032. Alan Braxe & Kris Menace - Lumberjack (Distorted Silence Bootleg)

Under några år i mitten av 00-talet var ett gäng fransmän med Kris Menace i spetsen lika fantastiska som Swedish House Mafia blev sedermera. Det här är den näst bästa låten från kollektivet.

Skakad och rörd

Jag blir sällan mållös. Jag brukar kunna vara cool i de flesta situationer. Men när jag loggade in på msn förut så blev jag alldeles skakig. Sju nya som addat mig. Godkänna, godkänna, godkänna, godkänna, PANG.

Jag bara satt där och stirrade. Hur sjukt var det inte? Sen tittade jag på de senaste kommentarerna i min blogg.

Nu kan jag inte sluta le, även om jag skakar och rodnar samtidigt.

033. Burial - Archangel (Boy 8-Bit Remix)

Dubstep var naturligtvis mycket bättre i teorin än i praktiken. Så när Boy 8-Bit tog det bästa genren hade att erbjuda och la till oldschoolrytmer så blev det fantastiskt.

034. Alexander Kowalski - Speaker Attack

Sätt på dig hörlurarna. Dra upp volymen till max. Dansar du inte när basen kommer är du förmodligen autistisk.

035. Fat Joe - Gangsta

En oerhört tung låt om det sociala arvet.

036. Lindstrøm - I Feel Space (Någon sorts youtube-mashup)

Originalet är fantastiskt och förtjänar naturligtvis en plats på egen hand på den här listan. Men när den paras med en 60-talsdokumentär om Apollo 8 blir det tidlöst. När astronauterna plötsligt börjar läsa de första raderna ur Bibeln blir det gudomligt bra.

037. Felix Da Housecat - Madame Hollywood (Tiga Remix)

Originalet hade Miss Kittin vid mikrofonen och hur mycket jag än älskar henne går det inte att komma ifrån att ingen - absolut INGEN - kan låta lika lyxigt dekadent som 00-talets snyggaste kille. En av Tigas bästa låtar. Trots detta skulle jag vilja höra en Lady GaGa-cover.

038. Justice vs Simian - Never Be Alone / We Are Your Friends

För alla gånger som jag skrikit fram den här låten på fyllan.

039. Nas - Made You Look

Stenhård New York-banger av en kille som efter några slöa år plötsligt behövde återta titeln som herre på täppan. Med "Ether" och den här gjorde han det. När skivnålen plötsligt stannar och Nas kör de sista raderna a capella får jag gåshud.

040. Metro Area - Orange Alert (The DFA Remix)

Metro Areas musik är så fruktansvärt organisk för att vara house. I kombination med The DFAs hi-hat-orgie blir det ren magi.

041. The Embassy - Some Indulgence

Eller den här.

042. Boat Club - Memories

Det var nåt år där alla började prata göteborgsduos och balearica. Jag brydde mig inte så mycket om det, men jag hoppas att det var den här de pratade om.

043. Lindstrøm & Prins Thomas - Sykkelsesong

Dessa norrmän. Fantastiska på varsitt håll men (som här) även fantastiska tillsammans.

Unfucked For Life

Varifrån kommer idén om att man inte ska ha sex på första dejten utan istället vänta och bygga upp spänning? Den personen måste varit en jävla idiot och framför allt måste alla idioter som tagit till sig den idén varit ännu jävligare idioter.

Inse att sex har ett egenvärde. Inse att bra sex inte behöver uppbyggande spänning för att bli bra. Det enda en uppbyggande spänning kan göra är att få en att tro att dålig sex är ok sex.

En restauranganalogi: Du sitter på en restaurang, men varje gång servitrisen kommer förbi för att räcka över menyn viftar du bort henne. Du vill inte förstöra spänningen. Efter tre timmars isvatten lämnar du lite dricks och går därifrån. Det hela upprepas nästa kväll. Tredje kvällen tittar du på menyn, men lämnar sedan tillbaka den utan att beställa. Du vill fantisera lite om hur rätterna kan smaka. Fjärde kvällen beställer du, men det dröjer till den femte kvällen innan du får maten. Naturligtvis smakar det fantastiskt. Frågan är - smakar det gott för att det är gott eller för att du är helt galet hungrig eftersom du inte ätit något på fyra dagar?

Själv vill jag beställa det jag är sugen på, få det så snabbt som möjligt så jag kan njuta av det. Dagligen.

(Ja, han åkte hem till sig och jag åkte hem till mig efter dejten... suck)

Nothing tastes as good as skinny feels

Varför är Kate Moss motto kontroversiellt? Det handlar om prioritering.

044. Andreas Tilliander - Skatterspot

Jag hade hört en massa av Andreas Tilliander och gillat en del. Så kom EP-n "Dutty & Digital" med fyra helt makalöst bra exempel på elektronisk dub. Den bästa låten där var Skatterspot. Hörlursmusik när den är som finast.

045. Bodi Bill - Be Home Before Dinner

Blipblop när det är som bäst.

046. Eminem - Kim

Eminem var i likhet med många av mina jämnåriga den första hiphopidolen. Det finns många bra saker med Eminem, men den kanske största faktorn till den ställning han hade inom hiphopen i början av 00-talet är hans tydlighet. Det spelar ingen roll hur avancerade rim han skapar - en 10-årig svensk tjej som är hyfsat bra på engelska har betydligt lättare att spontant (utan att plugga in texten) sjunga med i en Eminem-låt än en... säg Kent-låt.

"Kim" är det bästa han någonsin gjort och han rappar här mer inlevelsefullt än någonsin. Där andra rappare gör sitt yttersta för att vara på riktigt ägnar sig Eminem här åt hiphophistoriens kanske skickligaste rollprestation. Den sedvanliga eminemska humorn är bortslängd, det här är 100% allvar. Historien om hur Eminem efter att ha dödat Kims älskare (?) och dennes son, tvingar med henne i bilen, släpar ut henne i skogen och skär halsen av henne samtidigt som han säger "you were supposed to love me, now bleed bitch, bleed!" är fruktansvärt stark enbart som berättelse, men det fantastiska är hur Eminem hela tiden låter sina känslor uttryckas, både i text och tonfall. Trots att låten är bland det mest hatiska som någonsin har spelats in lyser det hela tiden igenom hur han egentligen älskar henne. Förmodligen har det där ständigt återkommande beteendet hos män att mörda sina kvinnor aldrig skildrats mer insiktsfullt och konstnärligt.

Att Kim skar upp sina handleder i ett (misslyckat) självmordsförsök efter att ha hört honom uppträda med den här låten

047. Boards Of Canada - 1969

Hösten 2003 hade jag mitt första riktiga förhållande. Fokus när vi sågs var på sex. Vi låg med varandra, minst en gång - ofta två och ibland tre gånger från det att jag kom till honom efter skolan till dess att jag åkte hem till mamma på kvällen. Visst hände det att vi gjorde annat också, men det var mest som ackompanjemang till sexet eller som pausunderhållning. Han slickade mig när jag spelade försökte plugga till ett prov och flera gånger knullade vi samtidigt som vi spelade tv-spel. Det gav det hela en oanad dimension - inte nog med att man behövde se upp för gröna skal, när som helst kunde kuken glida ur mig eller stöta så hårt att jag tappade balansen. Ändå vann jag nästan alltid.

Men mest av allt pratade han. Även om jag älskade att ha sex med honom så älskade jag allra mest att leka med hans kuk medan han pratade. Det är möjligt att han uppfattade det som att vi hade ett samtal, en dialog, men jag var hans åhörare, hans publik. Ämnena kretsade i regel kring elektronisk musik, konspirationsteorier, satanism, droger, politik, religion och japanska tv-spel. Såhär i efterhand kan det kanske ligga nära till hands att avfärda honom som en typisk flummare, men det var något med hans röst och hans sätt att prata som inte gick att avfärda. Han hade en brinnande intensitet och övertygelse, samtidigt som han verkade fullständigt avslappnad. Än idag har jag inte stött på någon som kunnat prata så.

Ett av hans favoritämnen var Boards of Canadas skiva 66 minuter och 6 sekunder långa mästerverk "Geogaddi". Det är en skiva som visserligen funkade ypperligt att bara ligga och mysa till, men den är även perfekt att basera knarkiga teorier om samhället och världen på. Geogaddi tigger om tolkningar, det är en skiva där varenda låt är en ofullständig sats, en skiva som känns som en tredimensionell bild man inte kan se eftersom ens ögon inte är förberedda för det.

Sen plötsligt faller allt på plats.

"1969" är ett av de bästa spåren på skivan. Fram tills för något år sedan var jag hyfsat övertygad om att texten lydde något i stil med "Up and down and far away, shit, I mean, she's incredible, baby" och tolkade hans ständiga spelande av låten som hans sätt att uttrycka sin kärlek till mig - att det var jag som tog honom upp och ner och långt bort, att det var jag som var incredible. Men "1969" är inte bara sin text. Det handlar om vad man idag skulle kunna kalla klassisk Boards of Canada - släpiga hiphopiga rytmer, psykedeliska tonföljder och den där förtrollande känslan som de åstadkommit så många många gånger.



Det var inte förrän många år senare som jag efter en googling insåg att texten lydde "Although not a follower of [hseroK divaD], she's a devoted Branch Davidian", vilket förklarar varför han envisades med att prata om Waco och FBI istället för att kyssas.

048. Miss Kittin - Happy Violentine

Emovågen var utan tvekan en av de starkaste trenderna under 00-talet. Tyvärr ledde det till att de kanske intressantaste känslorna ockuperades av fruktansvärt intetsägande artister.

Ett undantag var electroclashgudinnan Miss Kittin. Gång på gång levererade hon fruktansvärt vackra emotexter, oftast i samarbete med mästare som Hacker och Golden Boy. Till skillnad från alla andra (förutom Tiga) som kom fram i electroclashvågen lyckades hon ändå nästan alltid låta fullständigt allvarlig och uppriktig där andra föll på ironitrappsteget. "Happy Violentine" är inte hennes bästa låt, men kanske hennes vackraste. Förut föredrog jag Michael Mayer-remixen, men nu är det nog den här som är favoriten.

049. Terror Squad feat. Fat Joe & Remy Martin - Lean Back .... eller Fat Joe feat. Eminem, Lil Jon & Mase - Lean Back (Remix)

Det finns kanske bättre rappare, men frågan är om någon rappare på 00-talet figurerat på lika många fantastiska låtar som Fat Joe. Jag kan inte bestämma mig för om originalet eller remixen är bäst så båda får vara med.

Lean Back


Lean Back (Remix)

En god människa

Inanna säger:
vad är det för människor du är assistent åt då?

Preston Bendtner säger:
det är en kille i 35års-åldern som är odiagnostiserad. Han har kramper ungefär, men han är "normal i huvudet" på pappret. Vet dock inte om jag håller med om det.

Inanna säger:
haha
berätta mer

Preston Bendtner säger:
Det är han och hans sambo, som är cp-skadad men förvisso sköter sig själv. Men de har levt i någon slags asocial bubbla de senaste åren, så deras närmsta vänner är väl just assistenterna.
Höjdpunkten på deras lördagar är farsta centrum och fläskkarré. Om ändå livet vore så simpelt för en annan.

Inanna säger:
hahahaha...
han är normal i huvudet och ihop med en cp-skadad... shit vilken humor

Preston Bendtner säger:
Ja, de "kompletterar" väl varandra på det planet.
Helan och halvan - Den rullstolsbundna varianten.
Shit. Jag är verkligen hemsk.

Inanna säger:
har de sex?

Preston Bendtner säger:
Har inte vågat spekulera.

Inanna säger:
tänk när de får barn

Preston Bendtner säger:
Tror inte att det skulle fungera särskilt bra.

Inanna säger:
jag vet att det gör mig till en ond människa, men jag tycker cp-skadade är så vidriga

Preston Bendtner säger:
Motivera.
(jag dömer ingen. Im just in it because of the cash)

Inanna säger:
alltså, bara rent estetiskt...
jag blir äcklad

Preston Bendtner säger:
PK-kill.
Uppskattas.

Inanna säger:
sen är det rätt vidrigt med människor som inte fungerar själva överhuvudtaget... typ väldigt gamla, väldigt små barn och gravt handikappade
men men... that's just me

Preston Bendtner säger:
Alla har väl olika syn på saker, och det är en himla tur.

Inanna säger:
fast det hade väl varit bättre om alla hade samma snälla fina syn

Preston Bendtner säger:
Nej, för då hade världen varit idiotisk och sarkasm och ironi skulle varit förbjudet.

Inanna säger:
så med andra ord gör jag världen en tjänst genom att bli äcklad av cp-skadade?
jag drar mitt strå till stacken för att bygga en finare värld

Preston Bendtner säger:
absolut. Det krävs en viss balans.
Hur utvecklande skulle det vara om alla bara gick runt som snälla kossor, och bara "ÅH VAD FINT ALLTING ÄR". Du skulle i princip aldrig få mothugg i konversationer, utan alla skulle hålla med och vara i princip hjärntvättade. Och får man inte mothugg, då utvecklar man varesig sina verbala skills eller sig själv som människa.

Inanna säger:
tack... you made my day...

050. Aril Brikha - Berghain

Jag har sagt det tusen gånger förut så jag säger det igen. Aril Brikhas formula är den bästa. Det här är en av hans absolut bästa låtar. Fantastisk i alla sammanhang.

051. Dennis Ferrer & Jerome Sydenham - Sandcastles (Mark Knight & Martijn Ten Velden Remix)

Sommaren 2005. Jag är på stranden på Koh Pha-Ngan och den här bara stegrar och stegrar. Plötsligt är killen som dissade mig för att jag var för ung bortglömd. Allt är bara bra.

052. Mario Winans feat. Diddy - I Don't Wanna Know

053. Uffie - Pop The Glock

Crunk and grime that's my bloodline...

Don't call it a cumback

Nostalgi är skumma saker. Sexnostalgi är inget undantag. När jag drabbas av sexnostalgi och börjar drömma mig tillbaka till sexupplevelser jag har haft är det sällan de ögonblick som varit kvalitativt bäst som dyker upp på hjärnhinnan. Alla de gånger jag har fått ett långt pärlband av underbara orgasmer med en kille, i sängen, på kvällen, i traditionella sexställningar efter ett långt förspel och avslutat med ett långt efterspel är som raderade. De kommer aldrig fram. De fanns där en gång, men det är borta nu. De bleknar i skenet av den misslyckade trekanten på fyllan med han den där halvsnygge och hans fula kompis.

En av de mest underliga och misslyckade sexupplevelser jag varit med om inträffade för lite mer än två år sen och jag antar att jag skrivit om den i den här bloggen (eller min förra) då, men för nytillkomna eller dementa läsare så kommer en snabbresumé.

Det var jag och en kille och vi skulle ha sex. Det fanns en outtalad överenskommelse om att när jag sugit honom ett tag skulle han trä på en kondom och sen skulle vi knulla. I alla fall bröt han mot den överenskommelsen och sprutade i min mun. Det här innebar alltså inte bara ett brott mot den överenskommelsen utan även mot normen att man förvarnar innan man skjuter. Jag blev förbannad och spottade den salivblandade sperman rakt i hans ansikte och sen såg vi aldrig varandra mer.

Det kunde tagit slut där, men den där händelsen har förföljt mig sen dess. I min hjärna spelas en film upp, där jag spottar sperma, saliv och äckligt harkelslem rakt i hans ansikte, i hans ögon, in i hans gapande mun. Minst en halvliter spottar jag. Han ligger där och känner sig segerviss efter sitt sprut och så kommer jag och berövar honom segern och istället trycker ner honom längst ner, så långt han bara kan komma.

Det här är en sjuk sexfantasi, mest eftersom den är så orealistisk. Nu tänker jag inte bara på mängden kroppsvätskemix utan främst på situationen. Pratar man med främmande killar på internet så råkar man förr eller senare på killar som tänder på att bli förnedrade (och framför allt tänder på att berätta det för främmande människor). Så visst - möjliga måltavlor finns absolut.

Men hur kul är det att förnedra någon som vill bli förnedrad? Jag vill ju överraska. Det är typ som att knuffa någon i vattnet, prutta på någon, mula någon med snö - överraskningen är den stora grejen. Jag vill alltså hitta någon som inte vill bli förnedrad, men som jag vill förnedra. Och hur lätt är det? Nog för att jag kan se ner på många människor, men det är inte direkt så att jag tänker "shit, vilken jävla trångsint taxichaufför, jag skulle vilja ta hans sperma och spotta den i hans ansikte".

Egentligen tror jag bara det finns en typ av person som det skulle funka med. En översnäll pojkvän. En pojkvän som älskar mig över allt annat och som jag föraktar för att han inte har bättre smak än så. Honom skulle jag kunna göra så på. Vi skulle ligga där och gosa i soffan, jag skulle börja suga honom, han skulle göra sitt fulsöta cumface och när jag kryper upp över honom spottar jag honom i ansiktet precis när han är halvvägs till att uttala "jag älskar dig". Efteråt skäms jag, ljuger om att det bara kom över mig, att det har nåt att göra med min ångest, med min döda pappa, att det är fars dag och att jag inte hade en kniv vass nog att skära tungan av den jävla fittan framför mig i kön på Pressbyrån som beklagade sig över att "man måste köpa nåt till pappa, trots att det är en sån kommersialiserad dag".

Men i själva verket skakar jag av vällust.

Jag antar att det här är sånt som gör att jag inte är mogen för kärlek.

054. Aaliyah feat. Timbaland - Try Again

Timbalands bästa låt. Aaliyahs bästa låt. Den bästa dansanta r'n'b-låten någonsin.

055. Armand Van Helden - I Want Your Soul

Även om jag stundtals fascineras av riktigt komplex musik så finns det ju ingenting som är bättre än en riktigt klockren hook som knockar en direkt, trots att man vet att det är så smörigt och sell-out och att det är en låt som använder varenda fult knep som någonsin använts. Armand van Helden har gjort ett par såna låtar och det här är hans bästa låt. Att hela videon sen ser ut att vara hämtad från inledningen av Fresh Prince i Bel-Air är bara en bonus.

056. Minilogue - The Leopard (Extrawelt Remix)

Det finns ingenting vackrare än naiva, långsamma plingplongmelodier. Extrawelt såg potentialen i det som Minilogue gömt halvvägs in i sitt original och la in det i början. Resultatet är ett intro som lätt är ett av 00-talets 3-4 bästa. Det skapar en sugande känsla som sedan fångas upp perfekt av det suggestiva minimalistiska beatet vilket sakta stegras i intensitet för att efter ett hetsigt distande åter få sällskap av plingplongmelodin.

Jag antar att jag är ytterst präglad av den briljanta National Geographic-videon som någon parat ihop med låten på youtube, men Extrawelts remix av The Leopard väcker känslan av sökande efter trygghet hos mig. Det är en låt som kan få mig att gråta när jag ligger ensam hemma i en mörk lägenhet, men samtidigt börjar jag i regel skratta mitt bland alla tårarna - skratta för att det är så förtvivlat vackert.

057. Ontario - Ey Shuno

Om Eminem var den första hiphopartist jag började lyssna på så kom Fattaru som god tvåa. Deras bouncehiphop kändes fantastiskt rolig där och då och framför allt så var de så jävla snygga, i synnerhet Stuffe. När jag ser hans ansikte och hör hans röst blir jag med ens 11 år, översminkad och med fingrarna innanför stringtrosorna.

Sen dess har de med jämna mellanrum spottat ur sig fantastiska låtar som Snubbar Vet Inte och 100:-. Men framför allt har de inte bara lyckats hänga med i utvecklingen utan dominera den. Det som framför allt hänt med bra svensk hiphop de senaste åren är att den har influerats av electro och techno. Fattaru-Mackans Basutbudet, Mina Hundar-gästen Henok Achido, Fjärde Världen-Toms Max Peezay-grejer har alla framstått som riktigt bra saker, men allt det där bleknade i skenet av Ey Shuno.

Ontario är Fattaru-Stuffe och Stefan Gräslund (som gjorde Veronica Maggios första (och sämre) skiva). På Ey Shuno hittar de ett sound som är så makalöst storslaget och techigt men samtidigt perfekt för Stuffes röst och rapstil. Hans text är nog den bästa reminisce-text som gjorts på svenska och när refrängen blommar ut går det inte att låta bli att öppna fönstret, sträcka ut armarna och bara le ut mot vintersolen.

Jag gjorde den här listan när Ey Shuno var förhållandevis ny och det kändes lite som ett risktagande att slänga in den eftersom man aldrig vet hur en låt känns när man fått lite distans till den. Jag vet fortfarande inte hur det känns med Ey Shuno eftersom jag fortfarande lyssnar på den dagligen. Vad jag däremot vet är att jag har satt den alldeles för långt ner på listan eftersom det är 2009 års klart bästa låt.

Yeah, toss my salad... pretend it's chocolate

För några dagar sedan läste jag det senaste numret av Nöjesguiden där Parisa var "veckans medarbetare". På frågan "Vad är bra med bloggarna du själv läser?" svarade hon:

De är skrivna med humor och självdistans. De vågar gå över gränsen, provocerar inte (enbart) för att de vill ha negativ publicitet utan för att bryta mot svennebanan-konventioner. Få saker är så roligt som att uppröra.

I sin blogg skriver hon sen så här:

Jag är en av medarbetarna i nya numret av Nöjesguiden, som sagt.
Under en, om jag får säga det själv, fantastisk bild föreställandes mig själv berättar jag lite om vad som gör en bra blogg och varför jag följer de bloggar jag inte kan leva utan.
Som en av Sveriges främsta bloggerskor i sin genre (med betoning på SIN eftersom jag är helt ensam i den) har jag rätten att berätta det.
Jag är ganska trött på collage med vilken kavaj man ska ha i höst och diffusa kärlekstexter. De bloggar jag oftast läser:
Alla här på Nöjesguiden. Brukar trycka på knappen "Bloggar" istället för att läsa varje blogg separat.
- Inanna. Skriver ärligt, insiktsfullt, brutalt och roligt om musik, sex, sitt liv och omvärlden. Följde bloggen för ett par år sedan och nu har hon börjat igen. Mycket nöje.
Hanna Fridén, Signe Siemsen, Farzad och Ramin, Viktor Barth-Kron och Calle.

Strax efter att jag hade läst det dök det upp ett mail från en för mig okänd läsare:

hallå inanna.
säger man förresten "hallå" till någon man aldrig hälsat på förr? hej?
eftersom jag inte har något inläggsspecifikt att komma med för stunden skriver jag såhär.
fy fan vad din blogg är befriande att läsa, vet du det?
så långt från det stereotypa ytliga eller präktiga som antingen präglar "monsterbloggarna" eller de mer skitnödigt pretentiösa a la hadley-kamptz & co man kan komma. ändå är du knivskarp i analyser, bedömningar och sågningar. samtidigt mänsklig i brister och tillkortakommanden. mänsklig i lust och tankeverkstad också för den delen.
skulle väl tro att vi ligger ganska långt ifrån varandra, i skrivstil åtminstone, men det hindrar inte att jag uppskattar att läsa din blogg. det går liksom inte att förutse vad som komma skall och jag gillar det skarpt. fortsätt bara skriv. du är bra som fan.
well, enough med hyllningskörer.
må så väl det går i helvetesnovember!

If you excuse me så måste jag ta och torka mitt salivklibbiga rövhål.

Det nya hakkorset

Oskar sa...
Jag gillar Anton....nej det gör jag inte. Jag gillar att han så rakt upp och ner är så otroligt osvenskt svensk. Han är svensk på ett osvenskt sätt... Ingen får enligt jantelagen göra en hemsidan, video klipp etc på sättet han gör. Det kliar i våra fingrar att slå ner hårt på det han gör. Hånet ligger så nära till hands och nånstans har han förtjänat det. Det finns något godhjärtat onskefullt i Anton.

En del av mig gillar Anton för att han så fullt ut med sån 110% känsla beter sig som en tvätt äkta PK idiot. För mig är du och Anton samma generation men totala motsatser. Kanske har jag fel om det men jag tror Anton kommer göra den svenska politiken betydligt mer intressant.

Per sa...
Tack Oskar för det inlägget. Jag har haft ngn liknande känsla men inte kunnat klä det i ord. Lika mycket som jag läser Inannas inlägg med ett glatt hånleende så sympatiserar jag med att han så fullt ut vågar bete sig så PK att man spyr. Det finns ngn kvalitet i det.

Samtidigt erkänner jag att jag glatt har skickat runt länkar till hans youtube-klipp till alla mina vänner så det kan vara att jag är glad för att han mest förgyller min vardag.

Det jag är mest intresserad av är hur han uppträder bakom lyckta dörrar. Skulle ge vad som helst för att se om han surfar våldsporr eller om det är runk till Victorias Secret katalog med efterföljande 20 ave maria....Det måste ju finnas en ventil NÅGON stans även hos herr Abele.

Mitt svar:

Det som gör det så väldigt viktigt att slå ner på Anton Abele nu (och fortsätta sparka när han ligger) är att annars kommer han resa sig. Jag har inga som helst tvivel om att den äldre generationen moderater tänker "vilken fin och bra grabb som har sånt civilkurage och vågar sticka ut hakan och inte är sådär feg som alla andra." Om 15-20 år sitter han där på en ministerpost. Och vi andra kommer bara sitta där på vårt lokala hak, med tappad haka och stirra på varandra och undra vad som egentligen hände. Just nu är han bara en risig konstnär på Wiens gator. Om 25 år är det din son eller dotter som hamnar i ett omprogrammeringsläger i den politiska korrekthetens namn, styrt av idioter som kunde ha mobbats ihjäl men som fick leva.

Så gör din plikt. Haka på trenden, sparka på Anton, korsfäst honom. Låt ordet hakkors få en ny innebörd.

058. Björk - Hidden Place

Ibland undrar jag hur det kommer sig att inte fler människor hyllar Björk. För mig är hon världens bästa artist och hon har alltid varit det. Till skillnad från de flesta andra 90-talsikoner så har hon alltid funnits vid min sida. Jag var som treåring tokfascinerad av videon till Human Behavior och dansade både framför tv-n och stereon till den och alla de andra låtarna på Debut. Äldre människor i min omgivning tyckte det här var väldigt roligt och stöttade mig i min fascination för Björk. Räck upp handen alla som fick skivan "The Best Mixes from the Album Debut for All the People Who Don't Buy White Labels" i julklapp när ni var fyra år? Nåja, jag insåg inte storheten i Black Dog-remixerna då, det skulle dröja några år. Däremot tror jag aldrig jag har fått en bättre födelsedagspresent än Post som dök upp på frukostbrickan tillsammans med tårtbiten och saftglaset på min femårsdag. Förmodligen världens bästa skiva.

Björk har med andra ord alltid varit där. Hon har aldrig svikit mig och jag har aldrig svikit henne.

Hidden Place kom 2001 och prickade med inte många veckors marginal in exakt när jag började onanera. Alla tankar på att det skulle vara skamligt eller fel försvann så fort Björks magiska ord.

Now I have
Been slightly shy
And I can smell a pinch of hope
To almost have allowed once fingers
To stroke
The fingers I was given to touch with
But careful, careful
There lies my passion, hidden
There lies my love
I'll hide it under a blanket
Lull it to sleep

Hidden Place är en låt fylld av den där magin som bara Björk kan skapa. Hennes minimalistiska elektroniska landskap är alltid vackrast av allas. Det är egentligen rätt talande att Hidden Place ligger så högt som på 58:e plats av alla 00-talets låtar, trots att det inte är hennes bästa låt på 00-talet, eller ens en av hennes tio bästa låtar någonsin. Trots det är det en fantastisk låt. Så bra är Björk.

Bjork - Hidden Place- Watch more Music Videos at Vodpod.

Björks tio bästa låtar (inga remixer inräknade):
1) Hyperballad
2) Bachelorette
3) Isobel
4) All Is Full Of Love
5) Enjoy
6) Violently Happy
7) Army Of Me
8) Jóga
9) I Miss You
10) Hunter

059. Yelle - A Cause Des Garçons (Tepr Remix)

Tecktonik blev väl aldrig mer än en Fredrik Strage-artikel i DN i Sverige. Själv föredrar jag jumpstyle om man nu ska dansa lite mer extrovert. Dock går det inte att förneka att man varken kan stå stilla eller ens nöja sig med att dansa lite white mans overbite när man hör Tepr-remixen på A Cause Des Garçons. Man måste försöka sig på tecktonik även om resultatet blir dansmotsvarigheten till att sjunga i duschen. En av 00-talets absolut bästa danslåtar helt klart.

Länk till låten finns HÄR.

060. !!! - Me & Giuliani Down By The School Yard (A True Story)

Bono och U2 brukar vara ett bra riktmärke om man vill veta om man är ute på fel spår. Tycker man som Bono gör är man fel ute. Och om musiken låter som U2 är man definitivt fel ute.

Sen finns det undantag, åtminstone från den sista regeln. Det stora undantaget är naturligtvis DJ Shadows Lost & Found som byggde på trummorna från Sunday Bloody Sunday. Det något mindre undantaget är det faktum att hur bra den än är så kan jag inte förneka släktskapet mellan gitarren i Pride (In The Name Of Love) och gitarren i Me And Giuliani Down By The School Yard (A True Story).

Om combon The DFA och The Rapture var de som breakade det tidiga 00-talets punkfunkrevival och Franz Ferdinand var de som cashade in på det så var det !!! som fulländade soundet. På Me And Giuliani Down By The School Yard (A True Story) finns allt som gjorde The Rapture fantastiska minus det som gjorde dem jobbiga. Det här är en låt som för mig är så mycket New York att jag spontant går upp i brygga när jag hör den.

Livet enligt Anton Abele (Inanna Remix)

Bara lite kommentarer till en äckelframkallande intervju i Stockholm City. Fetstilt = intervjufrågor, kursivt = Antons svar, normal text = mina kommentarer.

1) Vad är sann lycka?
För mig är sann lycka att är att se glädje hos någon du hjälpt. Och att våga göra något som ingen annan vågade göra.

Seriöst. Vad är det för jävla kolonialistisk människosyn? "Att se glädje hos någon du hjälpt". Hur sjukt är inte det. Förtydligande = Anton vill inte att människor ska klara sig själva utan att de ska vara beroende av hans hjälp. Och nästa grej - "våga göra något som ingen annan vågade göra" - vad menar han med det? Jag kan inte tolka det som annat än att handlingars egentliga resultat är oviktigt för Anton, det viktiga är att han sticker ut. Snälla Anton. Kom med ut på min balkong. Jag tänker inte hoppa, ingen av mina vänner hoppar heller. Vågar du?

2) Vilken är din största rädsla?
Att bli allvarligt sjuk och inte längre få möjlighet och tid att uträtta det jag hade velat göra under mitt liv.

Fler facebookgrupper eller? Fler youtubefilmer?

3) Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
Tidsoptimismen som ibland gör att jag inte hinner med det jag planerat.

Snälla Anton. Du har hunnit bli en virrig gammal stofil utan verklighetsförankring innan du fyllt 18 år. Du hinner nog med allt.

4) Vilken egenskap föraktar du mest hos andra?
Egoism. Dessutom är det en egenskap som ökar hos allt fler.

Oj. Eftersom jag själv ser mig som egoist så föraktar du alltså mig? (Eller ok, du är nog så fin att du inte föraktar människor, bara deras egenskaper). Men vad baserar du slutsatsen att egoismen "ökar hos allt fler" på? Vilken undersökning? Personligen har jag fruktansvärt svårt för alla former av personliga hypoteser om förändringar (alltid till det värre) beträffande mänskligt beteende.

5) Vilken levande person beundrar du mest?
En person inom politiken som jag beundrar är Barack Obama - han gjorde det många ansåg vara omöjligt och vågar samtidigt stå upp mot orättvisor.

Seriöst - vilka orättvisor "vågar" han stå upp mot? Att han står upp handlar ju om att han har hela den politiskt korrekta västvärldens samlade tungor i stjärtrosen.

6) Hur känner du dig just nu?
Nu har Moderaternas provval till riksdagen precis inletts. Två månader av intenstivt kampanjande har passerat och det känns.

Jeeeesus. Om Anton hamnar på valbar plats i Riksdagsvalet så kommer Moderaterna hamna i den ökande gruppen av partier jag inte kan tänka mig att rösta på (V, C, KD, SD).

7) Vilken är den mest överskattade goda egenskapen?
Många ser mig som en person som alltid är positiv och glad. Det är kanske inte alltid är så.

??? "Den mest", inte "din mest". Suck.

8) Vad ogillar du mest med ditt utseende?
Haha, min haka må vara tydlig men samtidigt är det en del av min personlighet och karaktär.

Ja, i kombination med din fiskmun och din stirriga blick så ger den dig onekligen karaktär.

9) Vilka kvaliteter uppskattar du mest hos män?
Mod, ärlighet och styrkan att vara rak.

10) Vilka kvaliteter uppskattar du mest hos kvinnor?
Ärlighet, mod, tolerans och omtanke.

Seriöst: Män = styrkan att vara rak. Kvinnor = tolerans och omtanke. Nej, usch. Ta bort.

11) Vilka ord eller uttryck använder du för ofta?
Jag försöker se på livet så positivt som möjligt. Med en positiv syn på livet kommer också positiva ord. Därmed är jag medveten om att vissa av mina uttryck ibland kan vara lite väl förskönade.

Sorry, my bad... jag läste "förkönande" först. Typ som i dina svar till fråga 9 och 10. Men men... kul att du är positiv.

12) Vem eller vad är ditt livs kärlek?
Jag väntar fortfarande på henne.

Är jag ensam om att tro att Anton kommer gifta sig med första bästa tjej som tungar hans pung?

13) Om du kunde förändra en sak med dig själv, vad skulle det vara?
Mer lyhörd och ödmjuk i min framtoning.

Jag skulle nog tipsa dig om att slappna av lite och framför allt skaffa dig lite distans till dig själv. Lite ironi rentav.

14) Vilken är din största bedrift?
Att som femtonåring lyckas samla tiotusentals människor i en gemensam protestaktion och folkrörelse mot våld är något som jag måste erkänna att jag idag ser som en bedrift.

Undrar hur mycket våld som den folkrörelsen har stoppat. Jag gissar på noll, vad tror du? Men visst ja, det var ju inte handlingarnas resultat som var grejen utan att du vågar. Modigt.

15) Om du skulle dö och fick återvända som en person eller en sak, vad skulle du välja?
Det ideala vore att återvända som en bättre och mer ödmjuk människa som dessutom får chansen att uträtta något gott under sitt liv.

Är det bara jag som mår lite illa? Du hade kunnat svara vad som helst här Anton och det hade gjort dig till en mer levande människa.

16) Vilken av dina ägodelar håller du högst?
För två år sedan fick jag en klocka av min far som present. Den symboliserar väldigt mycket för mig.

Oj, nu har det gått en minut. Då måste jag säga något politiskt korrekt så alla ser hur vuxen jag är.

17) Vilken är din favoritsysselsättning?
Att umgås med familj och vänner är något jag värdesätter. Samtidigt är jag den som alltid är igång. Kandidaturen till riksdagen tar mycket tid men samtidigt är det ett väldigt stort steg i livet.

Det kanske bara är jag, men jag har svårt för folk som har icke-aktiviteter som favoritsysselsättning. Att "umgås" är ju något man gör medan man gör något aktivt.

18) Vilket är ditt mest utmärkande drag?
Engagemang för mina hjärtefrågor och en vilja att uppnå mina mål.

Jävlar vad jag skulle vilja veta vilka dina mål är. För jag tror det mer handlar om din egen karriär än om att åstadkomma någon reell förändring någonstans.

19) Vilka är dina favoritförfattare?
George Orwell och John Steinbeck är två favoriter.

Hahahaha... shit. Du har läst 1984 och Möss och människor i nian för att det var ett krav från din svensklärare för att få mvg. Snälla, skaffa en personlig smak.

20) Vilken påhittad person gillar du mest?
Det är en väldigt svår fråga men Neo i "The Matrix" har alltid haft en stark position hos mig på grund av hans mod och styrka att våga stå upp för andra människor.

Hahahahahahahahahahaha. The Matrix... Keanu Reeeeeeeves. Hahahaha.

21) Vilken historisk person identifierar du dig med?
Jag har nog inte ännu uträttat något sådant stordåd och identifierar mig inte med någon sådan person.

Jag tänker på en person som dyker upp ca 50 sekunder in i det här klippet. Det finns en skrämmande likhet.



22) Vad ångrar du djupast?
Vissa relationer till vänner och familj har förlorats eftersom tiden inte alltid har funnits där. Idag försöker jag återuppta dessa kontakter.

Visst låter det här rätt tragiskt? Frågan är dock om det är hans bristande tid eller andras bristande intresse det egentligen handlar om?

23) Hur skulle du vilja dö?
Skulle nog vilja samla familj och vänner för en sista lugn och lycklig tid i livet och sedan ta mina sista andetag i sällskap med dem.

Shit. Vore det inte bättre om du blev "ett offer för gatuvåldet" så du kunde bli en martyr?

24) Vilket är ditt motto?
"Den som vågar vinner."

Suck...

Kukrelaterade sökord

Det här är några av de sökord som folk använt sig av och sedan hamnat på min blogg.

kuk
lång kuk
28 cm kuk
31 cm kuk
10 cm cock
14 cm cock
1993 02 28 kuk
28 centimeter kuk
28 cm
5 cm kuk
50 cm kuk
50 cm penis
8 cm lång kuk
hur lång kuk har du
hur lång kuk msn
kuk blogspot
stora kukar
suga kuk
tatuerade kuk på fyllan
tatuering kuk

Tankeväckande - eller hur?

Tionde december

Jag vet inte hur ni känner, men jag funderar på att sitta fastklistrad vid dn.se på morgonen/förmiddagen den tionde december och skåla i champagne när Dawit Isaaks fängelsetid passerar 3000 dagar. Alltså, inte för att jag har något emot honom eller att jag vill att han ska sitta i fängelse eller så, men alltså... det är ju 3000! Hur stort är inte det? Jag är säker på att folk kommer snacka om att "åh, jag befann mig där och där när det blev 3000". Så gör som jag, planera i förväg. Bara ett tips.

061. Gigi D'Agostino - L'Amour Toujours (I'll Fly With You)

Vissa låtar sätter sig på hjärnan och vill inte försvinna. Man hatar dem. Föraktar dem. Förtalar dem. Tills de en dag likt en cancertumör har besegrat en. Det här är en sådan. Jag förstår självklart varför du inte gillar den. Smetig ibizamusik, slibbig refräng och smurfig förstaröst. Men så länge det bara är jag som också ser det episka, det totala och det översvallande i den så är jag bättre än du.

Inga jämförelser i övrigt, men när den manligare rösten klämmer till med andraversen på L'Amour Toujours känns det lika självutlämnande och genomärligt som när exempelvis Håkan Hellström gör det. Det handlar om att ge sig hän fullständigt och (fortfarande inga jämförelser i övrigt) känns det som modigare att göra det när det handlar om svennig ibizamusik än när det handlar om middle-of-the-road-"indie"-"pop".



(Det här är för övrigt den klart bästa versionen.)

Läckage

Kan den person som glömt en påse bajs i min hjärna komma till receptionen. Det har börjat läcka.