086. Aril Brikha - Winter

Det finns inte ord för att beskriva min kärlek till Aril Brikhas musik. Även om det finns ett par artister jag älskar innerligare och mer okritiskt (läs: Aphex Twin och Björk) så lyckas han ändå gång på gång pricka in exakt hur jag vill att musik ska låta. En ny Aril Brikhalåt är som att ha varit bortrest ett tag och sen komma hem. Allt är lite ovant men ändå så väldigt välbekant. Några små förändringar har hänt, lite justeringar men annars är allt som det ska.

Jag har (tror jag iaf) lyssnat på allt som det går att komma över från Aril Brikha och jag har hittills aldrig hört en enda grej som inte är bra eller ännu bättre. Winter tillhör hans kanske fem-sex bästa låtar. Bland det bästa med den (och i ärlighetens namn med all Aril Brikhas musik) är att den går att använda till precis allting. Hård och tung så att man ska kunna skaka rumpan tills den är alldeles svettig. Hypnotiserande så att man kan försvinna in i en annan värld när man går på stan eller sitter på bussen med den i hörlurarna. Pulserande och stötigt erotisk så att man kan ha sex till den. Lugn och avslappnad så att man kan ligga och läsa till den.

I min bok är Aril Brikha Sveriges bästa artist genom tiderna. Om det land i gränstrakterna mellan minimal och trance som han har mutat in skulle ta en fysisk manifestation skulle jag vara den första som sökte asyl där.