onsdag 30 september 2009

Kommentar

Jens sa...
Inanna: Jag bloggade en gång i tiden men jag la ned när jag 1. Upptäckte att jag hellre skrev om saker som jag funderat över/som hänt mig än tog det med mina vänner. Jag blev kort och gott trött på mig själv. Och 2. Jag såg att min mamma hade hittat min blogg och kallsvetten kom krypandes då jag insåg att hon med stor sannolikhet läst min detaljerade redogörelse för hur jag förlorade oskulden 13 år gammal. 3. 1+2. Funderar emellanåt på att börja igen, men då ska temat vara något intressantare än mig själv och jag vill inte heller tvinga fram nåt, så det kan dröja.

Nu ska jag knorra in öronpropparna och sova.

På återseende


den 29 september 2009 23:41


Vissa kommentarer sätter igång tankarna. Jag tycker det är fruktansvärt skönt att skriva av mig. Problemen som du belyser är de sammma för mig. Jag har dåligt med vänner och de vänner jag har kvar är inte alls så nära som de en gång varit. Jag tror bloggandet varit en del av detta. Eller så är det lite hönan & ägget där. Men jag tycker om att skriva av mig eftersom jag upplever att min omgivning inte duger. Mina tankar och reflektioner är värda en större publik. Och beträffande punkt två så funkar det att skriva anonymt. Visst är det trist att inte våga träffa fantastiska människor man lärt känna via bloggen, men skulle jag börja göra det skulle jag inte våga skriva avslöjande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar