad när du inte vill äta en tårta som består enbart består av socker och animaliskt fett.

11) Den feta personen som, efter att ha beklagat sig i hela ditt liv över hur feta diskrimineras och missaktas och hur svårt det är att gå ner i vikt, vräker i sig två bitar av ovan nämnda tårta samt ett antal bullar och kakor.

12) Personen som tvingar med sina barn trots att dessa uppenbarligen inte vill vara där.

13) Bitterfittan som skriver ett blogginlägg om det.

Sådär... ge mig din rangordning. Vilka sex vill du skjuta och i vilken ordning.

måndag 19 juli 2010

A sister's gotta do what a sister's gotta do...

Jag har ett problem. Min lillebror fyller snart 15 och blir därmed byxmyndig. Eftersom vår far är död så faller det på min lott att se till att han blir av med oskulden, men jag har ingen aning om hur jag får tag i en hora till honom. Och inte nog med det - vad för en hora ska jag köpa till honom? Svensk? Utländsk? Ung? Gammal?

Hur har ni (eller era fäder) hanterat det?

söndag 18 juli 2010

Horizonten, januari-juni 2010

avlägsen,
prinsessrosa, fluffig,
intensiv, förförisk, aptitlig,
belönande, beroendeframkallande, förgyllande,
huvudstigande, världserövrande
orgasmisk,
näsblödande, huvuddunkande,
huvudvärksframkallande, ätstörande, menssläckande,
morgonkräkande, svimmande,
tvärstoppande,

Respons

Joy sa...
Äh..visst är spotify långt ifrån något komplett musikbibliotek men det finns samtidigt sjukt mycket bra musik för den som letar.
Jag kan lova dig att jag har satt ihop ett flertal playlists som jag vet att du skulle digga om jag skickade dom till dig.
Det vore förresten mer än välkommet med lite uppdateringar från din sida på topp femtio listan.
Kan bli intressant.
J
16 april 2010 01.24


inanna sa...
Alltså, visst finns det mycket bra, men problemet är att inte allt finns. Många människor nöjer sig med att 60% finns på ett bekvämt avstånd. Själv vill jag att 100% ska finnas och då är det mp3 som fortfarande gäller.
Ska försöka uppdatera listan. Den är ju liksom klar, det enda som saknas är att jag ska lägga ut lite låtar på youtube.
18 juli 2010 19.21



Esgie Qroue sa...
Bra text (minus Chris Rock-videon då. Han är aldrig befogad nånstans).
Vissa människor använder konflikter som den i Israel/Palestina för att tillfredsställa sina egna emotionella begär.
Genom ett stark ställningstagande och känslomässig investering ("sympati" för den ena eller andra sidan), ges möjligheten inte bara till hänryckning och extas (http://www.youtube.com/watch?v=Tu1wAP2Baco), utan även till chansen att få spela en viktig roll i ett Större Sammanhang (http://www.facebook.com/group.php?gid=2208363470).
På ett kommunistcafé här i Malmö såg jag för nåt år sen en kille bärandes en t-shirt med trycket "BURN ISRAEL, BURN!".
Jag tror inte att denne gosse, hur "engagerad" han än var i Israel/Palestina-frågan, hade något egentligt intresse av att se konflikten lösas. Vad skulle han vinna på det?
Om judar och araber plötsligt blev sams, vad skulle det innebära för honom? Inga fler demonstrationståg och slagord, inga fler jetteheftiga tischas, inga fler spontana vredesextaser till nyheterna om den senaste helikopter-räden i Gaza, och så vidare. Ett tråkigare liv, helt enkelt.
21 april 2010 01.36


inanna sa...
Vad har du emot Chris Rock? Och seriöst, poängen han gör i det där klippet är en vettig poäng.
Politik som identitet. Stort. Problemet är väl att rätt många såna människor tyvärr inte bara finns på svenska ledarsidor utan även i Mellanöstern.
18 juli 2010 19.28



Fredrik Nord sa...
Surfade in här av misstag. Letade info på Google och hamnade här.
Du är rent utsagt en kodum jäkla bimbo utan respekt för människor.
Vad är det för fel på dig? Finns det en diagnos?
30 april 2010 11.40



inanna sa...
Synd att du inte länkade till din egen blogg, då hade vi kunnat ha en dialog. Jag blir i alla fall fascinerad av dig. "Letade info på Google och hamnade här." Den 30 april var det fyra googlesökningar som hamnade på min blogg. Två av dem var "youcarebecauseido" och "you care because i do". Jag tvivlar på att du står för någon av dem.
Kvar finns två andra sökningar. Den ena var "knullakuten" och den andra var "stora fitta". Jag hoppas du hittade den information du sökte.
18 juli 2010 19.39



Terje sa...
Jag är glad att se att du skriver igen. Saknade din blogg förra gången du försvann som var ett tag innan jag försvann.
27 maj 2010 23.02

henrik sa...
Nejje, för långt uppehåll. Börja blogga igen! Snälla!
11 juni 2010 19.46


inanna sa...
Ok då...
18 juli 2010 19.41

lördag 6 februari 2010

Livstecken

En vecka efter flytt och jag har för första gången sedan dess unnat mig en timme för mig själv vid datorn. Annars har livet uteslutande bestått av att jobba och plugga seven-eleven. Jag har inte ens tränat en enda gång, vilket nog inte hänt mig sen jag kanske var fem år eller nåt.

Och jag måste säga att jag älskar det. Att ägna sig åt någonting som betyder någonting, någonting där jag är novis och inte kan glida om jag vill utan verkligen måste ge allt.

En konsekvens är nog att den här bloggen kommer bli mer sparsamt uppdaterad. Nåt inlägg i veckan hoppas jag kunna producera, men den har helt klart lite lägre prioritering just nu.

Och alla ni som saknar mig på msn - jag kommer nog dyka upp extremt sparsamt där, så släng iväg ett mail istället om ni vill något.

lördag 23 januari 2010

Uppmaning till alla killar

När ni väljer att inspireras av porr, se till att tänka igenom det hela lite grann. Om din kuk inte är minst 40 cm lång, har en omkrets på 20 cm och är riktigt stenhård så tänk inte ens tanken på att använda den till att smiska med. Ingenstans. Du framstår bara som väldigt, väldigt löjlig. Och avtändande. Om du dessutom insisterar på att släcka lampan och sen dra ut kuken när jag suger den, bara för att smiska mig då får du skylla dig själv när jag i mörkret råkar riva dig på ollonet så du börjar blöda.

Jävla mes...

onsdag 20 januari 2010

Elitist javisst

Saker jag stör mig på, del 91274

Alltså, jag kan acceptera att offentliga toaletter är rätt grisiga, att de inte städas så ofta som de borde. Inga problem. Det är discusting, men jag kan acceptera det. Folk har liksom redan betalat när det är dags att gå på toa. Lågprioriterat.

Men seriöst - varför finns det inte hängare på ALLA toaletter? Är det meningen att jag ska sitta och kissa med jackan på mig och väskan i knät eller? Hur jävla svårt är det att sätta fast två jävla krokar på dörren eller väggen?

måndag 18 januari 2010

Stoppa jordbävningarna

Alla andra förfasar sig över det som hänt i Haiti och skänker en massa pengar till höger och vänster för att hjälpa. Själv är jag för upptagen med att kolla facefuck varje kvart för att bli först att gå med när Anton Abele startar gruppen "Stoppa jordbävningarna i Haiti". Could be anytime now...

Inanna om Israel/Palestina och en del annat

1.
Den senaste tiden har jag anklagats för att vara rasist, nazist, antisemit, antimuslimsk och en massa annat av folk som läst min blogg. Jag tänkte förklara det hela här. Ja, jag hatar judar. Ja, jag hatar muslimer.

Men... det betyder inte att jag hatar alla eller ens en majoritet av dem. Jag hatar folk som tar sin etniska, nationella, sociala, sexuella, religiösa eller vadfandetnuär identitet på ett så jävla stort allvar att de slutar se andra som människor. Om det sen handlar om svenskar, muslimer, adliga, svarta, lesbiska, män eller vad det än är spelar ingen roll. Den människa som framhäver sina sociala identiteter istället för sin personliga identitet är en svag och närmast värdelös människa. Gemensamt för dem alla är ju att de i stort sett är opåverkbara. Ja, du föddes vit. Är det något att vara stolt över? Ja, du föddes som man och har varit homosexuell sedan födseln. Är det något att vara stolt över? Ja, du föddes om muslim och uppfostrades muslimskt. Är det något att vara stolt över.

Jag vet inte hur ni funkar men jag tycker att det är helt stört när folk är stolta över saker de inte kan rå för och inte kunnat påverka. Exempel: jag är stolt över att jag är smal eftersom det är något jag själv sett till genom att träna och äta ordentligt. Jag är inte stolt över att jag har rätt mycket pengar eftersom det inte är något jag själv har sett till. Jag skäms inte för det, men jag är inte heller stolt över det. I det första fallet kan jag (rättmätigt) vara rätt dryg. När folk pratar om vikt och sånt så kan jag absolut avfärda det med att det bara är att träna och äta ordentligt eftersom jag vet av egen erfarenhet att det funkar så. I det andra fallet är jag inte det, eftersom det inte är min förtjänst att jag råkade få en rik pappa. Däremot är jag tacksam för pengarna, men tacksamhet och stolthet är två jävligt olika saker. Jag ser inte ner på folk som inte har pengar. Get it? Stolthet, tacksamhet... två olika saker.

Ok... nu när det är klarlagt... över till Mellanöstern.

2.
Till att börja med är jag partisk. Även om jag inte anser mig vara personligt inblandad så har jag blodsband till den ena sidan i konflikten. Hitler skulle ha sagt att jag var "jüdischer Mischling zweiten Grades", dvs judisk blandras av andra graden. Det uttrycket tycker jag säger mer än något om hur anala (på ett dåligt sätt) nazisterna var.

Min mormor kom som judisk flykting från Baltikum under Andra världskriget och hade turen att träffa en svensk man som hon gifte sig med. Annars hade hon nog fått åka ”hem”. Resultatet blev som alla förstår bland annat min mamma. Där min mormor höll hårt i judiska traditioner (i synnerhet efter att morfar gått bort) så var min mamma fullständigt ateistisk och sekulariserad. Min mamma och min mormor hade en synnerligen frostig relation till varandra, vilket innebar att jag inte träffade mormor speciellt ofta. Mamma och jag har aldrig firat Chanukka (som jag måste slå upp för att veta hur det stavas på svenska) eller sabbat eller något annat judiskt. Jag har varit i en svensk synagoga två gånger i mitt liv – den ena gången strax efter min mormors död, den andra gången på ett studiebesök i skolan. Ett tag strax efter mormors död blev jag nyfiken på min judiska bakgrund och under någon vecka försökte jag bara äta kosher. Sorgbearbetning kallas det nog. Men det gick inte. Min bästa kompis då (som var vegan) kunde stå ut med att jag åt kött, men att jag enbart åt kött som var slaktat på ett tämligen vidrigt sätt var mer än hon kunde acceptera. Så hon gav mig ett ultimatum. Det plus det faktum att skaldjur är det godaste som finns gjorde det lätt att välja. Vår vänskap kunde fortgå för att senare ta slut av helt andra skäl.

Jag har varit i Israel en gång, för snart ett år sen. Jag tillbringade två veckor hos tämligen avlägsna släktingar och jag har aldrig känt mig så icke-judisk som då. Men även hos min moster och mina kusiner i New York känner jag mig tämligen malplacerad när det judiska tränger sig på. Det var ingen slump att jag väntade med att åka till New York i julas tills de hade firat Hanukkah för det känns inte som jag. En amerikansk jul däremot, det funkar. Amerikanisering är inget hot mot min självbild.

Så... det var min judiskhet. Jag skulle förmodligen överleva en andra Förintelse, men jag skulle nog ha det rätt svårt med karriären. Fast jag skulle å andra sidan få flytta till Israel och bli medborgare där om jag ville. Över till själva frågan.

3.
Det som irriterat mig väldigt länge med frågan om Israel/Palestina är inte komplexiteten. Den känns ok. Det är en väldigt komplicerad fråga. Å ena sidan har judarna funnits där sedan 1948 (och i mindre grad även tidigare), samt före diasporan. Å andra sidan har palestinierna funnits där under en längre obruten tid. Jag ska inte fördjupa mig speciellt mycket i det här, jag tycker att båda sidor har rätt schyssta skäl till att landet ska vara just deras. Sen skulle det kunna vara en smaksak huruvida judarna eller palestinierna har bäst skäl, men tyvärr är det inte ens det.

Svenskars ståndpunkt i Israel/Palestina-frågan är idag (och har säkert varit det i evigheter) en ren höger-vänster-fråga. Guilt-by-association. Är du höger, ja då är du för Israel. Är du vänster, ja då är du för Palestina. Enkelt, bra då går vi vidare.

Eller? Hallå?



(Bläddra inte vidare innan du har sett det här klippet. Det finns här av en anledning. Dessutom är det ett både roligt och sant klipp. Dessutom är det bara en minut långt.)

"Anyone that makes up their mind before they hear the issue is a fool." Chris Rock uttrycker exakt varför jag aldrig någonsin kommer bli politiker.

Tyvärr är det ju så här det funkar. Är man höger är man för USA och därmed för Israel och därmed mot Palestina. Är man vänster är man mot USA och därmed mot Israel och därmed för Palestina. Själva Israel/Palestina-frågan blir irrelevant, det är inte den i sig som får folk att välja sida. Man väljer sida utifrån vilka andra som finns på ens sida. Vilka man kan identifiera sig med. Israel/Palestina-frågan är bara en liten petitess i sammanhanget. I stort sett alla som är politiskt aktiva tar ställning i den här frågan. Alla politiker. Alla tidningar. Därför är de idioter.

Här skapas också låsningen. Eftersom stöd för Israel är förknippat med så mycket annat så kan inte personer på Israelsidan uppmärksamma och kritisera det faktum att staten Israel beter sig vidrigt åt när den förtrycker och mördar palestinier. För om de skulle acceptera det innebär det att stödet till Israel ifrågasätts och då ifrågasätts USA och världspolitiken och hela liberalismen och då rasar ju allt. Nej, bättre att bara fortsätta stirra in i tunneln. Rättfärdiga vilken skit som helst. Ändamålen helgar medlen.

Och på andra sidan är man lika goda kuksugare där. Palestinasidan skulle aldrig uppmärksamma och kritisera det faktum att Hamas beter sig vidrigt åt när den självmordsbombar judar. För om de skulle acceptera det innebär det att stödet till Palestina ifrågasätts och då ifrågasätts antiimperialismen och världspolitiken och hela socialismen och då rasar ju allt. Nej, bättre att bara fortsätta stirra in i tunneln. Rättfärdiga vilken skit som helst. Ändamålen helgar medlen.

Tror du mig inte? Testa följande experiment. Prata med en person som har tagit ställning i frågan. Ta upp ett fenomen som exempelvis judiska bosättningar, skjutna palestinska ungdomar eller något annat om det handlar om någon som är pro-Israel och förklara hur hemskt du tycker det är. Ta upp självmordsbombningar om det handlar om någon som är pro-Palestina och förklara hur hemskt du tycker det är. Personen i fråga kommer i värsta fall förneka hela fenomenet, men om det handlar om en någorlunda normal idiot så kommer han/hon att:
1) motvilligt acceptera att det är något som hänt
2) använda empatiska argument som syftar till att förklara varför man gör såna saker
3) rättfärdiga dem med att den andra sidan är så mycket värre
4) förklara att det där hemska gör att den sidan inte har rätten på sin sida

Nu kommer själva experimentet. Avbryt personen direkt efter steg 1. Säg bara "tack" och gå därifrån. Jag lovar att du inte får vara ifred för den personen förrän han/hon fått ur sig punkt 2, 3 och 4. Och det spelar ingen roll vilken sida personen står på. Steg 2, 3 och 4 måste komma fram. Jag gjorde det här experimentet på en flickvän till en killkompis, vilket gjorde att han inte fick ligga den kvällen eftersom hon behövde moraliskt rättfärdiga det hela inför honom (som var fullständigt ointresserad) eftersom jag inte lät henne göra det inför mig.

4.
Man skulle kunna skratta åt hur sjukt alltihop är, men det tar inte slut där. I samband med att Israels regering uttryckte sig en aning plumpt om hur Sveriges regering borde betett sig i frågan om Donald Boströms numera rätt berömda artikel så uttryckte sig bloggaren Jinge följande: ”Samtidigt måste jag erkänna att jag samtidigt kan känna en kittlande förtjusning. Precis på samma sätt som när Djurgården gör självmål i allsvenskan.”

Jag vet inte om Jinge eller någon av hans läsare insåg hur träffande parallellen med fotbollslag var för hela Israel/Palestina-frågan. Nu är inte jag världens mest insatta när det gäller fotboll, jag tycker det är tämligen ointressant med lagsporter och dylik masspsykos kring den, men en sak har jag hyfsat bra koll på och det är hur folk börjar hålla på ett lag eftersom jag har sett folk i min omgivning börja göra det. Det går i regel till på följande sätt:

Föräldrar, äldre syskon, klasskompisar, eller någon annan säger att man ska heja på det laget och då gör man det. AIK, Djurgården eller Hammarby? Vad hejar du på? Sen bekräftar man och bekräftas i det där i åratal under uppväxten och sen går det inte att ändra på. Hur många hammarbyare tror ni kommer regelbundet åka ut till Råsunda och titta på AIK under 2010 med argumentet "här spelas just nu bättre fotboll än på Söderstadion, så jag åker hit istället". Ingen, såklart. Eftersom fotbollslagsympatier inte handlar om argument utan om att man sagt en sak och sen står man för det resten av livet oavsett vad.

Därför är det en fruktansvärt träffsäker parellell som Jinge drog. Och inte mindre träffsäker blir den när man tittar på det tunnelseende och den fullständiga fanatism som präglar såväl fotbollsfansen som Israel/Palestina-"vännerna". Förluster och övergrepp bortförklaras med samma argumentation. Ideologin är viktigare än verkligheten. Det finns ingen verklighet utanför ideologin.

Personligen hejar jag inte på något lag. Varken i fotboll eller i Mellanöstern. Däremot tycker jag det är tragiskt varje gång övergrepp sker och jag tycker det är ännu mer tragiskt när den ena sidans övergrepp inte bara förklaras utan ursäktas med den andra sidans övergrepp. Det riktigt sjuka är att samma människor som använder den typen av förklaringar där skulle aldrig acceptera samma logik i deras egen vardag. Det är de för civiliserade för. Det är ju trots allt bara på tv och i tidningar som folk dör. Och de som dör på "vår" sida blir ju retoriska slagträn. Och "de andra", de får ju skylla sig själva.

torsdag 14 januari 2010

Too soon, part 2

MSN-diskussion...
xxx says:
vad gör du?

Inanna says:
äter
haitimacka

xxx says:
haha
vad är det?

Inanna says:
du tar två knäckebrödskivor
så lägger du magert kött mellan dem
typ kalkon

xxx says:
haha

Inanna says:
och så trycker du ihop tills köttet är mosat och knäckebrödet gått sönder

xxx says:
hahaha
så jävla too soon

Inanna says:
ja, det var det

Too soon

Undrar hur många Haiti-skämt och i-land/u-land-skämt man skulle kunna göra utifrån det här. Årets roligaste händelse alla kategorier, helt klart.

onsdag 13 januari 2010

Far och dotter gånger 3

Tänk er att en man våldtar sin sexåriga dotter. Om du är där och tittar på men inte ingriper är du helt laglig. Om du däremot innehar en film som visar det och följaktligen inte kan förhindra det är du kriminell. Rätt eller fel?

Samma film hade för övrigt varit helt laglig att inneha och se om mannen skurit halsen av flickan istället för att våldta henne. Rätt eller fel?

Filmen med mannen som knivmördar sin dotter är laglig att inneha och det är varken ett brott att ladda ner den eller se den eftersom ingen har hävdat upphovsrätt till den. Däremot är det brottsligt att ladda ner den dramatiserade filmversionen där skådespelare gestaltar mördare och offer och där ingen människa kom till skada vid inspelningen. Rätt eller fel?

God how I miss krystade etiska dilemman från samhällskunskapen...

måndag 11 januari 2010

The ZOG Saga

Jag kom på en fantastisk romanidé idag. Tänk dig en kodknäckarkonspirationsthriller. Fast konspirationen den handlar om är den judiska old schoolkonspirationen. Du vet, den judiska världskommunismen i Moskva och den judiska världskapitalismen i New York besegrar arierna i WW2 och tar över världen. Vi lever nu i en värld där judar drar i trådarna enligt någon hemlig agenda. Och så upptäcker en snygg medelålders man med en snygg något yngre kvinna det där och börjar nysta i det. Och ZOG (den sionistiska ockupationsregeringen för er som aldrig är inne på Flashback) försöker tysta dem.

Det kan bli hur spännande som helst. Tänk typ att i bok två (för naturligtvis blir det en serie) så ska de verifiera Sion Vises Protokoll, i bok tre visar sig Förintelsen vara påhittad, i bok fyra... ja ni fattar.

Och med tanke på utvecklingen i världen så skulle det här kunna bli en stor succé. Så feel free, ta min idé. Tacka mig i förordet bara...

söndag 10 januari 2010

Inanna, 77

Igår såg jag en löpsedel som fick mig att le fånigt. Det var något om minskade pensionär och arga pensionärer och jag la framför allt märke till att Inger, 77 var förbannad.

Jag vet inte om det bara är jag, men det finns något löjeväckande över äldre människor som är arga. Det är lite som arga chihuahuor eller förbannade fjortisar. Eftersom de är så harmlösa så tar man inte deras ilska på allvar.

Missförstå mig inte, jag har ingenting emot Inger, 77 och även om hennes vrede gör mig glad så är det ju ingen beständig känsla. Jag har heller inte pumpat in några skattemiljoner i någon offentlig ekonomi så jag känner inte heller att en höjd eller sänkt pension för henne är något som jag har så mycket att göra med.

Men hennes vrede väcker andra känslor. Känslan av att jag inte vill bli Inger, 77 när jag blir gammal. Eller för den delen en Ronald Fasth som örfilade en 12-åring som provocerat och trakasserat honom.

När jag var yngre tänkte jag att jag skulle vilja bli en cool livsnjutare när jag var gammal. Typ leva på någon paradis-ö, ha en yngre älskare, frossa i droger och bara ha det allmänt skönt och må bra. Men jag har ändrat mig. Visst finns det en charm i att bokstavligt talat leva varje dag som om den vore ens sista, men om man ska leva ett liv där man inte behöver oroa sig för konsekvenserna så kan man göra det med stil också. När jag blir gammal vill jag vara en vidrig bitch med mycket makt. Jag vill vara någon som andra har respekt för och med respekt menar jag i det här fallet att de är rädda för mig.

Jag ser framför mig hur jag som 70-åring sitter med en lista på alla människor som någonsin behandlat mig illa samt närmast obegränsade ekonomiska resurser och tänker: "hmmm... jag kunde ju ha skaffat barn som kunde fått ärva det här, men jag valde att inte göra det och istället för att mina systerbarn och brorsbarn ska få något så ska jag lägga det på att hämnas." Och så ska jag göra livet surt för alla. Typ en ful kille som kallade mig jävla hora på krogen för en månad sen - jag ska ta reda på vad han heter och när han är 76 ska jag betala någon att skyffla bort all sand utanför hans port och hälla kallvatten där så det blir en bra isbana som han kan halka på och bryta nyckelbenet. Och den där tjejen på "festen" i fredags som tittade snett på mig för att jag raggade upp en kille som hon nog också var intresserad av - henne ska jag skicka en kille på som ska sol-och-våra bort alla hennes besparingar när hon är 73. Eller så får jag hennes knäskålar krossade.

Men det handlar inte bara om dessa människor utan alla i min omgivning. Yngre släktingar ska kritiseras och grannar ska terroriseras. Jag ska samla på mig varenda fördom en människa kan tänkas ha och uttrycka dem så fort tillfälle ges. Bara för att jag kan.

Problemet med väldigt många gamla är att de lever i illusionen att respekt och auktoritet är något som kommer automatiskt med åldern, bara för att det kanske var så när de var unga. Men det är något man måste kämpa till sig och för mig känns det som ett rätt schysst livsmål.

lördag 9 januari 2010

Min fitta har ingen moral och den är inte feminist

Det började med att en vän berättade om hur fantastiskt sex hon och hennes pojkvän hade haft under julledigheten, att de var som nykära kaniner som bara knullade hela tiden. Jag blev naturligtvis avundsjuk och efter att jag beklagat mig över fenomenet kukbrist 2010 erbjöd hon sig att lösa mitt problem. Följaktligen skulle hon para ihop mig med någon av hennes pojkväns kompisar.

Nu hör till saken att hon är betydligt äldre än jag, vilket inte bara innebar att hennes pojkvän och hans kompis också är betydligt äldre än jag. Det innebär också att de har helt andra umgängesvanor. Det är intressant det där. Tydligen är det så att när folk är omkring 30, alla har jobb och är typ "vuxna", då funkar det inte längre med att ha en seriös förfest där alla tar med sin egen dricka, en spotifyplaylist och sen går man ut. Nej, då ska det bjudas på middag. Jag vet inte, det kan vara en pargrej också. Jag var iaf ensam ensamtjejen där.

Det är kul när folk bjuder på seriösa middagar, främst när det handlar om människor som inte är så vana vid det. Min låtsasmamma skulle utan problem kunna bjuda hem 20 personer varje kväll och fixa det galant. Min kompis och hennes pojkvän hade lite svårare. Jag stortrivs verkligen när folk vill hålla upp en perfekt fasad som visar sig ha lite sprickor, samtidigt som andra låtsas att inte se det. Då känner jag mig som att jag är med i en fantastisk film och kan inte låta bli att rikta ljuset mot just de där sprickorna. Underbart!

Nåja. Kukbrist 2010 är numera ett minne blott. Jag fick ligga och jag fick ligga bra. Orsaken är att jag vet hur man raggar på trettioplus-killar. Egentligen är killar strax över 30 perfekta när det gäller just sex eftersom de å ena sidan samlat på sig en hel del erfarenhet av sex såväl utom (bredd) som inom (djup) förhållande, samtidigt som de å andra sidan inte börjat förfalla fysiskt ännu. Problemet är att väldigt många i den åldern har något emot att vara med tjejer i min ålder, vilket gör att man ofta måste ta mer egna initiativ än med mer jämnåriga killar. Lyckligtvis för alla mina läsare som är i samma situation som jag så har jag en metod som funkade felfritt igår. Den bygger på fyra faser. Det är viktigt att de här fyra faserna sker i rätt turordning, annars kan det bli väldigt fel.

1) PRESENTATIONEN
"Du får ursäkta om jag är lite bitchig, jag hann inte onanera innan jag gick hit."

Här gäller det att väcka killens sexuella intresse. Detta görs bäst genom att helt enkelt nämna något om ens egen syn på sex i förbifarten. Det kan vara en erfarenhet, en sexuell preferens, en sexuell förmåga - egentligen vad som helst som du tror att han går igång på och som du kan stå för när du väl erövrat honom. Det viktigaste här är att det inte blir något statement. Det får absolut inte skapa någon uppmärksamhet och göra att du hamnar i fokus, utan bara vara något som slinker in i rätt situation och som bara passerar förbi. För även om det passerar förbi, så kommer det inte passera obemärkt förbi. Var så säker.

2) BEKRÄFTANDET
"Modebloggar är SÅ patetiskt. Typ idag hade jag en tröja från HM och åt fyllda paprikor. Igår hade jag en tröja från MQ och åt avokadosallad. Sen lyxade jag till det med Ben & Jerrys. Det är SÅÅÅÅ patetiskt."

Här gäller det att stryka medhårs. Det är en sak i det normala umgänget med killar, där funkar det bra att trycka ner. Men om man ska ha sex med en kille så gäller det att tänka på regel 1: "en kille med dåligt självförtroende är dålig i sängen". Det gäller alltså att bekräfta honom och eftersom det stora problemet är åldersskillnaden så gäller det att ta upp något som ger hans generation rätt. Det är egentligen oväsentligt vad du säger, så länge du inte planerar något långvarigt förhållande med honom kommer du inte behöva stå för det. Bara du säger något som kan få honom att inte känna sig gammal och obsolet.

3) PROVOKATIONEN
"90-talshiphop är SÅ tråkig. Gucci Mane är tusen gånger mer vital än Biggie nånsin var."

Naturligtvis får du inte bara stryka medhårs. En ordentlig diskussion är viktig eftersom det dels visar att du har en egen personlighet, dels ger honom chans att argumentera mot dig och visa sig duktig och kunnig. Här gäller det att välja ett ämne som du tror att ni båda behärskar och som kan ge er möjlighet att gnabbas lagom mycket. Det bästa är ett ämne där du tror att han känner sig rätt säker. Allra bäst är ett ämne där han är rätt bestämd, men det får absolut inte vara ett ämne som behandlar grundläggande värderingar eftersom det då riskerar att hamna för mycket i potten och diskussionen kan ta överhanden från flirtandet.

4) INFÅNGANDET
"Jag hade ju hoppats träffa nån snygg kille när jag var i New York, men vad ska jag säga? Too many wookies, not enough force..."

Ok. Hans sexuella nyfikenhet är väckt, han har bekräftats, han har provocerats - nu är det dags för sista stöten. Infångandet. Här kan man naturligtvis använda en miljon olika tekniker, men min erfarenhet säger mig att ingenting, absolut INGENTING är lika effektivt som en Star Wars-referens. Killar i allmänhet och män kring eller över 30 älskar Star Wars. Den här kärleken är inte bara infantil och patetisk, den får killar att tro att de är del i någon sorts exklusiv liten grupp med en massa intern humor, trots att den delas av uppskattningsvis 90% av alla killar i målgruppen samt en hel del utanför den. Släng iväg en Star Wars-referens och killen kommer med absolut största säkerhet tycka att du är hans drömtjej. Om du inte står ut med att se en Star Wars-film för att hitta referenser, gör det ändå - för han (eller någon annan kille) kommer förr eller senare ändå tvinga dig att titta tillsammans med honom och det är betydligt värre.

Jag är medveten om att mer än en läsare kommer överraskas av min inställning och min raggningsteknik. Den stämmer inte överens med min syn på relationer, genus, makt, sex och mig själv i vanliga fall. Men när kåtheten tar över så är det bara att inse att fittan inte har någon lag. Jag kan bara upprepa rubriken. Min fitta har ingen moral och den är inte feminist. Även om jag råkar ha och vara det.

fredag 8 januari 2010

20 hiphoplåtar som Martin Janzon borde föra ett resonemang kring varför han utelämnat dem från sin topp 100-lista från 90-talet

Busta Rhymes - "Turn It Up/Fire It Up" (Remix)
Company Flow - "8 Steps To Perfection"
Cypress Hill - "Hand On The Pump"
DJ Krush feat. C.L. Smooth - "Only The Strong Survive"
DMX - "Ruff Ryders Anthem"
Gravediggaz - "Diary Of A Madman"
GZA feat. Method Man - "Shadowboxin"
Ice Cube - "Wicked"
Jay-Z - "Can I Get A..."
Lil Kim - "Queen Bitch"
Lost Boyz - "Renee"
MC Eiht - "Straight Up Menace"
Method Man - "Bring The Pain"
Non Phixion - "Black Helicopters"
Perverted Monks - "Doin It"
Pharcyde - "Drop"
Raekwon feat. Ghostface Killah - "Criminology"
Rakim - "Guess Who's Back"
Ras Kass - "Soul On Ice" (Diamond D Remix)
Wu-Tang Clan - "Protect Ya Neck"

Bekräftelsekåta jävla horor

Är det inte patetiskt hur HELA bloggvärlden går upp i någon sorts infantilt lyckorus bara för att Aftonbladet delar ut ett "Stora Bloggpriset"? Alla (bokstavligt talat: ALLA) blir helt blöta i trosorna eller kalsongerna av att uppmärksammas av Aftonbladet och regredierar till Idol-deltagare som tittar in i kameran och gör en rösta-på-mig-gest med tummen mot örat och lillfingret mot munnen. Jävla horor. Och med horor menar jag inte att ni har sex för betalning utan att ni (för att travestera några tidigare vinnare) åtrår bekräftelsen och utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar all slags sådan. Så jävla despicable.

Vem vill vinna ett pris i Aftonbladet? Varför går ingen ut och säger "jag är generad över det här". Aftonbladet? Really?

Hela den här folklighetsgrejen är ju bara så äcklig. Människor som blir framröstade av folket är ju per definition rätt äckliga eftersom massans förmåga att se kvalitet är så begränsad att den faller för ytan. Titta på Rockbjörnen som ju är förebilden för Stora Bloggpriset på så sätt att det också är ett pris arrangerat av Aftonbladet och framröstat av "folket". Vi tar kategorin årets nykomling.

2002 - The Sounds
2003 - Pauline
2004 - Ana Johnsson
2005 - Laleh
2006 - Sebastian Karlsson
2007 - Måns Zelmerlöw
2008 - Amanda Jenssen

Seriöst - vem vill bli hyllad av idioterna som röstar fram dessa människor? Ok om man ignorerar det hela och sen bara hamnar där ändå, visst - det skulle jag kunna acceptera. Men ingen gör ju så. Alla bara vädjar till sina läsare. "Rösta på mig! Jag vill vinna! Jag vill bli uppmärksammad i Aftonbladet!"

Jag skulle vilja ha en sån där award ceremony-bild på de nominerade, ni vet sån där när de delar upp skärmen i fyra delar för att visa varsin person och säger "and the nominees are..." och sen se deras äkta reaktioner när de förlorar och sedan för att inte framstå som missunnsamma gratulerar vinnarna i sina bloggar.

Nej, förresten. Jag vill inte se dem. Ta bort...

tisdag 5 januari 2010

Right now preterm necrophiliac child molesters are masturbating like frenzied apes in cages to your handiwork, sir...

Ute: Att ironisera över idiotiska åsikter (oavsett om de är politiskt korrekta eller bara galet konservativa/feministiska/liberala/socialistiska/whatever)

Inne: Slå tillbaka med åsiktsframförarens egna metod.



Om jag ska göra en abort till så ska det vara med Doug Stanhope.

Rysk mor med två pojkar

Originalets titel: Русский мать двух мальчиков
(Ryssland 2009)

(Spoilervarning: Jag kommer här avslöja delar av handlingen i filmen "Rysk mor med två pojkar". Så läs vidare på egen risk.)

Den ryska socialrealistiska kortfilmen har på senare år firat stora triumfer, såväl konstnärligt som publikt. Mogen ryska knullar grabb (originaltitel: Русский мальчик трахает зрелых vann Guldpalmen i Cannes (och toppade Eva af Geijerstams årsbästalista) och den andliga uppföljaren Mogen ryska med fyra pojkar (originaltitel: Русский пожилые с четырьмя мальчиками) blev som alla vet en kassako i hela Europa. Vi får hoppas att detta innebär att vägen är tillräckligt upptrampad för att Rysk mor med två pojkar ska få den succé den förtjänar.

Premissen är följande - Rysk mor med två pojkar är en metafilm i ordets bästa bemärkelse. Tre av Moskvas främsta skådespelare spelar sig själva såsom skådespelare i en pjäs som handlar om en mor och hennes två söner som i sin tur ska spela in en porrfilm som ska heta Rysk mor med två pojkar. (Hängde ni med?) Resultatet är direkt lysande och ställer tittaren i ett omedelbart dilemma. Hur ska man betrakta det man ser? Vilka är det man ser? Är det skådespelarna? Är det deras roller? Eller är det deras rollers roller?

Vi kastas in direkt i hetluften. Modern sitter på sängen, den äldre sonen sitter på sängkanten och försöker generat lägga fram förslaget. Den yngre sonen sitter på en stol bredvid och riktigt njuter av sin brors plågsamma dialog med modern. Det är obehaglighet på högsta nivå. Ändå är det bara början. Det tafatta sex som sedan följer får mig att vilja slänga mig på skämskudden, men ändå sitter jag som fastgjuten i biofåtöljen. Med minsta möjliga medel lyckas skådespelarna göra underverk. Sex har skildrats tusen och åter tusen gånger på film, men sällan så här erotikbefriat och aldrig så här äkta. Det är min fullständiga övertygelse att om två ryska ynglingar och en rysk kvinna skulle spela in en amatörporrfilm så skulle resultatet bli ytterst snarlikt. Så övertygande spelar de.

Om den obehagliga stämningen är det som mer än något annat präglar filmen så är det detaljerna som gör det här till 2009 års bästa film. Den fantastiska scenografin. Den äldre sonens hållning. Den yngre sonens leende samt hur han sedan faller ner i sängen. Den äldre sonens piercade bröstvårta. Den yngre sonens minimala huvud. Bägge sönernas små könsorgan. Den fullständiga oförmågan att på ett friktionsfritt sätt övergå från en ställning till en annan. Moderns oförmåga att ge ett funktionellt oralsex till sönerna. Telefonen som ringer en minut från slutet. Det faktum att ingen av dem har strumpor på sig hemma.

Nyckelögonblicket är naturligtvis när de bägge pojkarna suger på moderns bröstvårtor ungefär fyra minuter in i filmen - en scen som säger mer om sexual- och familjemoralens förändring på 2000-talet än någon annan scen i någon annan film. Symboliken med pojkarna som återförts till moderns bröst skulle i en annan regissörs händer kunnat bli övertydlig, men här behålls balansen perfekt.

Men även finalen är lysande, när den yngre sonen slaskar ner moderns fläskiga mage samtidigt som den äldre sonen försöker sig på en fejkad orgasm i hennes mun. Könsstereotyperna slängs i soptunnan och det är bara att konstatera att Rysk mor med två pojkar är en fet tegelsten i patriarkatets glashus. Mina damer och herrar, det här är inte bara 2009 års bästa film alla kategorier. Rysk mor med två pojkar är ett stycke filmmagi, en ogenerad och rakt igenom ärlig hyllning till filmkonsten. Det är en fyrbåk som filmauteurer världen runt har att orientera sig efter under det nya decenniet. En film att vrida och vända på i all evinnerlighet. Det enda jag kan vara säker på är att jag aldrig kommer att "bli klar" med den. Det är den för bra för.

Filmen kan i sin helhet beskådas gratis HÄR.

måndag 4 januari 2010

00-talets 20 bästa bloggar

Det finns naturligtvis massor av andra bloggar som också är fantastiska. Jag har dock bara tagit hänsyn till det textmässiga här, vilket innebär att en mängd mp3-bloggar som förgyllt mina hörlurar inte kommer med. En hel del modebloggar missar också topp 20 av samma anledning. Även om de påverkat mig så har de inte berört mig. I de fall det handlar om en blogg som flyttat runt är det antingen den senaste eller den mest talande versionen som är länkad. Slutligen är det enbart svenska bloggar på listan.

1) http://imuglybutivegotablog.blogspot.com/
Världens bästa blogg. Briljant på alla tänkbara sätt. Tyvärr är Beta en idiot som inte bara slutade skriva den utan också raderade den. Och även om jag själv gjort så med min egen blogg (två gånger dessutom - både min originalblogg och den första versionen av den här) så kan jag inte förlåta honom. Eller jo, om du kommer tillbaka. Då är allt förlåtet. Snälla Beta.

Ni som läst bloggen vet varför den är världens bästa blogg någonsin. Och ni som inte läst den, tyvärr… jag kan inte förklara det – det skulle bli ungefär som när den där fule killen på festen försöker göra sig intressant genom att referera random amerikansk standupkomiker. Så ni får helt enkelt bara leva med känslan att ni missat något väldigt viktigt och bra.

2) http://skinheadbarbiedoll.blogspot.com/
Coolast av de coola. Bäst av de bästa. Ibland får man en överdos och när man som jag varit borta från bloggar och Internet och sånt rätt länge så tappar man kollen. Men oavsett var hon bloggar så är hon helt fantastisk. Det givna förstavalet för alla som castar till en realityserie. För hon är mer verklig än någon annan i bloggvärlden.

3) http://ablativ.blogspot.com/
Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina. Frågan är om någon har en bättre titel på en blogg? Om det är någon bloggare som känns som en bra förebild (och då inte som bloggare utan som människa) så är det Tanja Suhinina. Hennes http://phonephucker.blogspot.com/ var galet rolig och intressant, men det här är nog den blogg som påverkat mig när det gäller åsikter mest av alla bloggar. Läs, reflektera och kom till insikt du med.

4) http://livsirritation.blogspot.com/
Att sann konst föds ur lidande är ju egentligen en sanning med modifikation. Det som oftast föds ur lidande är självbedrägeri, allmänt gnäll om livets orättvisa och en massa tjafs som i regel går ut på att ”visserligen försöker jag inte ta tag i mitt liv, men om jag skulle göra det så skulle det ju ändå inte gå”. Jag vet inte om lidande är rätt ord, livsirration är nog trots allt ett rätt bra uttryck som Angela/Galatea använder om sin blogg. Och sättet hon uttrycker den på är bara så vansinnigt vackert. Inte för att vara taskig, men jag önskar att hon aldrig blir tillfreds med sig själv och livet.

5) http://booty-perkulator.blogspot.com/
Kortlivad, men fantastiskt rolig. Inleddes med texten ”På Booty Perkulator kommer vi uteslutande diskutera booty i alla dess former, från din lillasysters fasta men platta femåringsbooty till DJ Deeon. En ska skriva om det en kan, helt enkelt.” Genialiskt i all sin enkelhet.

6) http://tessiesliv.blogg.se/ eller http://tessiesliv.xlogz.com/ eller http://tessiesliv.bloggagratis.se/.
Tessie stannade nog inte mer än någon månad på varje adress och var tyvärr alldeles för snabbt försvunnen. Men hennes frispråkiga sexblogg ”Analsex är det nya svart” var en ögon- och rövöppnare av rang och inspirationskälla för både min blogg och mitt sexliv.

7) http://www.kinkyafro.se/
Elektronisk kulturtidsskrift mitt anus. Men däremot en fantastiskt bra blogg om man gillar hiphop och svart kultur. Att han sedermera gick över till DN pappersmedia förtar inte storheten i den här bloggen. Tvärtom visar det hur mycket bättre bloggar är på att hantera populärkultur än pappersmedia.

8) http://johannasjodin.blogg.se/
En idol. Folk som ”kämpar för saker” blir ofta rätt patetiska i mina ögon. Jag vet, det är bara i mina ögon. Men så är det. Johanna är dock ett stort undantag. Hennes engagemang känns inspirerande. Och att jag snott resonemang rakt av från henne till diverse diskussioner har nog hänt fler än en gång.

9) http://needy-girl.blogspot.com/
En fantastiskt rolig och entusiasmerande livsnjutare. Djupt saknad, hoppas att hon gör slag i sak och sätter igång och gör världens bästa mammablogg så fort hon fölat av sig.

10) http://blogg.tianmi.info/
Genren bitter-vit-medelklassman-trettioplus-slentrianangriper-det-som-står-i-tidningen-och-hejar-okritiskt-på-piratpartiet är överlag rätt svårt osexig. Men Blogge Bloggelito gör det bra, trots att han har bloggvärldens mest pinsamma pseudonym.

11) http://alazerius.wordpress.com/
Mohamed Omars övergång från kultursidedarling till samhällets fiende nr 1 är svårslagen. Det är lite som om Ingemar Bergman vid obduktionen skulle visat sig vara en Wayansbroder in disguise. Just därför kan jag inte riktigt av mig känslan av att han bara walraffar som radikal muslim. Men oavsett hur det står till med den saken så är det fascinerande läsning, betydligt intressantare än hans poesi. Även om jag står rätt långt ifrån honom när det gäller åsikter så behövs hans röst och tanke i ett debattklimat där fronten annars är fastlåst i ett krig mellan politisk korrekthet och smygrasism.

12) http://lamouratrois.se/
En fantastisk musikblogg som verkligen lyckades förmedla kärleken till musik i ord. En stor inspirationskälla.

13) http://vetsaga.se/
Ofta briljanta texter om fantasy och science fiction av folk som tar det på dödligt allvar.

14) http://mnmlsmn.blogspot.com/
I stort sett allt som Johannes Nilsson rört vid har blivit guld under 00-talet. Den här bloggen är bara ett och kanske inte heller ens det bästa exemplet.

15) http://fairyescort.wordpress.com/
Vissa bloggar kan vara fantastiska enbart genom att de skrivs av någon som lever ett intressant liv. Ett tag verkade det som om det fanns fler prostituerade som bloggade än som sålde sex, men Fairyescort var inte bara den bästa bloggande horan utan lyckades även väcka och befästa en del tankar hos mig.

16) http://annikaflynner.blogg.se/
Stundtals lysande om all möjlig populärkultur.

17) http://osexigt.blogspot.com/
Mikrobloggande har aldrig känts speciellt intressant eftersom det är ytterst få människor som i längden klarar av att skriva intressant i det korta formatet. Festa-mysa-maila-bloggen skulle dock kunna vara ett undantag. Ibland kan man läsa trettio inlägg i rad som känns helt ointressanta. Och sen kommer ett helt magiskt inlägg som får en att vilja utnämna honom till kung av hela världen.

18) http://dunkadunka.blogspot.com/
Att lista musik är en av världens finaste företeelser och få människor gör det bättre än dunkadunka-Martin. Trots att jag aldrig är överens med honom.

19) http://snakemountain.wordpress.com/
Nördgudinnan framför andra. Den blogg jag läst längst, även om hon nu verkar ha övergivit den för att skriva typ 3 inlägg om året på weirdscience.

20) http://neonbibeln.blogspot.com/
En ny bekantskap, men samtidigt känns den sanslöst välbekant. Jag vet inte om det beror på att tjejen som skriver den skulle kunna vara tvillingsjäl med min fd bästa kompis (eller om det är hon under fejkat namn) men jag kan bara konstatera att det här är lysande. När jag har någon timme över ska jag läsa igenom hela och då kommer den säkert förtjäna en högre plats på listan.