057. Ontario - Ey Shuno

Om Eminem var den första hiphopartist jag började lyssna på så kom Fattaru som god tvåa. Deras bouncehiphop kändes fantastiskt rolig där och då och framför allt så var de så jävla snygga, i synnerhet Stuffe. När jag ser hans ansikte och hör hans röst blir jag med ens 11 år, översminkad och med fingrarna innanför stringtrosorna.

Sen dess har de med jämna mellanrum spottat ur sig fantastiska låtar som Snubbar Vet Inte och 100:-. Men framför allt har de inte bara lyckats hänga med i utvecklingen utan dominera den. Det som framför allt hänt med bra svensk hiphop de senaste åren är att den har influerats av electro och techno. Fattaru-Mackans Basutbudet, Mina Hundar-gästen Henok Achido, Fjärde Världen-Toms Max Peezay-grejer har alla framstått som riktigt bra saker, men allt det där bleknade i skenet av Ey Shuno.

Ontario är Fattaru-Stuffe och Stefan Gräslund (som gjorde Veronica Maggios första (och sämre) skiva). På Ey Shuno hittar de ett sound som är så makalöst storslaget och techigt men samtidigt perfekt för Stuffes röst och rapstil. Hans text är nog den bästa reminisce-text som gjorts på svenska och när refrängen blommar ut går det inte att låta bli att öppna fönstret, sträcka ut armarna och bara le ut mot vintersolen.

Jag gjorde den här listan när Ey Shuno var förhållandevis ny och det kändes lite som ett risktagande att slänga in den eftersom man aldrig vet hur en låt känns när man fått lite distans till den. Jag vet fortfarande inte hur det känns med Ey Shuno eftersom jag fortfarande lyssnar på den dagligen. Vad jag däremot vet är att jag har satt den alldeles för långt ner på listan eftersom det är 2009 års klart bästa låt.