Don't call it a cumback

Nostalgi är skumma saker. Sexnostalgi är inget undantag. När jag drabbas av sexnostalgi och börjar drömma mig tillbaka till sexupplevelser jag har haft är det sällan de ögonblick som varit kvalitativt bäst som dyker upp på hjärnhinnan. Alla de gånger jag har fått ett långt pärlband av underbara orgasmer med en kille, i sängen, på kvällen, i traditionella sexställningar efter ett långt förspel och avslutat med ett långt efterspel är som raderade. De kommer aldrig fram. De fanns där en gång, men det är borta nu. De bleknar i skenet av den misslyckade trekanten på fyllan med han den där halvsnygge och hans fula kompis.

En av de mest underliga och misslyckade sexupplevelser jag varit med om inträffade för lite mer än två år sen och jag antar att jag skrivit om den i den här bloggen (eller min förra) då, men för nytillkomna eller dementa läsare så kommer en snabbresumé.

Det var jag och en kille och vi skulle ha sex. Det fanns en outtalad överenskommelse om att när jag sugit honom ett tag skulle han trä på en kondom och sen skulle vi knulla. I alla fall bröt han mot den överenskommelsen och sprutade i min mun. Det här innebar alltså inte bara ett brott mot den överenskommelsen utan även mot normen att man förvarnar innan man skjuter. Jag blev förbannad och spottade den salivblandade sperman rakt i hans ansikte och sen såg vi aldrig varandra mer.

Det kunde tagit slut där, men den där händelsen har förföljt mig sen dess. I min hjärna spelas en film upp, där jag spottar sperma, saliv och äckligt harkelslem rakt i hans ansikte, i hans ögon, in i hans gapande mun. Minst en halvliter spottar jag. Han ligger där och känner sig segerviss efter sitt sprut och så kommer jag och berövar honom segern och istället trycker ner honom längst ner, så långt han bara kan komma.

Det här är en sjuk sexfantasi, mest eftersom den är så orealistisk. Nu tänker jag inte bara på mängden kroppsvätskemix utan främst på situationen. Pratar man med främmande killar på internet så råkar man förr eller senare på killar som tänder på att bli förnedrade (och framför allt tänder på att berätta det för främmande människor). Så visst - möjliga måltavlor finns absolut.

Men hur kul är det att förnedra någon som vill bli förnedrad? Jag vill ju överraska. Det är typ som att knuffa någon i vattnet, prutta på någon, mula någon med snö - överraskningen är den stora grejen. Jag vill alltså hitta någon som inte vill bli förnedrad, men som jag vill förnedra. Och hur lätt är det? Nog för att jag kan se ner på många människor, men det är inte direkt så att jag tänker "shit, vilken jävla trångsint taxichaufför, jag skulle vilja ta hans sperma och spotta den i hans ansikte".

Egentligen tror jag bara det finns en typ av person som det skulle funka med. En översnäll pojkvän. En pojkvän som älskar mig över allt annat och som jag föraktar för att han inte har bättre smak än så. Honom skulle jag kunna göra så på. Vi skulle ligga där och gosa i soffan, jag skulle börja suga honom, han skulle göra sitt fulsöta cumface och när jag kryper upp över honom spottar jag honom i ansiktet precis när han är halvvägs till att uttala "jag älskar dig". Efteråt skäms jag, ljuger om att det bara kom över mig, att det har nåt att göra med min ångest, med min döda pappa, att det är fars dag och att jag inte hade en kniv vass nog att skära tungan av den jävla fittan framför mig i kön på Pressbyrån som beklagade sig över att "man måste köpa nåt till pappa, trots att det är en sån kommersialiserad dag".

Men i själva verket skakar jag av vällust.

Jag antar att det här är sånt som gör att jag inte är mogen för kärlek.