Eminem var i likhet med många av mina jämnåriga den första hiphopidolen. Det finns många bra saker med Eminem, men den kanske största faktorn till den ställning han hade inom hiphopen i början av 00-talet är hans tydlighet. Det spelar ingen roll hur avancerade rim han skapar - en 10-årig svensk tjej som är hyfsat bra på engelska har betydligt lättare att spontant (utan att plugga in texten) sjunga med i en Eminem-låt än en... säg Kent-låt.
"Kim" är det bästa han någonsin gjort och han rappar här mer inlevelsefullt än någonsin. Där andra rappare gör sitt yttersta för att vara på riktigt ägnar sig Eminem här åt hiphophistoriens kanske skickligaste rollprestation. Den sedvanliga eminemska humorn är bortslängd, det här är 100% allvar. Historien om hur Eminem efter att ha dödat Kims älskare (?) och dennes son, tvingar med henne i bilen, släpar ut henne i skogen och skär halsen av henne samtidigt som han säger "you were supposed to love me, now bleed bitch, bleed!" är fruktansvärt stark enbart som berättelse, men det fantastiska är hur Eminem hela tiden låter sina känslor uttryckas, både i text och tonfall. Trots att låten är bland det mest hatiska som någonsin har spelats in lyser det hela tiden igenom hur han egentligen älskar henne. Förmodligen har det där ständigt återkommande beteendet hos män att mörda sina kvinnor aldrig skildrats mer insiktsfullt och konstnärligt.
Att Kim skar upp sina handleder i ett (misslyckat) självmordsförsök efter att ha hört honom uppträda med den här låten
Donalds Dilemma (1947)
4 år sedan
Jag är glad att du är tillbaks.
SvaraRaderaOskar: Tack!
SvaraRaderaSkitbra ända tills refrängen kommer.
SvaraRaderaHur det kom sig att Eminem lät som ett band 13 åringar som spelar progressiv emo i källarvåningen i en lyxvilla på Lidingö får du blogga mer om.
Anonym: Absolut, kan hålla med. Refrängen är helt klart låtens svagaste del - versen är dock helt makalös.
SvaraRadera