lördag 6 februari 2010

Livstecken

En vecka efter flytt och jag har för första gången sedan dess unnat mig en timme för mig själv vid datorn. Annars har livet uteslutande bestått av att jobba och plugga seven-eleven. Jag har inte ens tränat en enda gång, vilket nog inte hänt mig sen jag kanske var fem år eller nåt.

Och jag måste säga att jag älskar det. Att ägna sig åt någonting som betyder någonting, någonting där jag är novis och inte kan glida om jag vill utan verkligen måste ge allt.

En konsekvens är nog att den här bloggen kommer bli mer sparsamt uppdaterad. Nåt inlägg i veckan hoppas jag kunna producera, men den har helt klart lite lägre prioritering just nu.

Och alla ni som saknar mig på msn - jag kommer nog dyka upp extremt sparsamt där, så släng iväg ett mail istället om ni vill något.

4 kommentarer:

  1. Man blir ju nyfiken vad det är du tagit dig an. Går det att berätta utan att röja för mycket?

    SvaraRadera
  2. Jag bor numera utomlands, pluggar ekonomi och är någon sorts trainee på ett företag som jag är delägare i. Typ... :)

    SvaraRadera
  3. need@therapist.net1 april 2010 kl. 14:59

    Hittade din blogg igen. Som en chokladask. Jag började med en godbit med jänma mellanrum. Sen full out frosseri och plötsligt; en olustig smak i munnen.

    Vi glömmer din identitet, eventuella ålder och kön och håller oss till det allmänmänskliga; Psyke och fantasi. Intelligens och värderingar. Analsex.

    Jag undrar varför du objektifierar män? Inte ur en post-ironisk-feminist-intellektuell-aktivistisk-rock-n-roll vinkel.

    Som människa.

    Var kommer den dåliga smaken ifrån? Svek och självförakt eller bara dålig dansk likör?

    Härligt att läsa dig igen.

    SvaraRadera
  4. Objektifierar män? Jag skulle nog vilja säga att jag även objektifierar kvinnor. Jag ser mig själv som subjekt. Typ så...

    SvaraRadera