062. Colby O'Donis feat. Akon - "What You Got"

En sak jag stör mig på är män som gillar moderna r'n'b-sångare med väldefinierade muskler och såväl sexuella över- som undertoner. Snälla, stå för er latenta homosexualitet. Det är ok. Skäms inte. Men snälla... projicera den inte på mig. Det är helt ok att du gillar manliga r'n'b-sångare som sjunger om vad de vill göra med tjejer. Det är helt ok att du tycker de är skitsnygga. Det är till och med helt ok att du önskar att det vore du som var deras sexobjekt. You're here, you're queer, I'm used to it.

Men stå för det då. Projicera den inte på oss. Det finns någon sorts myt om att det är tjejer som älskar slick, långsam, erotisk, icke-dansant soul. I själva verket vet jag ingen av mina tjejkompisar som lyssnar på typ R Kelly, Jaheim, D'Angelo, Maxwell eller för den delen deras äldre och mindre vältränade motsvarigheter Barry White, Teddy Pendergrass och Luther Vandross. Däremot en hel del killkompisar. Och ingen vågar stå för det till 100%. Visst kan de säga att det är bra musik och så. Men hela tiden måste förförarknepet slängas fram. Typ "den här spelar jag när jag drar hem en tjej."

Newsflash: när man blivit "hemdragen" så gör sliskig r'n'b/soul varken till eller från. Det är inte jag som hamnar i the mood. Om du behöver den för din egen skull, för att våga vara erotisk, vågad, fantasifull, förförisk, whatever - visst. Men stå för det då. Säg inte att den är ett knep för att få en tjej att vilja ha sex med dig. Erkänn att den är en audiell förutsättning för att du ska våga slicka fitta.

För sanningen är den att hur mycket såna trånande r'n'b-män till synes sjunger för tjejer så är och förblir deras fans (i synnerhet i Sverige) män. R Kelly är naturligtvis det bästa exemplet. Han är utan tvekan för hipsterkillar i övre 20-årsåldern vad Ulf Lundell är för deras pappor. De har bara inte insett och erkänt det.

Enter Colby O'Donis. Enligt alla källor är han puertoricansk newyorkare. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att han är resultatet av att en ondskefull Professor Hojo-typ korsat en syrian med en zigenare och med sedvanlig matematisk logik fått två minus att bli ett stort plus. Colby är alltså (trots allt) fruktansvärt snygg, men det stannar inte där. Han är snäll också. Han är den där killen i blattegänget som de andra tråkar för att han inte följer med när de andra ställer till med bråk, han som älskar den där tjejen som de andra drar över och kastar bort. Han är New Yorks Darin helt enkelt.

"What You Got" kom några månader innan han fick sina fem sekunder i hela världens rampljus när han la en galet snygg gästvers på Lady GaGas "Just Dance". Jag kapitulerade direkt när jag hörde den för första gången och såhär nästan två år senare är jag fortfarande fast. Den lilla djävulen på ena axeln väser naturligtvis åt mig att jag borde ha vuxit ifrån låtar där söta pojkar beskriver flickor som sötare än äppelpaj, men den här gången vinner den lilla ängeln.

Överkorsad geting

Väldigt många människor ser föraktfullt på onenightstands. Som att det är smutsigt och opersonligt och vidrigt att ha sex "utan känslor". Excuse me, men när slutade kåthet att vara en känsla? När slutade impulser och spontanitet vara känslor? När slutade nyfikenhet att vara en känsla? Onenightstands kan vara det bästa sexet som finns. Vetskapen om att den andra inte har en massa förutfattade meningar om hur man är och vetskapen om att man inte kommer ses mer kan släppa ut känslor och beteenden som man knappt ens visste fanns där. Sexet kan bli totalt förutsättningslöst och därmed ibland helt fantastiskt.

Men det betyder tyvärr inte att det alltid blir så. Alltså, det sägs ju alltid att sex handlar om samarbete, om empati, om connection, om ömsesidighet osv... Visst finns det poänger i det, men ärligt talat - ibland är det lika mycket bullshit som när vuxna alltid sa "det är inte en persons fel att två bråkar" när man var liten. Killen som fick äran att följa med mig hem inatt var riktigt RIKTIGT dålig. Han var rolig, charmig och rätt snygg. Jag hade inte druckit bort mitt omdöme utan visste vad jag gjorde.

Men jävlar. Alltså, ibland när man pratar om att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan är dålig, då kan jag hålla med. Någon borde fan lära alla killar hur man slickar fitta. Jag förväntar mig inte att alla ska vara fantastiska, men det måste ju finnas en miniminivå. Och ärligt talat, jag är rätt trött på att behöva förklara för killar hur de ska göra. Är det så jälva svårt att fatta att poängen inte är att kittlas eller att försöka sprida ut maximal salivmängd över maximal yta? Två ledord: intensitet och fokus.

Tyvärr slutade inte katastrofen där. Jag började suga honom och visst, han blev riktigt hård, men det var som att den inte blev större av det. Lite tjockare kanske, men inte det minsta längre. What's up with that liksom? Den slutgiltiga katastrofen var dock när han fumlar på en kondom, samtidigt som jag smeker hans kulor. Vad gör snubben då? Jo, han kommer. Han kommer i en halvpåsatt kondom.

Där och då ville jag bara sparka ut honom och ringa knullakuten men han erbjöd sig att massera mig i väntan på ny erektion. Tidigare på dagen hade jag varit på massage, men då var det sån där helvetesmassage som gör ont som fan tills det är klart, sen är man i himmelriket. Nu fick jag en underbar massage. Otippat är bara förnamnet. Jag låg där och bara stönade och hoppades att han inte skulle få stånd igen så massagen tog slut. Hur kan en kille som är så bortkommen när det gäller sex vara så duktig på massage? Obegripligt.

Iaf så lyckades jag avstyra hans försök till mer sex och eftersom han inte verkade vara intresserad av att gå så fick jag honom till att skeda mig till sömns. Det var helt ok faktiskt.

På morgonen så hade vi sen faktiskt sex. Inte lika katastrofalt som hans tungäventyr, men verkligen otillräckligt. Tänk dig typ att du varit hungrig en hel dag. På kvällen skriker magen och någon håller fram en tallrik sushi och sen kastar bort den. På morgonen därefter är du så hungrig att du håller på att gå under. Då får du ett litet kex till frukost. Så kändes det.

Följaktligen ringde jag knullakuten så fort jag fått ut honom ur lägenheten. Nu känns allting bra igen. Och få saker kan få mig att känna mig lika nasty som att he legat med två olika killar samma dag. Och klockan är bara halv två på eftermiddagen. Kanske dags för personligt rekord?



Tack Parisa för bilden.

063. Sally Shapiro - He Keeps Me Alive

Som Annie fast ännu bättre. Allt det där som St Etienne försökt göra men aldrig lyckats med. Låten Robyn (luv ya) önskade att hon hade gjort.

Referenserna haglar, de kommer automatiskt när en så här perfekt poplåt dyker upp. Men egentligen handlar ju allt bara om de kristallklara syntarna, pianot halvvägs in, stråkarna och så vocodern mot slutet. Den enda invändningen är att texten känns rätt ostig.

Vad har det med homosexualitet att göra?

Hittade överraskande nog en väldigt konstig text i Aftonbladet:

I gaytidningen QX nya nummer är Nystrand en av flera kändisar som tar av sig kläderna. Samtidigt får han flera frågor om vad han har för kopplingar till homosexualitet.
Han berättar att han kysst en kille i samband med att han lekt sanning eller konsekvens och att han rakar bort allt sitt kroppshår, allt!

Kan någon förklara vad raka bort allt kroppshår har med homosexualitet att göra? Handlar inte bara det om att inte vara äcklig?

064. Erlend Oye - There Is A Light That Never Goes Out (A capella) vs Royksopp - Poor Leno (Silicone Soul's Hypno House Dub)

Att ha med en mashup på listan kändes både rätt och fel. Rätt eftersom det var den genre som åtminstone under första halvan av 00-talet kändes som mest 2000-tal. Fel eftersom det ju inte handlar om en låt utan om två eller flera.

Våren 2004 var Erlend Oye en av hörnbitarna i pusslet "hur vi får indiemänniskor att börja lyssna på house och techno". Hans späda röst över fantastiskt bra electrohouse var kanske inte lika genrebrytande som det kändes då och är väl i ärlighetens namn ett ganska bra exempel på det jag kallar konsensuspop. Egentligen borde jag hata det, men det går inte. När Erlend Oye är som bäst, som här... (eller på "Sheltered Life"), då är det bara att kapitulera. Det är ytterst sällan någon lyckas göra en ännu bättre cover på en låt som redan är inskriven i musikhistorien men alla The Smiths-fan som inte förstår att det här är ett exempel på det kan äta mitt bajs. För när Erlend klämmer i med "such a heavenly way to die" och låter Poor Leno ta för sig så är det så uppenbart att det var så det var menat att vara. Morrissey/Marr råkade bara spela in den låt som sedan urminnes tider alltid varit ämnad för Erlend Oye att sjunga.

00-talets bästa album

Så här ser min lista över de 20 bästa albumen på 00-talet.

1) Aphex Twin - "26 Mixes For Cash"
2) Aril Brikha - "Ex Machina"
3) Boards Of Canada - "Geogaddi"
4) Isolée - "Rest"
5) Lindstrom & Prins Thomas - "Lindstrom & Prins Thomas LP"
6) M.I.A. & Diplo - "Piracy Funds Terrorism"
7) Björk - "Vespertine"
8) Four Tet - "Rounds"
9) Fennesz - "Endless Summer"
10) Metro Area - "Metro Area LP"
11) Plaid - "Double Figure"
12) Michael Mayer - "Fabric Live 13"
13) Aphex Twin - "Chosen Lords"
14) Burial - "Untrue"
15) Studio - "Yearbook 1"
16) Nas - "God's Son"
17) Richard Davis - "Details"
18) The Rapture - "Echoes"
19) Junior Boys - "Last Exit"
20) Boards Of Canada - "The Campfire Headphase"

Precis utanför: DJ Shadow - "Live! In Tune & On Time", Eminem - "Marshall Mathers LP", The Knife - "Silent Shout", Fennesz - "Venice", Jay-Z - "The Blueprint" & The Avalanches - "Since I Left You".

Hur ser din lista ut?

Håll käften jävla fetto!

Något som jag irriterar mig fruktansvärt på är all hyckleri kring vikt. När någon är fet är det en massa hyschhysch - man ska inte säga något, för personen kan ju bli sårad. Men när någon är smal - då är det plötsligt fritt fram att kritisera.

Inte nog med det, att modeller är smala ses alltid som ett problem - att det skulle vara ett osunt ideal. Och så fort en fet modell visas upp, då är det en massa hyllanden. Inte ett ord om att det skulle vara ett osunt ideal.

Varför är det sunt med en plufsig mage men osunt med en platt mage?

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag tycker fett är äckligt. Inte fett som i fet mat utan fett som i feta människor. Jag tycker det är fult. Smalhet är snyggt. Muskler är snyggt. Sen gäller det bara att hitta den rätta proportionen.

Jag äter i normala fall en ordentlig frukost, en rätt lätt lunch och sen en ordentlig middag. Jag äter sällan mellanmål, gör jag det så blir det i regel någon frukt. På kvällen äter jag i stort sett aldrig om det inte är i nåt socialt sammanhang. Jag undviker socker, fett och snabba kolhydrater så gott det går. Jag har inga problem med att dricka alkohol, även om jag inte behöver speciellt mycket för att bli full. Jag räknar inte kalorier eller points eller något annat. Är det något jag är sugen på så äter jag det. Jag spyr inte upp maten. Jag har inga problem med att äta i andras sällskap.

Låter det här fel?

Sen tränar jag. Förut tränade jag varje dag, nu blir det nog 5-6 gånger i veckan. Mest handlar det om löpning och crosstrainer, men också en hel del simning. Jag försöker variera mig så mycket det går eftersom jag lätt blir uttråkad. På sommarhalvåret däremot försöker jag springa varje morgon eftersom det är ett underbart skönt sätt att starta dagen på.

Låter det här fel?

Personligen tycker jag att det låter bra. Då är frågan - varför stör sig då folk på min vikt? Jag har just nu ett BMI omkring 18. Med precis samma livsstil hade jag i högstadiet och början av gymnasiet ett BMI på omkring 17. Jag har varken då eller nu haft några negativa konsekvenser av att vara smal. Jag har inte haft några problem med att orka saker. Jag är energisk av mig. Jag har inte haft några smärtor eller annat. Min mens har varit väldigt oregelbunden och ja, min vikt kan vara en del i detta. Men ärligt talat så tror jag inte jag är ensam om att inte se en frånvarande mens som ett problem.

Jag går inte runt och kritiserar feta människor till höger och vänster. Ändå så måste en massa feta och "normalviktiga" människor kommentera mig. Handlar det (som vanligt) om att rättfärdiga sitt eget svullande och slappande? Eller vad handlar det om.

För övrigt - är det något jag verkligen föraktar med Sverige och svenskar så är det denna sjuka dyrkan av normalitet.

065. M.A.N.D.Y. vs Booka Shade - "Body Language"

Vissa låtar är för bra för sitt eget bästa. "Body Language" är helt klart en sån. Att para minimalistisk house med en blippig melodi är briljant bara det, men att sen spela det hela med ett sånt där fantastisk bloppljud som annars bara återfinns i idm-världen är makalöst. Resultatet blev att jag lyssnade på den x antal gånger om dagen i två-tre år, hade den som väckningssignal på mobilen och... tja... tröttnade är väl fel ord, men den förlorade åtminstone lite av sin glans. Och eftersom konkurrensen är så mördande så hamnade den på plats 65. Det finns en miljard remixer och mashups men jag tycker fortfarande att "originalet" är bäst.

Ställningen

Om man skulle säga att missionären är ens favoritställning uppfattas man av många som tråkig, förutsägbar och väldigt Svensson. Personligen tycker jag det är väldigt konstigt eftersom åtminstone 80% av alla jag frågat sagt att bakifrån är favoritställningen. Jag har hittills aldrig haft sex med en kille som inte tagit initiativ till doggystyle redan första gången. Missionären däremot har varit mer sparsam. Jag tror aldrig någon kille ens har fört det på tal, typ sagt "kan du inte vända dig så kör vi missionären". Och endast en handfull killar har kommit medan vi kört missionären, medan betydligt fler har stått på knä bakom min rumpa, hållit hårt om min midja och frustande tömt sig.

Min favoritställning just nu är en variant av missionären. Jag ligger på rygg och har benen högt. Gärna en kudde under rumpan. Sen sitter killen nedanför mig och knullar mig. Det blir en suverän vinkel, kuken träffar g-punkten hela tiden och både han och jag kan använda fingrarna. Det går även att svanka och gå upp i brygga om det skulle bli för skönt. Dessutom kan man faktiskt ligga och flörta med varandra under tiden och det är sjukt underskattat. Den här ställningen är faktiskt också den absolut bästa för analsex tycker jag.

Doggystyle däremot känns dels väldigt uttjatat. Been there, done that, bought the t-shirt typ.

Men framför allt känns det som en ställning där man på gott och ont är fruktansvärt utlämnad till killen. Visst, är han duktig och empatisk så kan det vara fantastisk, men är han inte det...

066. Timbaland - The Way I Are (Crookers Remix)

Timbaland var den första hiphop/r'n'b-producenten jag älskade. Det hade nog att göra med att han för tio år sedan kändes rätt ensam om att få in electro och technoinfluenser i sina låtar. Därför blev ingen gladare än jag när han kom ur den kreativa koman efter Aaliyahs död.

Vägen till The Way I Are som jag betraktar som hans kreativa peak på senare börjar uppenbarligen med Justin Timberlake-låten My Love. Där testar han precis samma typ av electroinfluenser som i The Way I Are. Där och då kändes My Love som en fantastisk låt, men idag känns den tydligt daterad och detta pga just The Way I Are.

Att skriva en hyllande text om en av de senaste årens största kommersiella hits och mest spelade låtar känns lite löjligt. Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte tröttnat på den. Och jag vet inte om det är ett utslag av någon sorts snobbism som gör att jag föredrar Crookersremixen, men jag tycker faktiskt den är ett snäpp bättre än originalet. Kanske beror det på att jag har lite svårt för Keri Hilson och att Crookers faktiskt fokuserar sin remix på exakt de beståndsdelar som gjorde originalet fantastiskt. Förutom det faktum att det hugger till lite i hjärtat när Timbaland använder uttrycket "Baby Girl" om någon annan än Aaliyah så är det här en perfekt låt.

067. Name The Pet - Get On The Bus

När jag för första gången hörde Get On The Bus i vintras visste jag direkt att det var en svensk låt, detta trots att jag hörde den spelas på ett dansgolv i Jerusalem av en dj som jag tror var från Belgien. Men det är någonting i den som gjorde att jag genast visste. Och trots det älskade jag den.

Texten är precis som i all bra dansmusik irrelevant. Det handlar om hur den framförs. Hon har ett fruktansvärt skönt förkylningssug i rösten som passar den karga electrofonden som kuken i fittan. Jag älskar monotonin i riffet, jag älskar hur hon dansar runt i videon och hur hon inte verkar bry sig om att hon inte ser så bra ut utan bara röjer loss. Mer sånt.

Tragiskt nog (men föga överaskande) har hon sen gått in i ett electroclashpopträsk och bara släppt skit därefter, men det förtar inte storheten i Get On The Bus. Det här är en fantastisk låt, fylld med hjärta och själ, trots att den egentligen mest är kall och hård.

068. Daddy Yankee feat. Glory - Gasolina

First of all... jag kan inte spanska. Det lilla jag förstår av texten är att hon vill ha mer bensin och att bensin inte syftar på bensin utan är en metafor för något annat, förmodligen kuk, sperma, knull eller något snarlikt.

Nog om det. Gasolina är utan tvekan den smutsigaste låten på den här listan. Andra låtar kan vara porrigare eller mer erotiska, men det här är nog den låt som fått flest människor att knulla på 00-talet. Plocka en pojke och en flicka som aldrig sett varandra förut, ge dem alkohol och spela Gasolina för dem och jag lovar att de kommer knulla. Det går dessutom inte att dansa till den utan att det blir porrigt. Tro mig, jag har försökt - men det blir ändå bootyshaking mot närmsta killes skrev.

Rent musikaliskt är den också fantastisk. Glorys refrängröst är underbar, det standardiserade reggaetonbeatet funkar perfekt och Daddy Yankee är bara för härlig när han låter som en latinamerikansk fotbollskommentator.

Gårdagens bästa skratta-så-det-sprutar-vin-genom-näsan-replik

"Snälla, kan inte du sluta gnälla om att jag röker? Klagar jag på att du bara knullar fula killar? Sköt ditt liv så sköter jag mitt."

069. Isolée - Beau Mot Plage

I sina bästa stunder känns Isolée som 00-talets Autechre. Lika skruvat fantastiska, bara lite mer (på både gott och ont) mänskliga och dansanta. Beau Mot Plage är deras näst bästa låt - ett mästerligt stycke minimal som är så sprängfylld av idéer att maximal vore en bättre genrebenämning.

070. Fuck Buttons - Sweet Love For Planet Earth

Istället för att skriva något som ändå inte får någon annan att älska Sweet Love For Planet Earth så citerar jag en vit rappare i en låt som ligger högre upp på den här listan...

If you don't do fuckin drugs, fuck you
If you don't do ecstasy fuck you
If you don't pop mushrooms fuck you
If you aint on a tab of acid fuck you

Att ha och att inte ha "det"

Först två saker...

1. Blop-bodi-blop-bodi-blop-slingan i versen är lysande till skillnad från den aptrista dööh-dööh-dööh-slingan i refrängen.

2. Massor av människor har säkert redan tänkt tanken, men textraden "I'm tryin to find the words to describe this girl without being disrespectful... damn girl... damn you's a sexy bitch..." är utan tvekan årets bästa dumkåtline. Han verkligen försöker...

Sen kommer vi till videon. Ett möte mellan ibizahouse och knull-r'n'b innebär naturligtvis att det ska vara en massa lättklädda tjejer i videon. Inget konstigt där. Det som däremot är rätt fascinerande är att såväl Akon och David Guetta trots försök till förbrödring ändå ser ut som de pojkar av två totalt olika världar som de trots allt är.

Titta på hur Akon beter sig. Visst ser han glad ut, men han rör sig naturligt bland alla tjejerna. Oavsett om det stämmer eller inte så ger han sken av att förmodligen fått ligga med fler vita tjejer än någon annan före honom. Han vet om sitt värde och är förmodligen övertygad om att alla där vill ligga med honom och han bryr sig inte om det beror på hans leende, hans charm, hans kropp eller hans pengar. Inget konstigt, det kommer med territoriet.

Sen tittar ni på David Guetta. Jag kan tänka mig att någon tänkt tanken "fulsnygg á la Owen Wilson" inför den här videon, men det är önsketänkande. Han är fulful. Titta på hur han går, hur han rör sig och framför allt hur han ler. Det handlar inte om att han trivs i situationen. Det gör ju även Akon. Skillnaden är att David Guetta ser ut som ett barn på Disneyland. Där Akon utstrålar "jävlar vad jag fortfarande gillar det här..." utstrålar David Guetta "oh mamma... jag kommer få ligga!". Det är först när han hamnar bakom skivspelarna som han får lite pondus.

Vad är hela grejen med house/technokillar och deras avsaknad av sexuell magnetism? Det här är ingen unik video, tvärtom innehåller var och varannan housevideo ett antal skitsnygga tjejer samt artisten i fråga som alltid ser ut som att "ja ja, jag kommer ändå inte att få ligga med någon här, jag står stilla och försöker så cool ut trots att jag är och förblir en tönt tills inspelningen är klar, sen kan jag åka hem till studion."

Jag vill också ha något att kolla på!

RATEYOURDATE.COM

Ibland beskriver man människor med siffror. "Han är en riktig tiopoängare". Typ så. Personligen gillar jag det, men det blir lite för otydligt. Jag har utarbetat en metod för att beskriva kvaliteten på killar. Det handlar om tjugo egenskaper, som var och en ger en summa mellan 0 och 10. Totalt kan man alltså hamna mellan 0 och 200. Nu är sannolikheten att någon hamnar över 150 rent försvinnande låg, och de som hamnar under 50 finns förvisso, men ingen bryr sig om dem. Så i praktiken hamnar alla mellan 50 och 150. En kille som kommer upp i 150 (eller högre) är alltså i det närmaste perfekt och en sådan jag skulle vilja kalla för en 100-procentare. Det jag gör rent matematiskt är att dra av 50 från summan - då får man en summa som med största sannolikhet hamnar mellan 0 och 100. Sen sätter vi dit ett %-tecken.

Klart?

Ok, då börjar vi.

1) ANSIKTE
Ansiktet är naturligtvis viktigt. Det här handlar om ren estetik. Huruvida någon har bra eller dålig syn, luktsinne etc är irrelevant. Det handlar både om beständiga värden (typ fina kindben) och om mer dagsaktuella värden (t ex snyggt trimmat skägg).

2) KROPP
Samma sak här - vi pratar ren estetik. Hur snygg är kroppen. Om musklerna går att använda till att lyfta en massa saker eller bara finns där och ser snygga ut spelar ingen roll för mig. Kroppsbehåring ger minus, liksom 99% av alla tatueringar. Hudfärg kan också påverka, liksom längd.

3) KUK
Det här handlar om både estetik och bruksvärde. Idealiskt sett är den lång, kraftig, rak, har fin form, lagom mycket ådring och fin färg. Samt naturligtvis inget hår.

4) STIL/KLÄDER
Kläder, skor, frisyr, doft - känslan som allt sådant inger. Idealet för mig är en kille som utstrålar ledig elegans.

5) KÅTHET
Här handlar det om 100% tjugofyrasju för att komma upp i en tia. Inte att vara jättekåt hemma vid sin dator utan även när man är lite krasslig, när det finns yttre omständigheter som stör, två-tre timmar in i sexet, fem sekunder efter att han kommit och efter att nyhetens behag försvunnit. Min erfarenhet är att väldigt få killar är speciellt kåta när det verkligen gäller.

6) SEXUELL NYFIKENHET/EXPERIMENTLUSTA
Viljan att testa nya saker och att inte vara fast i normer om hur saker och ting ska vara eller göras när det gäller sex. Rynkar han på näsan när jag ber honom slicka mig i stjärten så får han inte så höga poäng här. Om han fixar att ha en trekant med mig och hans något mer välutrustade bästa kompis och inte är rädd för lite kroppskontakt med honom, då blir det högre.

7) SEXUELL EMPATI & LYHÖRDHET
Visst - kommunikation är viktigt när det gäller sex, men det finns få saker som är mer avtändande än att behöva ge upprepade instruktionener ungefär som om man vore mellanstadiefröken med en adhd-unge. Tankeläsning uppskattas.

8) SEXUELL SKICKLIGHET
Här gäller det att få till det. Att kunna hantera sina verktyg och sina egenskaper rent praktiskt. Att kunna få mig att komma gång på gång på olika sätt. Att kunna överrumpla mig. Överraska mig. Få mig att slappna av. Få mig att älska livet.

9) INTELLIGENS
Jag älskar smarta människor. Folk som drar (korrekta) slutsatser. Folk som kan se igenom dimridåer. Intelligens är sexigt.

10) BILDNING/ALLMÄNBILDNING/SAMHÄLLSKOLL
Viktigt för att man ska kunna prata om allt möjligt och inte bara på en ytlig nivå utan kunna fördjupa sig.

11) MUSIKSMAK/INTRESSE FÖR MUSIK
Att verkligen passionerat älska musik ger pluspoäng. Sen blir det naturligtvis inte så höga poäng om passionen handlar om dansband och hårdrock. Ju mer man synkar med mig desto bättre.

12) ÖVRIG POPKULTURELL SMAK/INTRESSE FÖR POPKULTUR
Samma här som med musiken. Alternativa "festivalfilmer", halvkassa fantasyböcker, pyssliga äventyrsspel eller plattformsspel är sånt som ger bonus.

13) HUMOR
Dels naturligtvis att dela min humor - att tycka liknande saker är roliga, men framför allt att kunna göra mig glad, få mig att skratta.

14) HUMÖR
En tia till en person som alltid är glad och positiv även om det kan döljas bakom en cynisk fasad ibland.

15) SPONTANITET/GALENSKAP
Högt betyg för folk som av avslappnade och vågar göra annorlunda saker och som gör det spontant. Därmed inte sagt att psykopater får tior. Men ni fattar nog vad jag menar.

16) TRYGGHET/FÖRTROENDE/PÅLITLIGHET
Stabilt psyke och självförtroende är viktigt. Jag vill inte behöva vara någon mamma åt någon. Viktigt att han är förtroendeingivande och att det verkligen går att anförtro sig åt honom.

17) SOCIAL KOMPETENS
Socialt inkompetenta människor är bland det värsta som finns. Enough about that.

18) EKONOMI/OBEROENDE
Jag har inget behov av en rik kille som ska bjuda mig på saker. Jag har så jag klarar mig. Problemet är snarare om killen inte har råd eller tid med saker. Det blir rätt snett om jag ska bjuda hela tiden. Den här punkten handlar i grund och botten om frihet att kunna göra det man vill göra. Och där kan ekonomin stå i vägen.

19) SJÄLVDISCIPLIN
Handlingskraft uppskattas. Jag har själv bra självdisciplin och jag har svårt för killar som inte har det.

20) CHARM/UTSTRÅLNING
Eller "det". Det här är väl den där bonusgrejen. Det som kan väga upp för andra saker.


Så där... det där var mina 20 punkter. Det finns några problem med den här metoden. Den första är att de här 20 punkterna naturligtvis inte är lika betydelsefulla. Vissa är viktigare än andra. Så egentligen borde man ha ett system för att vikta de här (vilket jag kommer göra när jag lanserar min sida rateyourdate.com) punkterna.

Det andra problemet är att slutsumman inte säger någonting i sig själv. Det är först i relation till andra som den blir relevant.

Nu ska jag jämföra min bfbf-kandidat med en kk som jag träffade en del förra våren och sen träffade strax efter att jag kom hem till Sverige igen, men som jag bestämt mig för att inte träffa mer. Förhoppningsvis får bfbf-kandidaten högre poäng, annars är min metod helt åt helvete.

1) Ansikte
BFBF - 9
Fd KK - 6
Här vinner BFBF klart. Modellsnyggt ansikte mot ett mer alldagligt och hårdare ansikte.

2) Kropp
BFBF - 7
Fd KK - 10
Inte så mycket att säga om. BFBF har en schysst kropp, fd KK ser ut som en grekisk gud.

3) Kuk
BFBF - 8
Fd KK - 9
Fantastiskt bra kukar bägge två. Långa, kraftiga och snygga. BFBF får poängavdrag för att hans inte är helrakad.

4) Stil/kläder
BFBF - 7
Fd KK - 4
BFBF klär sig snyggt och medvetet, men lite trist. Fd KK klär sig rätt oinspirerat.

5) Kåthet
BFBF - 7
Fd KK - 9
BFBF är helt klart en kåtbock, men fd KK är ett monster.

6) Sexuell nyfikenhet/experimentlusta
BFBF - 6
Fd KK - 8
Den här är svår att bedöma. Det är möjligt att BFBF ska ha högre poäng, men just nu har han inte visat mer än så. Fd KK är överlag väldigt experimentell, men har samtidigt några riktiga no-no's.

7) Sexuell empati/lyhördhet
BFBF - 7
Fd KK - 3
BFBF har bra empati överhuvudtaget. Fd KK kör sitt race.

8) Sexuell skicklighet
BFBF - 5
Fd KK - 8
Bara att konstatera att fd KK's egna race dock funkar väldigt bra. BFBF är lite för försiktig. Förhoppningsvis lossnar det.

9) Intelligens
BFBF - 8
Fd KK - 4
BFBF är en smart kille. Fd KK är visserligen rätt street-smart, men intelligent? Nej.

10) Bildning/allmänbildning/samhällskoll
BFBF - 8
Fd KK - 3
Högskoleexamen vs hoppa av gymnasiet.

11) Musiksmak/intresse för musik
BFBF - 6
Fd KK - 6
BFBF älskar musik passionerat, dock handlar det mest om klassisk musik, jazz, indiepop och gammal soul. Fd KK gillar techno och hiphop, dock sällan samma som jag gillar.

12) Övrig popkulturell smak/intresse för popkultur
BFBF - 8
Fd KK - 3
BFBF har tokbra koll på film och litteratur, samt en imponerande tv-spelssamling. Fd KK är mer mainstream och har nog inte läst en bok i hela sitt liv.

13) Humor
BFBF - 8
Fd KK - 6
BFBF har en underbar torr humor med mycket cynismer och ironier. Me like. Fd KK kan vara helt sanslöst kul med grova grejer, men överlag är han tråkigare.

14) Humör
BFBF - 7
Fd KK - 3
Jag har aldrig sett BFBF annat än pigg och inspirerad. Fd KK har verkligen humörsvängningar.

15) Spontanitet/galenskap
BFBF - 4
Fd KK - 8
Är det något som är lite av en nackdel med BFBF så är det att han kanske är lite för "normal". Fd KK är å andra sidan för mycket vilket oftast är bättre.

16) Trygghet/förtroende/pålitlighet
BFBF - 8
Fd KK - 2
BFBF känns instinktivt som en bra kille. Fd KK är ingen bra kille. Så enkelt är det.

17) Social kompetens
BFBF - 6
Fd KK - 5
BFBF är supertrevlig och vet hur han ska bete sig i alla situationer, men kan vara lite försiktig. Fd KK däremot är en ångvält. Ibland funkar han perfekt, ibland blir det pinsamt.

18) Ekonomi/oberoende
BFBF - 3
Fd KK - 8
BFBF är student. Enough said. Fd KK har en helt annan ekonomisk situation.

19) Självdisciplin
BFBF - 7
Fd KK - 2
BFBF är disciplinerad och plikttrogen. Fd KK är en impulsmänniska.

20) Charm/utstrålning
BFBF - 8
Fd KK - 9
BFBF är verkligen charmig, han har något mystiskt över sig som man vill tränga in i. Fd KK däremot har en snarast djuriskt aggressiv utstrålning som det är svårt att motstå.

Totalsumma:
BFBF: 137 (137-50 = 87-poängare...)
Fd KK: 116 (116-50 = 66-poängare...)

Slutsats: 21 poängs skillnad. Jag gör helt rätt som undviker fd KK och träffar BFBF. Metoden har klarat ett första försök till falsifiering.

071. Aril Brikha - For Mother

Mammalåtar är överlag en sällsynt dålig genre. Den mest psykopatiskt hatiska rappare blir plötsligt schizofren (på ett dåligt sätt) och visar upp någon sorts mammakärlek som inte bara är så äcklig att man vill kräkas utan dessutom så galet insiktslös eftersom sagde rappare inte skulle blivit psykopatiskt hatisk om mamman varit en bra mamma. Jag kan förstå folk som skriver generande naiva kärlekslåtar eftersom förälskelse kan göra en blind, men relationen till ens mammma har man ju distans till. Den om någon måste man ju ha dissekerat och analyserat till leda om man är en tänkande människa. Det äckligaste är att artister i sin mammakärlek tar upp helt sjuka saker och gör de till bra. Typ "vi var så fattiga för pappa hade lämnat oss så vi hade inget att äta, så du gav oss bajs och när jag åt bajset blev jag kladdig i ansiktet och du torkade av mig med dina salivkladdiga fingrar och jag kan fortfarande känna lukten och smaken av din saliv, jag älskar dig mamma".

Lyckligtvis finns det människor som gör mammalåtar utan att blanda in onödiga saker som ord. Som Aril Brikhas "For Mother".

Jag hatar min mamma. Jag vet att det låter fjortisaktigt och patetiskt, men jag ska försöka nyansera bilden. Om vi börjar med att skilja mellan känsla och förnuft så kan jag rent förnuftsmässigt respektera henne. Jag är den jag är till stor del pga henne och jag gillar huvudsakligen den jag är. Fine.

Sen kommer känslan. Och där är det kompakt hat som dominerar. I hela mitt liv har hon behandlat mig utan tillstymmelse till känsla. Jag har ett minne från när jag var hos min dagmamma. Jag är osäker på min exakta ålder men det är innan jag började skolan. Jag hade suttit och pysslat och fixat i en oändlighet med en teckning till min mamma, men precis innan hon skulle komma och hämta mig hade en pojke rivit sönder den. Jag var hysteriskt ledsen. Min mamma kommer plötsligt och ser mig ligga på golvet och snorgråta á la Helena Bergström och det hon gör är att säga åt mig att jag kladdar ner mina kläder och att jag måste lära mig att säga ifrån. En annan mamma hade kanske kramat om mig och sagt att man kanske kunde laga teckningen. Eller att den var fin ändå. Min mamma brydde sig inte om teckningen.

I mina tankar har jag dödat henne så många gånger att jag tappat räkningen. Jag har knivhuggit henne, jag har strypt henne med ståltråd, jag har förgiftat henne, jag har knuffat ner henne från en hög höjd, jag har svält ihjäl henne, jag har bränt ihjäl henne, jag har sparkat ihjäl henne, jag har dränkt henne...

Jag har aldrig någonsin tänkt en sådan tanke om min pappa. Honom har jag alltid älskat. Det går inte en dag utan att jag önskar att det var min mamma som hade dött istället för min pappa.

Många gånger har jag försökt hålla tillbaka mitt hat mot mamma. Jag har spelat med. Spela med är rätt uttryck, för det har blivit en förutsägbar charad av hennes och min kontakt. Men nu orkar jag inte mer. I måndags kom droppen.

Jag kommer flytta utomlands om ca två månader för att praktisera på ett företag som min pappa jobbade på och var delägare i (vilket i praktiken innebär att jag är delägare när arvsskiftet är klart på pappret). Det kommer ge mig en erfarenhet som är grymt bra när jag sen söker in till en utbildning på en av världens främsta business schools. Någon som tycker att det är en dålig idé?

Min mamma tycker det. Hon sa rakt ut att det var patetiskt av mig att gå i pappas fotspår. Att han inte kommer tillbaka för att jag gör det. Att jag inte behövde bevisa min kärlek till honom. Att jag borde hitta min egen väg istället.

Jag har haft ångest i flera år för vad jag ska syssla med. Jag älskar att skriva, jag älskar musik, jag har funderat på att ägna mig åt det på något sätt. Samtidigt har det alltid känts för futtigt. Och om man inte blir bäst på det, så blir det rätt pinsamt.

Självklart är jag påverkad av pappa i mitt beslut. Men och? Vem påverkas inte av sin omgivning? Jag har fascinerats av hans värld i hela mitt liv. Strikt formalitet, påklistrad, proffesionell trevlighet - jag respekterar det väldigt mycket mer än den självupptagna inneslutnings/uteslutningskrets som alla kulturmänniskor ingår i.

Jag vet inte många andra i min ålder som har lika tydliga planer för framtiden som jag. Av dem är det ingen annan som siktar lika högt som jag. Och ingen har lika realiserbara planer som jag. Jag föreställer mig att de flesta mammor skulle vara stolta över sina döttrar om de tagit tag i sina liv och gjort upp en sådan plan, trots att de drabbats av det jag drabbats av. Men inte hon.

Att hata sin mamma är fruktansvärt jobbigt. Inte minst eftersom jag själv har så många av de sidor och egenskaper som hon besitter. Jag kan vara lika kall och cynisk som hon är. Jag kan vara lika medvetet elak som hon. Jag kan vara lika omedvetet elak som hon. Det enda som gör mig till en bättre människa än hon är att jag inte gillar de sidorna hos mig.

För mig är "For Mother" en soundtracket til en novell jag skrev när jag gick på högstadiet. Jag önskar att jag hade den kvar, i såna fall skulle jag lagt ut den här. Den handlade om en dotter som planerade och genomförde ett mord på sin mamma och var den enda skolgrej jag någonsin lämnat in som inte har fått MVG. Det i sin tur berodde nog främst på att det också var den enda skolgrej jag någonsin lämnat in som inte hade belysts av mammas kritiska ögon innan jag lämnade in den.

När jag hör "For Mother" bubblar hatet mot min mamma upp, men samtidigt kanaliseras det in till något mer konstruktivt. "For Mother" är för mig vad Snickerboa är för Emil i Lönneberga. Och när den till sist tar slut är jag lugn och harmonisk igen. Och för det mesta har jag ett ondskefullt leende. Och en plan...

072. Ying Yang Twins - Wait (The Wisper Song)

Lika härligt som sex för det mesta är i verkligheten, lika risigt är det i regel när det ska skildras eller gestaltas i musik, film och litteratur. Missförstå mig inte nu, det finns massor av bra musik som jag uppfattar som sensuell och erotisk (t ex Aril Brikha, Isolée, Swayzak och Booka Shade), men då handlar det i regel om en försiktig, puttrande, nafsande erotik. Det är inte råknull direkt. Ren och ogenerad kåthet är det få som lyckas förmedla utan att det blir pinsamt.

Många brukar framhäva R Kelly som den främste inom området, men jag skulle vilja hävda att inga har gjort det bättre och mer översexuellt än Ying Yang Twins. Där R Kelly ofta urartar till buskis är Ying Yang Twins så genuina att det kokar över.

Texten till "Wait (The Whisper Song)" är uppenbart skriven av en sprängkåt kille med ena handen på kuken. Känslan den väcker är ungefär densamma som den jag fick av diverse adhd-killar på msn på den tiden då sex var nytt och främmande och c6 kändes fräscht. Ni vet den där gränslösa kåtheten som inte ger vika för petitesser som anständighet, sociala koder, gravitationen och tid/rumkontinuiteten.

Över ett briljant minimalistiskt beat viskrappas den fram. Det låter enkelt, men få saker är svårare än att viskrappa. Om ni inte tror mig så föreslår jag att ni lyssnar på remixen där bland annat Missy Elliot och Busta Rhymes misslyckas å det grövsta. Jag menar inte att Missy Elliot och Busta Rhymes inte har någon kåthet i kroppen, men ska man framstå som desperat så måste man ge sig hän något helt fullständigt för att det inte ska bli pinsamt. Man måste våga släppa fotfästet.

Ying Yang Twins vågar göra det. För dem handlar allt bara om att få uttrycka sina mest trängande känslor. Allt annat är oväsentligt. Resultatet är lysande.



För övrigt väntar jag på att någon akustisk gitarrmänniska ska ta sig an den här.

Fittklåda

I natt vaknade jag med en kliande fitta. Inte på det där retsamt sköna ge-mig-kuk-annars-dör-jag-sättet. Eller jo, så också. Men den känslan var helt klart underlägsen känslan av men-trä-på-en-kondom-gjord-av-sandpapper-först-och-knulla-mig-hårt-djupt-långsamt-och-länge-känslan.

Svampinfektion är så vidrigt. Men det är inte det värsta. Nej, det värsta är att den jävla skit som finns på apoteket tar ett antal dagar på sig för att få bort den. Hur kul är det att ha svampinfektion till typ söndag?

Nu har jag äntligen fått tag i min husläkare och har en tid där i eftermiddag. Och om hon inte skriver ut diflucan till mig kommer jag strypa hennes barn.

Helt seriöst tycker jag det är sjukt att man ska behöva boka tid hos läkare, gå och göra en undersökning och sen vara utlämnad till läkarens godtycke när man av erfarenhet redan vet exakt vad problemet är och exakt vad som hjälper bäst.

Sen kommer nästa grej. Jag och bfbf-kandidaten skulle setts igår, men jag ställde in eftersom jag inte var klar med min inlämningsgrej. Vi sa att vi skulle ses idag istället. Vad fan ska jag säga? Och hur?

"Hej. Du har gjort mig så kåt så mina trosor blev så våta att jag fick svampinfektion. Så du får nöja dig med avsugning och analsex."

Jag har aldrig berättat för någon kille att jag haft svampinfektion så jag vet inte hur killar uppfattar det. Mina fördomar om de flesta killar säger mig att reaktionen blir ungefär densamma som om jag skulle säga att jag har rabies eller ebola.