085. Dead Prez - Hip Hop

Politisk hiphop. Smaka på uttrycket. Få subgenrer känns instinktivt lika tråkiga som politisk hiphop. En normal politisk hiphoplåt går antingen in på någon form av galen konspirationsteori eller pinsam politisk korrekthet. Vidare håller den politiska hiphopen sällan någon högre nivå. Ytters få låtar kommer upp i behöva-läsa-en-bok-för-att-förstå-nivån eller ens inspireras-till-att-läsa-en-bok-nivån. Dock hamnar en hel del på jag-skulle-vilja-rekommendera-en-bok-att-läsa-till-er-nivån och tyvärr är boken allt för ofta hämtad från gymnasiets Samhällskunskap A.

Ett annat problem med politisk hiphop är att man i regel har tråkigast tänkbara beat för att lyfta fram texten. Men lyckligtvis finns det undantag.

Det bästa undantaget heter "Hip Hop" och kom 2000. Jag hade aldrig hört talas om Dead Prez förrän jag läste Fredrik Strages "Mikrofonkåt" och besatt av Fattaru som jag var då insåg jag att en låt som de älskade måste naturligtvis jag också älska.

Rappen i "Hip Hop" är helt ok. Inte briljant men inte heller dålig. Den duger. Grejen med låten är det studsiga beatet och den minimalistiskt acidknorrande basen. Mötet mellan å ena sidan hård hiphop och å andra sidan hård electronica är i teorin helt fantastiskt och i det här fallet blev det även så i praktiken. På samma sätt som jag inte kunde sluta lyssna på Aaliyahs "Try Again", Timbalands "The Way I Are" eller för att ta två mer aktuella exempel - Beyonces "Sweet Dreams" och Ontarios "Ey Shuno" så går det inte att sluta lyssna på Dead Prez "Hip Hop". Och så fort den kommer igång börjar jag att dansa.



Som bonus kommer här "Pop", M.I.A.s egen version av "Hip Hop" från Piracy Funds Terrorism.