Nobelpriset

Först och främst, ett stort GRATTIS till Herta Müller.

Hittills har jag haft två irl-diskussioner och en msn-diskussion med idioter som "inte kan förstå" var Nobelpriset i litteratur "alltid går till någon som ingen hört talas om". Jag ska försöka sammanfatta min ståndpunkt i frågan.

Det är väldigt fascinerande att så många anser sig vara litteraturvetare. Bara en liten påminnelse: att du kan betala räkningar betyder inte automatiskt att du har stor insikt i nationalekonomi och att du kan göra en sås utan att den skär sig (seriöst, hur fan gör man???) betyder inte automatiskt att du har stor insikt i kemi. Jag tror de flesta är med på det resonemanget.

Hur kommer det sig då att så väldigt många tror sig vara litteraturvetare? Att deras uttalanden har något av värde beträffande Nobelprisvinnare? Nobelpriset är inget branschpris. Det är ingen Oscarsgala där döda knarkare får postuma pris för att de överspelat seriefigurer så till den milda grad att småflickor gråter pojkbandstårar och småpojkar styvnar som om de hade en actiongubbe i röven, så bolagen ska kunna casha in ännu mer på det. Nobelpriset utdelas av experter. Och ärligt talat - några deckare i hängmattan i somras gör inte dig till någon expert.

Personligen har jag inte läst Herta Müller trots flera års uppmaningar från min mor. Och så sent som i måndags sa hon att jag borde göra det så fort jag blev klar med Thomas Pynchons "Buden på nummer 49" eftersom (nu citerar jag) "det finns risk för att hon tar slut snabbt i bokhandeln om några dagar". Undrar om mamma har någon insiderkälla eller om det bara handlar om insikt? Nåja, jag har inte varit på läshumör de senaste dagarna så Pynchon ligger kvar i badrummet och Müller står kvar i mammas bokhylla.

Personligen hade jag önskat att Haruki Murakami hade vunnit, men jag utgår ifrån att Peter Englund o co vet vad de gör. Och ja... jag hade stått ut med en seger för Joyce Carol Oates också, trots min infantila inställning för två år sedan.