Timbaland var den första hiphop/r'n'b-producenten jag älskade. Det hade nog att göra med att han för tio år sedan kändes rätt ensam om att få in electro och technoinfluenser i sina låtar. Därför blev ingen gladare än jag när han kom ur den kreativa koman efter Aaliyahs död.
Vägen till The Way I Are som jag betraktar som hans kreativa peak på senare börjar uppenbarligen med Justin Timberlake-låten My Love. Där testar han precis samma typ av electroinfluenser som i The Way I Are. Där och då kändes My Love som en fantastisk låt, men idag känns den tydligt daterad och detta pga just The Way I Are.
Att skriva en hyllande text om en av de senaste årens största kommersiella hits och mest spelade låtar känns lite löjligt. Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte tröttnat på den. Och jag vet inte om det är ett utslag av någon sorts snobbism som gör att jag föredrar Crookersremixen, men jag tycker faktiskt den är ett snäpp bättre än originalet. Kanske beror det på att jag har lite svårt för Keri Hilson och att Crookers faktiskt fokuserar sin remix på exakt de beståndsdelar som gjorde originalet fantastiskt. Förutom det faktum att det hugger till lite i hjärtat när Timbaland använder uttrycket "Baby Girl" om någon annan än Aaliyah så är det här en perfekt låt.
Donalds Dilemma (1947)
4 år sedan
techno? skärp dig.
SvaraRaderaIdiot.
SvaraRaderaJag tycker originalet är bättre än den här. Men så är jag ju för mycket pop för mitt eget bästa, det vet du. Svag trea. 3/5.
SvaraRaderaOriginalet är mycket bra det med. Dock en aning sönderspelat.
SvaraRadera