Det finns ingenting vackrare än naiva, långsamma plingplongmelodier. Extrawelt såg potentialen i det som Minilogue gömt halvvägs in i sitt original och la in det i början. Resultatet är ett intro som lätt är ett av 00-talets 3-4 bästa. Det skapar en sugande känsla som sedan fångas upp perfekt av det suggestiva minimalistiska beatet vilket sakta stegras i intensitet för att efter ett hetsigt distande åter få sällskap av plingplongmelodin.
Jag antar att jag är ytterst präglad av den briljanta National Geographic-videon som någon parat ihop med låten på youtube, men Extrawelts remix av The Leopard väcker känslan av sökande efter trygghet hos mig. Det är en låt som kan få mig att gråta när jag ligger ensam hemma i en mörk lägenhet, men samtidigt börjar jag i regel skratta mitt bland alla tårarna - skratta för att det är så förtvivlat vackert.
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
sv: tråkigt du finner min blogg tråkig, men man kan inte gilla allt här i världen, right?
SvaraRaderaInanna plz blogga. Im addicted.
SvaraRaderaI need it like drugs.
anonym: Säljarens marknad... :)
SvaraRaderaStämningsfullt. 3 eller 4. Jag är visserligen väldigt förtjust i kattdjur, men om jag bara lyssnar och inte tittar så är det nog ändå "bara" en stark trea. Var är poprefrängen? ;)
SvaraRaderaMen snälla... det här är ju så förtvivlat vackert. Fuck you and your poprefränger.
SvaraRaderaotroligt bra matchning med videon.
SvaraRaderaJK++: Visst är det...
SvaraRadera