måndag 12 oktober 2009

081. Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr

Det är lätt att glömma bort det efter den halvrisiga filmatiseringen, men boken "Låt den rätte komma in" var och är faktiskt en fantastiskt bra svensk rysare. Inte på något sätt skrämmande, bara en väldigt stämningsfull hybrid mellan socialrealistisk barndomsskildring och vampyrhistoria.

En av de bästa sakerna med den är att den inspirerade Markus Krunegård att skriva texten till "Jag Är En Vampyr". Få protesterar nog när jag hävdar att "vem blir inte ful i 60 watts ljus" är en av 00-talets mest briljanta textrader.

Men det är intensiteten som är grejen. Drivet. Tempot. Att han dissar de förväntade gitarrerna och faktiskt gör en elektronisk och rytmdriven låt. Och att man kan skråla med till den när man är full eller duschar.

Det finns något fantastiskt med indiepopkillar som bestämmer sig för att öka tempot, låta en ensam dunk-dunk-dunk-rytm få härja fritt. Det blir ofta väldigt bra. Som Håkan Hellströms "Ramlar", Jakob Hellmans "Stora Havet" eller introt till Pulps "My Legendary Girlfriend". Men "Jag Är En Vampyr" är nog den bästa i genren. Sättet den bara ökar och ökar och ökar på ett sätt som aldrig görs inom pop utan är förbehållet episk house och trance. Det är pop enligt houseformulan. Fler borde följa exemplet.

14 kommentarer:

  1. Av nån anledning gillade jag aldrig riktigt den här när den kom. Den har sen dess växt på mig och nu gillar jag den mycket mer. 4/5. Föredrar dock de övriga artisterna du nämner i texten, som artister är Hellström och Hellman 5/5 för mig, vilket också låten Ramlar är.

    SvaraRadera
  2. Ok... My Legendary Girlfriend då?

    SvaraRadera
  3. Hittade precis din blogg. Mycket, mycket bra musikreferenser. Din msn-identitet, snackar vi tricky/nearly god? Bästa låten på den skivan i alla fall.

    Cheers.

    / P

    SvaraRadera
  4. Per: Kul att det finns folk som känner igen kvalitet när de ser den. :) Ja, det är från nearly god... Jag var inne i en seriös triphopfas för några år sen, den msn-adressen är en rest från den tiden... Plockar du referensen i bloggnamnet då? :)

    SvaraRadera
  5. Jo, han har ett jävla driv Krunegård, ännu mer driv hade dock gossarna i Last Shadow Puppets när de gästade Stockholm för något tag sedan..

    /Johan A

    SvaraRadera
  6. Jo, men den var mer uppenbar än en obskyr sidoprojektskiva av en numer avdankad viskare från Bristol. Gillar Aphex Twin mycket också men har tappat lite intresse senaste åren.

    Kan relatera till din djupa trip-hop era. Hade en liknande. Var och kollade på Massive förra helgen och blev då påmind om att trip-hopen var bra då...men kanske inte så mycket nu. Jag gillar fortfarande musiken men det var lite tråkigt att se Massive så uppenbart uttråkade och effektsökande jämfört med 12 år sen när jag såg dem knäcka musikaliskt på den gamla klubben Heaven.

    Just nu lyssnar jag mycket på Crystal Castles skiva. Courtship Dating är en fantastisk låt.

    / P

    SvaraRadera
  7. Per: Kanske det. För mig är Aphex Twin så mångfacetterad att jag hela tiden hittar nya sidor i hans musik. Så jag tror att jag kommer ha honom i hjärtat livet igenom. Triphopen däremot känns rätt passerad. Räknar man dit Björk så lyssnar jag fortfarande på hennes grejer, men jag har inte lyssnat på annan triphop på väldigt länge.

    Jag vet många som gillar Courtship Dating, men jag får Ayo Technology på hjärnan när jag hör den. På ett dåligt sätt alltså (kanske ett överflödigt förtydligande).

    SvaraRadera
  8. johan ahlin: Last Shadow Puppets är helt ok... bra till och med, även om jag inte riktigt hittar tillfällen då jag känner för att lyssna på dem.

    SvaraRadera
  9. ..by the way, skönt blogg du har, musik och 6, så skulle min sett ut för 20 år sedan, om det hade funnits bloggar då...

    SvaraRadera
  10. Johan Ahlin: Tack. Varför nöja sig med det ena typ? :) Du sålde inte direkt in konceptet "åldrande" med din kommentar. :)

    SvaraRadera
  11. Äsch, jag älskar åldrandet, men att ventilera mitt sexliv oanonymt, vet inte om min fru och kidz uppskattar, får väl läsa andras eskapader och drömma en smula;)

    SvaraRadera
  12. Johan Ahlin: Jag gör det ju anonymt. Nåja, litterär matporr funkar det med. :)

    SvaraRadera
  13. Alltid svårt att rangordna subjektiva kulturupplevelser i nån sorts objektiv ordning.

    Men come on; Krunegård är inte ens topp 1000.

    Heder åt dig för Tiga och Trentemöller dock; även om det kanske finns bättre låtar än Moan. Men de kanske kommer senare?

    Fever Ray - Seven (The Twelves remix) ska med på listan. Nyhetens behag? Ja, men den ska fortfarande med!

    SvaraRadera
  14. Självklart finns det bättre låtar än Moan. Det är därför den var på plats 99. Jag har inte tagit med någonting jättenytt eftersom det är svårt att bedöma. Knappt någonting från i år faktiskt.

    SvaraRadera