Fittklåda

I natt vaknade jag med en kliande fitta. Inte på det där retsamt sköna ge-mig-kuk-annars-dör-jag-sättet. Eller jo, så också. Men den känslan var helt klart underlägsen känslan av men-trä-på-en-kondom-gjord-av-sandpapper-först-och-knulla-mig-hårt-djupt-långsamt-och-länge-känslan.

Svampinfektion är så vidrigt. Men det är inte det värsta. Nej, det värsta är att den jävla skit som finns på apoteket tar ett antal dagar på sig för att få bort den. Hur kul är det att ha svampinfektion till typ söndag?

Nu har jag äntligen fått tag i min husläkare och har en tid där i eftermiddag. Och om hon inte skriver ut diflucan till mig kommer jag strypa hennes barn.

Helt seriöst tycker jag det är sjukt att man ska behöva boka tid hos läkare, gå och göra en undersökning och sen vara utlämnad till läkarens godtycke när man av erfarenhet redan vet exakt vad problemet är och exakt vad som hjälper bäst.

Sen kommer nästa grej. Jag och bfbf-kandidaten skulle setts igår, men jag ställde in eftersom jag inte var klar med min inlämningsgrej. Vi sa att vi skulle ses idag istället. Vad fan ska jag säga? Och hur?

"Hej. Du har gjort mig så kåt så mina trosor blev så våta att jag fick svampinfektion. Så du får nöja dig med avsugning och analsex."

Jag har aldrig berättat för någon kille att jag haft svampinfektion så jag vet inte hur killar uppfattar det. Mina fördomar om de flesta killar säger mig att reaktionen blir ungefär densamma som om jag skulle säga att jag har rabies eller ebola.