Vissa låtar sätter sig på hjärnan och vill inte försvinna. Man hatar dem. Föraktar dem. Förtalar dem. Tills de en dag likt en cancertumör har besegrat en. Det här är en sådan. Jag förstår självklart varför du inte gillar den. Smetig ibizamusik, slibbig refräng och smurfig förstaröst. Men så länge det bara är jag som också ser det episka, det totala och det översvallande i den så är jag bättre än du.
Inga jämförelser i övrigt, men när den manligare rösten klämmer till med andraversen på L'Amour Toujours känns det lika självutlämnande och genomärligt som när exempelvis Håkan Hellström gör det. Det handlar om att ge sig hän fullständigt och (fortfarande inga jämförelser i övrigt) känns det som modigare att göra det när det handlar om svennig ibizamusik än när det handlar om middle-of-the-road-"indie"-"pop".
(Det här är för övrigt den klart bästa versionen.)
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
Jag håller med dig men kan inte riktigt fatta varför. Din beskrivning av den är extremt träffande "Smetig ibizamusik, slibbig refräng och smurfig förstaröst" - och jag gillar det! Skumt!
SvaraRaderaEn annan sak: varför är det så att när en kille sjunger så känns det så jävla ärligt och självutlämnande. Jag håller med dig om det men varför är det så. Jag menar "Every day and every night, I always dream that you are by my side" är ju inte direkt nobelpris-nivå, det har snarare en smak av my little pony och hubba bubba
SvaraRaderaanonym: Men när det kommer till ärlighet och självutlämnande är det väl snarast ett tecken på realism att man uttrycker sig enkelt, närmast naivt. De starkaste känslorna är ju sällan de där komplexa utan de mer primitiva. Som att man hela tiden drömmer om att han/hon är vid ens sida...
SvaraRaderaSant, alla viktiga händelser/känslor i livet är klichéartade. Du har rätt som vanligt!
SvaraRaderaHälsningar
NAS (anonym ovan)
NAS: Kanske inte alla, men iaf väldigt många. Tittar jag på vad som påverkat mig starkast känslomässigt så är det ju klichégrejer som död pappa, fysiskt frånvarande pappa, emotionellt frånvarande mamma, förlorad kärlek, svek etc... Text book emotions liksom...
SvaraRadera