Många som sysslar med elektronisk musik drabbas efter ett tag av en kris. De känner att de inte blir tagna på samma allvar som artister som spelar gitarr, piano eller nyckelharpa. De börjar känna att deras musik inte är lika äkta. Lösningen för många är att börja fläta in "riktiga instrument", ta in wailande soulsångare och försöka gå över från "det kalla elektroniska" till "det varma organiska".
I 99% av fallen leder det här till ren skit. Men det finns undantag. Metro Area är ett sånt undantag.
Under hela 00-talet har New York-duon Morgan Geist och Darshan Jesrani levererat fantastisk house och varit en inspirationskälla för nu-discon med Justus Köhncke och Lindström & Prins Thomas i spetsen. De tillhör den där lilla minoriteten av elektroniska artister som kan ta in ickeelektroniska element och ändå få till det. Anledningen är att de ser till att det fortfarande låter elektroniskt. Det spelar ingen roll att de slänger in akustisk bas eller riktiga stråkar, det låter ändå elektroniskt.
Metro Area är dessutom en grupp som hittat ett väldigt eget och personligt sound, vilket är få förunnade. Deras hittills enda album - Metro Area LP - är tack vare det ett av 00-talets mest helgjutna album.
Bäst på skivan är Atmosphrique, en låt där deras funkiga basmelodier och tamburiner paras ihop med mer elektroniska toner. Resultatet är ljuvligt. Glatt och dansant, men ändå tillbakadraget och coolt.
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
Jag börjar fundera på om jag kommer ge någon av låtarna på din lista mindre än tre och mer än fyra. Men jag hoppas det. Detta är fint och allt, passar säkerligen bättre en mörk och varm kväll än en nykter och kall eftermiddag. Därför är jag nästan övertygad om att det här är 4/5 i rätt tillstånd även om det nu känns som 3/5.
SvaraRaderaMin favoritmusik inom den elektroniska fåran från 00-talet har ännu inte dykt upp. Jag hoppas starkt på GBG-band som t ex Studio och Air France. Sally Shapiro! Italo! Vi får se.
Det lär nog komma en och annan femma. Några GBG-band blir det...
SvaraRadera