Att säga att jag hatar Kanye West känns både fjortisaktigt och fel. Fjortisaktigt eftersom uttalat hat är väldigt töntigt (man ska liksom smida sina hämndplaner i det dolda och sen sätta dem i verket, inte snacka en massa). Fel eftersom det inte är hat jag känner. Däremot känner jag förakt för honom och det han symboliserar. Visst har han gjort bra låtar. Jag älskade "Through The Wire" när den kom. "Heartless" var ytterst nära att komma med på min lista och hade nog gjort det om det inte vore för den här händelsen. Och "George Bush doesn't care about black people" är legendariskt.
Idioten
Idioti kan vara charmigt ibland, men oftast blir man bara sur. Justice och hela Ed Bangergrejen var så fruktansvärt rätt och coolt där och då. Att "We Are Your Friends" hade vunnit en European Music Award för bästa video kändes som en seger för något som jag propagerat för i åratal. Beviset för att jag hade rätt. Och så kommer fyllot upp på scenen och snackar en massa skit om hur mycket bättre hans idag bortglömda video med Pamela Anderson är. Detta trots att han inte ens sett "We Are Your Friends".
Det mest patetiska är dock inte detta. Det mest patetiska är att han efter att ha betett sig så vidrigt gentemot Justice går och baserar en låt på Daft Punk. Jag kan inte komma på någonting som har känts så falskt under hela 2000-talet som detta. Det här får uppgifterna om irakiska massförstörelsevapen att framstå som ärligt. Det är så uppenbart att Kanye West aldrig skulle ha dissat Justice på det där sättet om han bara hade haft lite koll och inte levt i sin amerikanska hiphopbubbla. Att dissa Justice och sedan sampla deras andliga föregångare (vars Rollin & Scratchin helt klart kan ses som en föregångare).
Men nog om idioten. "We Are Your Friends" kommer jag avhandla senare (läs: högre upp). Nu handlar det om en annan Justicelåt, nämligen "Waters Of Nazareth". Förutom att titeln låter fantastiskt tuff är det här något av det hårdaste man kan ha i hörlurarna. Distad fransk mangeldisco var någonstans där 05-07 verkligen the shit och ingen låt var bättre än "Waters Of Nazareth". Jag har aldrig varit någonstans där jag hört den ute och när jag varit på hemmafester och plockat fram den har alla mest bara gnällt. Men i hörlurarna har den gjort underverk. Jag blir lite tuffare, lite hårdare, lite mer aggressiv. Som träningsmusik är den fantastisk.
Donalds Dilemma (1947)
3 år sedan
Inlägg
Jag fick för mig att den här bloggen var nedlagd? Festligt att den inte är det. Nu ska jag låta bli att arbeta och istället läsa.
SvaraRaderaHälsningfras
Christopher
Christopher (Beta): Den var nedlagd, men så lät jag den återuppstå för några veckor sen. Om du är den jag tror du är så tycker jag du ska göra detsamma med din nedlagda blogg.
SvaraRaderaDet finns något fängslande med låten men egentligen vill jag inte ha min dansmusik så här distad. 3/5. Jag hoppas verkligen att du kommer ha med D.A.N.C.E på listan?
SvaraRaderaOch försök hetsa Beta till att starta sin blogg igen, ni tjejer har bättre inflytande gällande sånt här (övertyga killar om allsköns saker, that is). Bloggande kommer inte inifrån, det kommer från press utifrån. Eller ja. Så är det ju inte. Men ändå.
Jag vill inte ge dig falska förhoppningar. D.A.N.C.E. känns bara som stereotyp halvtrist fransk filterhouse - precis som den låtit i 100 år. Så den kommer inte vara med.
SvaraRaderaOm inte jag minns helt fel så var väl det underliggande budskapet i Betas blogg att tjejer är nothing but bitches and hoes? Så jag tror att lite manlig hockeyomklädningsrumsjargong funkar bättre.
Eller missförstod jag den helt?