Inanna, 77

Igår såg jag en löpsedel som fick mig att le fånigt. Det var något om minskade pensionär och arga pensionärer och jag la framför allt märke till att Inger, 77 var förbannad.

Jag vet inte om det bara är jag, men det finns något löjeväckande över äldre människor som är arga. Det är lite som arga chihuahuor eller förbannade fjortisar. Eftersom de är så harmlösa så tar man inte deras ilska på allvar.

Missförstå mig inte, jag har ingenting emot Inger, 77 och även om hennes vrede gör mig glad så är det ju ingen beständig känsla. Jag har heller inte pumpat in några skattemiljoner i någon offentlig ekonomi så jag känner inte heller att en höjd eller sänkt pension för henne är något som jag har så mycket att göra med.

Men hennes vrede väcker andra känslor. Känslan av att jag inte vill bli Inger, 77 när jag blir gammal. Eller för den delen en Ronald Fasth som örfilade en 12-åring som provocerat och trakasserat honom.

När jag var yngre tänkte jag att jag skulle vilja bli en cool livsnjutare när jag var gammal. Typ leva på någon paradis-ö, ha en yngre älskare, frossa i droger och bara ha det allmänt skönt och må bra. Men jag har ändrat mig. Visst finns det en charm i att bokstavligt talat leva varje dag som om den vore ens sista, men om man ska leva ett liv där man inte behöver oroa sig för konsekvenserna så kan man göra det med stil också. När jag blir gammal vill jag vara en vidrig bitch med mycket makt. Jag vill vara någon som andra har respekt för och med respekt menar jag i det här fallet att de är rädda för mig.

Jag ser framför mig hur jag som 70-åring sitter med en lista på alla människor som någonsin behandlat mig illa samt närmast obegränsade ekonomiska resurser och tänker: "hmmm... jag kunde ju ha skaffat barn som kunde fått ärva det här, men jag valde att inte göra det och istället för att mina systerbarn och brorsbarn ska få något så ska jag lägga det på att hämnas." Och så ska jag göra livet surt för alla. Typ en ful kille som kallade mig jävla hora på krogen för en månad sen - jag ska ta reda på vad han heter och när han är 76 ska jag betala någon att skyffla bort all sand utanför hans port och hälla kallvatten där så det blir en bra isbana som han kan halka på och bryta nyckelbenet. Och den där tjejen på "festen" i fredags som tittade snett på mig för att jag raggade upp en kille som hon nog också var intresserad av - henne ska jag skicka en kille på som ska sol-och-våra bort alla hennes besparingar när hon är 73. Eller så får jag hennes knäskålar krossade.

Men det handlar inte bara om dessa människor utan alla i min omgivning. Yngre släktingar ska kritiseras och grannar ska terroriseras. Jag ska samla på mig varenda fördom en människa kan tänkas ha och uttrycka dem så fort tillfälle ges. Bara för att jag kan.

Problemet med väldigt många gamla är att de lever i illusionen att respekt och auktoritet är något som kommer automatiskt med åldern, bara för att det kanske var så när de var unga. Men det är något man måste kämpa till sig och för mig känns det som ett rätt schysst livsmål.